Från skutan hörde vi hur männen på däck sjöng den döendes psalm.
De hade varsin skolös fot i ytvattnet och deras huvuden var sänkta.
Någon knackade i skrovets bordläggning, som tecken på att ceremonin var över.
På väg hem från hamnen föll regnet ner över Torvalds axlar och blandades med
hans tårar.
Några dagar senare:
Började Torvalds bror valla släktens skidor. Släktträffen var i år belägen vid
skidspåren i Torvalla. De skulle åka femmilen med termos, smörgås och varsin
oläst bok. På kvällen var alla härligt trötta och ingen höll sig vaken till
middagen. Däremot blev det en förstärkt frukost dagen därpå och alla sjöng ett
tack till matens lov. Speciellt den rökta korvlådan var god och mättade de
första dagarna i veckan.
Så började snön töa och Torvalds axlar blev åter fuktiga, nästan blöta. Efter
en stund i den tidiga vårsolen tog han fram ett äpple till ölen och axeln
torkade sakta.
Från tankar om att alla som gläds behöver gråta däremellan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar