Julafton annorlunda

Häromdagen var det julafton och grannarna Gran hade bestämt sig för att ändra lite på dagscermonierna under tomtens stora dag.
Morgonprogrammet: I stället för att gå upp, som vanligt, så skulle alla krypa upp och stötvis halka ner mot golvet.  Alla tyckte det var riktigt kul, utom familjens häst, som påstod att det luktade fotsvett från sadeln.
Jullunchen: Inget skulle ju vara som vanligt så den flyttades fram 30 minuter. Inför den nya tiden fick varje deltagare köpa en ingrediens var till maten. Det blev gott, men det var första gången alla bara åt revbensspjäll förutom en skål bruna bönor och efter hade Henry bestämt att de skulle bygga var sin flöjt av ett revbenskelett.
Middagen: I ett lotteri skulle 4 av flöjtbyggarna spela ”O helga kväll” under kvällsmaten. Till maten skulle de drickas nyköpt komjölk från ladan mitt emot. Ingen kommer ihåg vad de åt.
Tomtekvällen: Kvällens huvudperson hade de hyrt in från grannens tomt bredvid. Det var en professionell tomte, som varje år skröt om sitt tomtekunnande och i år skulle han få visa var säcken skulle stå.
På juldagen var många lite eftersvaga, men på morgonsamlingen fattades ingen inför dagens reflektion. Dagen rubrik var ”kan vi i hålla på så här i Sverige”, frossa och leka när så många har svarta moln som hänger över deras huvuden. Moln fyllda av svält, krig, sjukdom, övergrepp, kriminalitet och av att vakna varje morgon utan att se en ljusning där framme.  

Från tankar om att visst ha en trevlig helg, men ändå dela med sig något till….

 

Kvinnan och regnet

En kvinna tittar ut genom fönstret. Det regnar utanför, skogen blir våt och hon har ingen mat hemma.
Har regnet någonsin brytt sig om det. 
Nej den har nog med att blöta upp jorden.
Menar du planeten Jorden eller jordlagret?
Spelar det någon roll, det hör ju ändå ihop.

Hon funderar på om hon kan följa någon regndroppes väg ner och få kontakt med den.
Nu regnar det så mycket så hon ser bara två år in i skogen.
Är det två år bakåt eller framåt.
Vad skulle du välja?
Djuren måste bli väldigt våta utan paraply.
En del av dem har varit vid komposten och tagit kaffefilter att sätta på huvudet.
De brukar inte passa för myror, utan mer till harar, rävar och jättesniglar.

Nu måste jag ändå ta mig ut tänker kvinnan. Jag måste köpa mat, så jag orkar se på ”Bonde söker ko”, ikväll. Efter bönderna skall jag gå på dans på Folkets sal. Kanske träffar jag en trevlig karl, men då får jag inte gå runt på dansgolvet, som sist, i stället för att dansa till musiken.
Men det heter ju gå på dans. Hur skall jag veta vad som gäller?

På mataffären köpte kvinnan revbensspjäll och helkokta lingon till uppladdning inför svängarna på dansen.
Hon måste komma ihåg att ta av sig stövlarna innan hon blir uppbjuden av någon bonde eller annan typ av man.
Efter dansen gick hon hem i regnet med ett brett leende under överkäken och på våren när regnet hade slutat gick hon fram mot prästen och på vägen ut var hon gift med Sture som hon hade dansat så rart med.

Kvinnan blev kvinna under resten av livet. Sture var präktig och vänlig. Deras barn växte på ett naturligt sätt. De bodde i ett hus som låg på rad, så det var lätt att hitta hem om man följde raden.
Deras TV hade alla kanaler och mobilerna pep. Etcetera!

Från tankar om att regn inte alltid är dåligt


































 

Mobilens liv

Jag hörde ett sådant konstigt ljud från mobilen. Ett både kvidande och befallande.
Så kände vi igen det och förstod att det var ett återfall från en regnig dag våren 2023. 
Men nu var det ju inte vår och regn som tidigare.
2023 visade det sig att mobilen ville ta sig ut för att träffa grannmobilen, Jana Gädda.
Det enda som hjälpte då var att ta en långpromenad med mobilen, nära Jana Gäddas teknikrum.
Bara jag nu inte behöver hålla ut armen framför mig, så det verkligen syns att jag är en påkopplad mobilägare. Sist krävde vår mobil det, den egoistiska stackaren och jag fick ont i armen.

I alla fall tog vi oss ut med vår mobil och armen drog iväg mot Janas mattes hus. Någon kontakt uppstod dock inte och nu efteråt fick vi höra att Jana hade bytt simkort och flyttat. 
Vad har vi lärt oss av det här? Egentligen ingenting för det handlar så mycket om den enskilda mobilens personlighet. Inte alla, fastnar i nätet.

Från tankar om att den dagen då vi kan ta över kommandot från mobilen. Den kommer inte.

Var är alla?

Mörkret hade sänkt sig ner över huset.
Hade alla kommit hem?
Martin gick runt i huset och räknade personerna.
Alla fem hade lämnat huset i morse och med Martin var det nu bara fyra, som kommit hem.
Mellan klockan 6 och 8 hade alla lämnat huset för att ta sig till sina jobb.
Fanns det inga barn i huset?
Jo det fanns nu fyra barn hemma. Deras föräldrar var mellan 51 och 59 år och de hade flyttat hemifrån. Är det respektfullt?
Läget är alltså detta: Ett av de vuxna barnen har inte kommit hem till huset och vinden ökar för varje timme.
Samtidigt jobbar föräldrarna över och kontaktledningarna blåser ner över sanningen.
Nu har klockan blivit så det är dags för kvällskaffet.
Plötsligt knackar det på dörren. Där ute står brevbäraren, som glömde att lämna ett brev från moster Tyra på sin vanliga veckorunda.
Men, var är det femte barnet? Barnet, som heter Ville Hansson-Stel brukar senast komma hem till kvällskaffet och nu har redan flera tagit påtår. Samtidigt i ett dike ligger Ville H-S och lyssnar på radioutsändningen från kvällens fotbollsmatch. Då kommer plogbilen och draperar Ville med både slask och sand över kroppen, samtidigt som det blev mål. Ville kissade på sig och lunkade hem. Några minuter senare var alla hemma och pyjamasarna kom fram.

Från tankar om att alla är vi ju egentligen barn

 

Farfar och den lilla flickan

Den lilla flickan satt med sin farfar i farfars kök. De spelade ”bonde köper ko” och drack saft och kaffe.
Farfar hade glömt att köpa bullar och pepparkakor. Det hade blivit lite annorlunda sedan farmor dog i somras. Nu tog farfar fram ett paket hårt bröd. När han hade kommit på att han hade glömt bullar och kakor, stannade han upp, tittade ner mot ryan och flera tårar letade sig ner mot golvet. Flickans vänstra hand sträckte sig upp mot farfars kind och den klappade honom med ett barns lätthet, men med en vuxens innerlighet. Han la sig stillsamt på soffan, men det syntes i hans ögon att han inte var ensam.
Han hade ju sitt barnbarn, den lilla flickan.
Nästa vecka skall de gå på Gröna Lund och äta popcorn. Kompisarna!

Från tankar om att sorgen går att överleva 

Lördagskväll var snäll

I vår villa mår ingen illa tills vidare.
På Tv:n mår en del illa inför Idoljuryn. Utanför fönstret piskar vinden skiten ur regnstänken, som bildar pölar i höstmörkret. Ett träd där uppe mot berget funderar på om det är trött och skall lägga sig ner efter alla år. På andra sidan är ändå en del bilar ute och kör. Vart ska de egentligen?

Tog bara en liten whisky i kväll, Jameson från Dublin Irland. Många kallar den en tantwhiskey,
men den är ändå mjuk och len och vem vill inte ha en tant i hemmet.
Nu börjar man känna sig nöjd med lördagen, hann med en promenad med frun på förmiddagen
med den branta backen och imorgon får vi främmande. Konstigt egentligen att kalla vänner som man känt i 50 år för främmande. Huvudsaken att man känner sig lycklig då och då.
Någon sa att lycklig är man om man är frisk och inte har något minne kvar. Kan ni förstå?

Från tankar om att en lördagskväll bör innehålla de mesta för de flesta. God natt! 

Feltramp i nya skor

Säga vad man vill om Trumpen, han har i alla fall inga bekymmer med att trampa fel på ett fult sätt.
Stämmer det att han åt upp mammans krukväxter på helgerna. Ja, men han är inte speciellt jordnära.
När jag tittar ut över vägen får jag se en liten hare springande rakt ut i ovissheten. Har haren något mål eller är han bara på väg framåt. Kanske jagad, kanske sökande, kanske snart avliden. Låter ju nästan som det skulle kunna vara en människa, men om människor brukar vi inte skriva ”kanske snart avliden”. Ändå är det 100 % av både harar och människor, som slutligen drar lakanet över sig och somnar in för evigt.
I morgon vaknar jag till en söndag och den är inte färdigplanerad. Får nog gå upp lite tidigare för att få det gjort. Annars smakar inte frukosten som den bör och tänderna blir svåra att rengöra. En anhörig sa att om man inte vet vad dagen skall innebära så är det lika bra att man somnar om. Ändå gjorde han, till lunch den mest underbara ugnsbakade fläskpannkaka, som dekorerades med lingonsylt från skogen tätt intill. Vi blev alla mätta, någon åt för mycket och liknade en fläskpannkaka i sin pyjamas på kvällen. Alla kom ändå ner i sina bäddar och kuddarna blev upptagna.

Från tankar om att : Kan det finnas något gemensamt med Trumpen och fläskpannkakan?

 

Upp och ner

Hur länge skall jag och du överleva av allt som vi ser och hör där ute i den mörksvarta omvärlden.
Kan vi tänka så? Vi som bara är åskådare till allt kan väl inte klaga, dessutom så skickar vi några hundringar då och då till hjälporganisationer. Det kan kanske får några att leva lite längre eller att få dem att lida under längre tid. Usch, igen.
Vad svårt allt är, förresten har jag nageltrång på två tår. Båda på olika fötter. Hoppas de läks till helgen för då skall det bli fint väder för fötter och strumpor.
Nu är det Renees brygga på TV. Där får vi lära oss att bygga bryggor av kändisar och människor.
En annan som håller på med bryggor är min tandläkare. Det är så att en ensam tand som gärna vill ha en tandvän kan få hyra en brygga för att komma närmare en tand som den tänder på. Viktigt att de är i samma käkdel, ex överkäke. Annars kommer inte köttbullen in.

Från tankar om att trots allt lidande behövs det lite skoj
















































 

Kvällsvärmen

Klockan är nu 21.17. Termometern står på 20,4 grader. Grannfrun går förbi på den lilla grusvägen. Hon är på väg att lämna deras soptunna som skall tömmas imorgon. Hon bär ett ljusblekt nattlinne, som gör sig bra emot den blågrå himlen. Och nu kommer hennes man och barn cyklande under en gemensam pratstund allt i en harmoni med suset från vinden i skogen. Själv sitter jag i en stol på den nyoljade altanen. Inte så att den fortfarande är klibbig, men jag har ändå lagt en tidningssida under fötterna. Kan passa på att berätta att tidningssidan kom från kulturdelen.
Datorn är påslagen och just nu skriver jag det här. Då får jag höra den där skrällande fågeln, som sjunger så falskt, flyga förbi ovan tallarna. Den skall nog neråt havet och ta ett kvällsdopp efter dagens slit och skit.
Nu hör jag hur en granne drar ner sina persienner i 100% bomull, så de vilar lätt mot fönsterkarmen.
Det börjar bli dags att dra sig tillbaka i riktning mot pyjamasen och leta fram eltandborsten, som jag köpte i kompensation pga. att jag inte köpte en elbil i februari.
God natt!

Från tankar om att livet inte står still i kvällsvärmen

Sparven och jag

En liten grå sparv är en av mina bästa vänner. När solen går ner brukar vi gå tillsammans på ishockey eller om det är en söndag på operan. Det bästa är att vi aldrig behöver köpa två biljetter, så vi betalar hälften var. Ja sparv får ingen egen stol förstås, utan sitter nästan alltid i min bröstficka om han inte är förkyld. En gång när vi skulle ta spårvagnen till en föreställning fick inte båda plats i vagnen, så sparv fick åka ensam och jag tog taxi, som hade samma färg som sparvs baksjärtsfjäder. Det blev ändå en lyckad kväll. Bredvid oss i salongen låg en man i sin stol. Jag tror han var republikan från USA.
Han sa nämligen att han hade röstat på eller tröstat deras nya diktator, ni vet han som alltid trampar fel. Mrs. Kolik berättade en gång att innan diktatorn blev vuxen så trampade han ofta fel. En gång hade han visst stoppat båda benen i samma byxben och ramlat så illa så han fick lov att smörja in sitt ansikte en extra gång. Nu har han visst bestämt att alla i Gaza ska smörja in sig, så de kan sola och bada i framtiden. Det mesta verkar visst vara som en grå smörja.
Efter en häftig ishockeymatch åkte sparv och jag till en restaurang för vuxna och småfåglar. Där åt vi pickels med bröd och vegetariska frön. Vi fick vänta länge på maten, för det hade varit broöppning och fröna fanns på andra sidan. Typiskt! Vi blev i alla fall mätta och sparv flög hem och satte på kaffet  i förväg.

Från tankar om att i varje sparv finns det ett hjärta 

Min vän Roland Garrås

 Tennisplanen är röd och helt nergrusad i Paris. Alla fransmän säger att den skall vara så och domarna klagar inte på färgen under matcherna. Nu går en kvinna, även hon klädd i rött med blåa slutändar från sin plats på läktaren. Någon ropar ”nu skall hon ha en glass med likör igen”. Vem vet, jag tyckte att hon var på shopen med de röda klänningarna när jag köpte min brioche till kaffet.

Bakom läktaren går en hatt med hund. Den har nog kissat där förut med tanke på hundens självsäkerhet och på kraften i strålen.
Hattmannen har jag aldrig sett förut, men han är advokat efter en relativt sen genomförd utbildning.
Han, Gorge gifte sig för första gången under utbildningen. Det var under en praktisk övning, ett rollspel där han skulle försvara en mor som hade ammat sitt barn för länge. Modern i övningen hette Marie och Gorge blev genast förälskad i hennes storasyster, Bolienne. Nu är de gifta och hunden heter Kurt.
Gorge började själv spela tennis i sina bens unga tid. Han spelade riktigt ok, men blev aldrig någon elitspelare. Hans bästa tennisvän och partner i dubbelspel var den kände Roland Garrås, som älskade att springa på nät. Ofta blev han så ivrig så han sprang in i nätet och fastnade. Flera gånger fick vi tillkalla vaktmästaren för att få hjälp. Därefter kom det kända uttrycket ”springa på nät”.

Från tankar om att: finns det något bättre än en tennismatch (jo,två)

Tågtoa

Den unga frun visste inte hur hon skulle göra för att bli yngre. Hon hade hört att det var populärt med drönare. Kunde det hjälpa och byxorna satt samtidigt så tajt så resåren syntes igenom tyget.
Hennes mans tidigare fru åkte bredvid i tåget till Linköping där hon hade en sommarbod i brunt.
Tåget följde turlistan och var 40 min. försenat, enligt plan. Någon gång måste ju konduktören kissa.
Tänk förr när toan bara hade ett hål rakt ut i friheten och när kusin Viktor hade gjort nummer två på sträckan mellan Jönköping och Sveryd. Han upptäckte att pappret var slut och inget vatten fanns till hands. Samtidigt kände han hur det blåste in från toahålet och bestämde sig för att vänta in en nedre uttorkning. Bara nu ingen annan behövde använda toarummet.
Samtidigt, men mycket senare propagerade sossarna på en sossesamling att de ville ha en förkortad arbetsdag. Det skall genast nämnas att det inte bara gällde dem själva utan även de som var ute i det varma vädret. Orsaken tycks vara att de vill ge den arbetande befolkningen ytterligare en timma per dag för lek med mobilen.  I nuläget blir det inte mycket tid över efter man har hälsat på barnen.
Nu undrar säkert många varför tågtoaletterna och arbetstidsförkortning ingår i samma usla skrift.
Kanske att vi idag har täppt till toaletterna och nu är det dags att täppa ner tiden för mobilen.

Från tankar om att i varje toa och mobil behöver man rengöra ibland



















 

Dikets naturligheter

Han satt i diket och väntade på fru vår. Kommer hon aldrig. Det var i början på april.
På höger underben kom två unga myror krypande upp mot knät. De brukade ta vägen över diket. Framme vid knäskålen blev det allt brantare, de lyckades ändå komma upp och njuta av utsikten.
Många undrade om han, där i diket förstod att han hade besök av okända myror.
De två unga myrorna var mest ute efter mat och materiel till sin stack, men var även nyfikna på utsikten över mannens fot och miljön runt. Den nya utsiktens charm blev rätt känslomässig för myrorna och tårar rann ner från myrögonen och landade på mannens tår. Tår på tår, inträffar ibland vid de mest ovanliga tillfällen med hjälp av jordens dragningskraft.
När skulle våren och värmen komma till kroppen undrade mannen och kom att tänka på sin mor som sa ”med ett gott samvete håller man sig alltid varm”.
Ylle är också bra under kalla dagar och det är svårt för fleecen att slå ullen.
Under tiden hade myrorna seglat ner mot marken med hjälp av ett par pigga trollsländor, som inte tog betalt för flygturen. Myrorna stack vidare hem mot stacken för att berätta om sina händelser för resten av gänget.
Mannen lämnade diket med kliande myrsyra längs vaderna och i samma sekund bestämde han sig för att gifta sig dagen därpå. Han ringde runt bland sina vänner och hörde sig för om kvinnor, som var giftasinriktade. Några timmar senare ringde Veronika Tallgren och bad om en snabb vigsel.
Nu sex månader senare ligger de båda i diket, tittar på myror, ser upp mot svalor, lyssnar efter igelkottar, hör smågnäggande kossor, längtar efter att få ligga kvar och de har inte så mycket nyttigt i sina kappsäckar, annat än naturen och varandra. Räcker det? Ja för en del. Andra vill ha en Volvo vid dikeskanten.

Från tankar om att få våren överstökad och kliva in i sommaren

Mellokväll och njut

Mellokväll och vi njuter av inhandlade popcorn, knäckebröd, öl och ljud.

Så sjöng de sina låtar som, nästan lät som små visor, men mycket skrikigare.
Ingen ville rösta på Gösta. Däremot väntade vi på kaffet till konjaken medan det glittrade i salongen.
Troligen från några nya tandregleringar i överkäken på en av programledarna som, faktiskt är en bra granne till tre släktningar på undervåningen i samma hus.

Det är så lätt att en mellokväll slutar med gnäll över både artister och notställ.
Vi måste förstå att de stackars artisterna lever på att försöka sjunga så att vi vill lyssna jätteofta
på deras låtar. Då kan de bli berömda och det vill de. En gång i skogen satt det en ekorre på en gren, som stack ut precis över stigen. Just när jag passerade började den sjunga på en skogsvisa från
den djupare delen av skogen. Inte långt ifrån där rådjuren bor. Det var som att komma in i ett solbelyst växthus och bli serverad gräddtårta och två koppar kaffe. Finns det något bättre.

Från tankar om att mello kommer från melodi och inte från melon

Det Blå

Den dagen var blå redan från början.
Det kanske berodde på den gamla t-shirten jag fick på mig efter duschen.
I spegeln såg jag att den var sliten blå och det kurrade i magens mitt.
Disken får vänta tills promenaden ner mot havet är gjord.
Tempot ner mot det blå var jag nöjd med, inte en rabbis hade hängt med.
Vid havets kant stampade vi ner oss i sleken och tog upp kikaren:

Är Putin hemma
eller har han ett dilemma
med broder Trump,
som ner i Gaza damp.

När får vi lunch. Det var länge sedan magen opponerade sig och där svävar en häger över strandängen. Där uppe behöver den inte ta sig ner till strandkanten för att få fri sikt österut.
Vi andra rör oss i ett moln av klibbiga rosetter som försöker pryda våra blöta kroppar.
Vid matbordet talade vi om hur vårt inre skall överleva dagar och nätter av våld och oro, när det inte ges utrymme att ta hand om varandra. Vi blev ändå mätta, nu igen.

Från tankar om att det blå kan bestå

Husbåten

Tankarna från övervåningen letade sig nerför den tomma trappan och hamnade på köksmattan.
Där fick de samsas med disken från ifjor och resten av familjen. 
De hade äntligen kommit ut till sommarstugan och kunde glömma mötena, grannarna, dagis, de vändstekta äggen till frukosten och den försenade skolbussen.
Idag skulle de inte göra något utom att packa upp, få i gång vattnet, ringa elektrikern, gömma sig för sommargrannen och åka till affären för att köpa öl, havremjölk och matbröd till den snart kommande släkten. Skulle verkligen maten räcka och frun hade redan fått sin migrän. De kallade den, vilda stugmigränen, som slog till när hon kopplade av från den vardagliga vardagen. Typiskt!
Släkten var redan på gång, de hade packat ner sina förväntningar på att bli serverade både med pannkakor och med en fin havsutsikt. Därtill mjukisoverallerna, boken, simfötterna, frågelekpärmen från 2012 och taxen Lars T, som var en hund i familjen.
Så hörde de tutande bilar från backen upp mot huset. De kunde inte gömma sig längre. Fyra bilar, alla Tesla utom tre och därefter Svengrens med en traktor på takräcket. De hade bestämt att de skulle ha en fest första kvällen och dagen efter att börja med att flytta huset högre upp från vattenytan. Alla har ju läst om hur havet höjer sig och tagit sig in hos många stuggrannar i världen.
Kvällens fest började som alltid med att ge festen ett namn. Den tävlingen vann Rosa Grönstam med
sitt bidrag ”kvällssmällen”. Alla drack massor av öl utom barnen som drack vin. Kändes lite tokigt med barn och alkohol, men de flesta av dem är ändå i 35-års åldern.  
Dagen efter gled stugan ner i sjön utan sina stöttor. De såg alla hur den flöt i väg i frånlandsvinden.
Kustbevakningen fick fatt i den och sedan den dagen har de en husbåt. Gästerna åkte strax hemåt.
De var nu missnöjda med havsutsikten, som nu inte hade samma höga vinkel ut mot horisonten.  
Sista frukosten före allas hemfärd blev god med smörgås, ugnsbakad gåsvinge och årets gröt. De var nu ensamma utan alla gässter och visst hade det varit roligt, men ändå skönt att få vara sig själva i husbåten.
Är det inte så för många att korta träffar, eller påhälsningar är ok/trevliga, men när de blir för långa och de görs upp långa dagsprogram, så längtar de hem. Handlar förstås om introverta eller extroverta personligheter.

Från tankar om att livet är förändligt likt ett hus, som tröttnat på att vara hus