Vi gick nerför backen med
händerna i byxfickorna.
Vi tog stora svängar runt om de som vi mötte.
Vi var alla rädda för det som vi visste fanns, men inte var det fanns.
Det var kaffe, hårda ostsmörgåsar och kanelsläpp i ryggsäcken.
Några hade kikare hängande från nacken. Andra skavsår på tårna.
Ingen ville egentligen gå vidare, alla var rädda för den syrianska
bröllopssjukan.
Men ingen som skulle kunna stoppa sjukan vågade försöka.
Så vi fortsatte backen ner mot sjön och tog skydd.
Med stora avstånd fikade vi. Det var gott och några var på andra sidan sjön.
Varför skulle vi gå nerför backen, när vi inte kunde gå tillsammans.
Vi gjorde i alla fall vad vi kunde och efter reglerna.
Därefter skyndade vi oss hem med det varma kaffet i magsäcken.
Ibland är det mysigt att fika i naturen.
Från tankar om att de som försöker, bör belönas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar