Bästa semlan

Sven åt en semla i helgen.
Den hade sin mandelmassa i en klump. 
Sven fick ofta frågan ”vad tycker du bäst om, mandelmassa omrörd i grädde eller i klump.
Han tänkte på sin mor och sa: Helst vill jag ha den omrörd i grädde, men det måste vara rikligt med mandelmassa annars kan jag lika bra ta en Dajm till kaffet.
Mamman brukade alltid ha en väl kokt köttsoppa på söndagar och efter soppan, så kom alltid semlorna fram på bordet. En gång hade hon blandat in mandelsockerkaka i grädden och det tyckte vi om. Oftast hade hon dock en väl omblandad mandelmassa och grädde under ett lock av bullbröd.
Han som bestämmer i Ryssland, Vladimir Pudding (diktatoriskt korrekt översättning) har nog aldrig ätit semla, ändå är han så lik.
Svens bästa kompis skulle komma till Sven på fika på eftermiddagen och då förstår ni nog vad han tänkte bjud på. De skulle sitta på Svens nya balkong och dingla med fötterna ner mot tredje våningen. I fickorna skulle de ta med sig Semlor från kylen, gömda bakom lättmjölken.
Det blev en mysig stund, kanske lite kallt de första timmarna innan känseln försvann ner i träskorna.
Därefter blev det dock både gott att äta och att leva.

Från tankar om att semlan har sina två delar som förenas av grädde och samhörighet.