Blott en tid

Eftermiddagen närmar sig kvällen.
Det är varken ljust eller mörkt, eller kanske både och.
I skogsbackens närhet ligger några stora stenar, som syns i ljuset.
Längre upp mot berget finns skogen, men träden syns inte i den mörka skogen.
Jag vänder mig mot skrivbordet och ser ner i det fuktiga Whiskyglaset och drömmer mig till Malaga.
Ni vet orten som nämndes på radions kvällsväder i ruffen på båten.
Namnet lät så vackert även för en pojke och inte visste jag var orten låg.
Så kluckade vågorna mot det klinkbyggda skrovet och det var för länge sedan mörkt.
På morgonen såg vi inte skymten av mörkret och lungorna fylldes lättare.

Från tankar om att vad vore ljuset utan mörkret