Kvällsvärmen

Klockan är nu 21.17. Termometern står på 20,4 grader. Grannfrun går förbi på den lilla grusvägen. Hon är på väg att lämna deras soptunna som skall tömmas imorgon. Hon bär ett ljusblekt nattlinne, som gör sig bra emot den blågrå himlen. Och nu kommer hennes man och barn cyklande under en gemensam pratstund allt i en harmoni med suset från vinden i skogen. Själv sitter jag i en stol på den nyoljade altanen. Inte så att den fortfarande är klibbig, men jag har ändå lagt en tidningssida under fötterna. Kan passa på att berätta att tidningssidan kom från kulturdelen.
Datorn är påslagen och just nu skriver jag det här. Då får jag höra den där skrällande fågeln, som sjunger så falskt, flyga förbi ovan tallarna. Den skall nog neråt havet och ta ett kvällsdopp efter dagens slit och skit.
Nu hör jag hur en granne drar ner sina persienner i 100% bomull, så de vilar lätt mot fönsterkarmen.
Det börjar bli dags att dra sig tillbaka i riktning mot pyjamasen och leta fram eltandborsten, som jag köpte i kompensation pga. att jag inte köpte en elbil i februari.
God natt!

Från tankar om att livet inte står still i kvällsvärmen

Sparven och jag

En liten grå sparv är en av mina bästa vänner. När solen går ner brukar vi gå tillsammans på ishockey eller om det är en söndag på operan. Det bästa är att vi aldrig behöver köpa två biljetter, så vi betalar hälften var. Ja sparv får ingen egen stol förstås, utan sitter nästan alltid i min bröstficka om han inte är förkyld. En gång när vi skulle ta spårvagnen till en föreställning fick inte båda plats i vagnen, så sparv fick åka ensam och jag tog taxi, som hade samma färg som sparvs baksjärtsfjäder. Det blev ändå en lyckad kväll. Bredvid oss i salongen låg en man i sin stol. Jag tror han var republikan från USA.
Han sa nämligen att han hade röstat på eller tröstat deras nya diktator, ni vet han som alltid trampar fel. Mrs. Kolik berättade en gång att innan diktatorn blev vuxen så trampade han ofta fel. En gång hade han visst stoppat båda benen i samma byxben och ramlat så illa så han fick lov att smörja in sitt ansikte en extra gång. Nu har han visst bestämt att alla i Gaza ska smörja in sig, så de kan sola och bada i framtiden. Det mesta verkar visst vara som en grå smörja.
Efter en häftig ishockeymatch åkte sparv och jag till en restaurang för vuxna och småfåglar. Där åt vi pickels med bröd och vegetariska frön. Vi fick vänta länge på maten, för det hade varit broöppning och fröna fanns på andra sidan. Typiskt! Vi blev i alla fall mätta och sparv flög hem och satte på kaffet  i förväg.

Från tankar om att i varje sparv finns det ett hjärta