Huvudduk
I går mötte jag en huvudduk på väg hem ifrån affären.
Jag tänkte ”hur skall jag se din skönhet om du inte visar dig”.
Kanske fel tänkt, vore nog bättre med ”jag kan inte se din skönhet eftersom du inte får/kan visa den”.
Men hon hade kanske inte uppskattat att just jag såg henne eller någon annan man för den delen.

Generellt vore det ju konstigt att kvinnor blir så olika utifrån i vilket sammanhang de föds.
Den västerländska kvinnan gör ju allt för att visa sin skönhet med smink, kläder osv. just för att få en uppskattning. Eller är den västerländska kvinnans smink hennes huvudduk som hon gömmer sig under.
Men det kanske inte var skönheten jag ville se. Det kanske var att hon inte log mot mig med ögonen och skrattade åt mig med munnen. - Att hon var äkta och att jag inte behövde vara rädd.

Från tankar om något svårt