Är vi lika snälla och omtänksamma?
Har vi samma engagemang i vår lust att hjälpa andra?
Prövar vi så många olika vägar för att nå fram?
Offrar vi vår egen ”dyrbara tid” för andra?

Efter en semester i Spanien är jag djupt imponerad
av spanjorerna. Så mycket värme i deras sinne och
ögon som annars ser ett land i kris. Säg inte att det
är just därför.  Det måste finnas djupare i deras själar.

Från tankar om att vi är långt ifrån bäst