Tårar

Från skutan hörde vi hur männen på däck sjöng den döendes psalm.
De hade varsin skolös fot i ytvattnet och deras huvuden var sänkta.
Någon knackade i skrovets bordläggning, som tecken på att ceremonin var över.
På väg hem från hamnen föll regnet ner över Torvalds axlar och blandades med hans tårar.
Några dagar senare:
Började Torvalds bror valla släktens skidor. Släktträffen var i år belägen vid skidspåren i Torvalla. De skulle åka femmilen med termos, smörgås och varsin oläst bok. På kvällen var alla härligt trötta och ingen höll sig vaken till middagen. Däremot blev det en förstärkt frukost dagen därpå och alla sjöng ett tack till matens lov. Speciellt den rökta korvlådan var god och mättade de första dagarna i veckan.
Så började snön töa och Torvalds axlar blev åter fuktiga, nästan blöta. Efter en stund i den tidiga vårsolen tog han fram ett äpple till ölen och axeln torkade sakta.

Från tankar om att alla som gläds behöver gråta däremellan