Det ligger en hund begraven i grannens brevlåda och brevbäraren är försvunnen.
Den nya brevbäraren vet inte var han skall lägga posten eftersom brevlådan i princip är full och
ringer ”därför på” och frågar ”Var skall jag nu lägga posten, kommer ni att skaffa en låda till, eller hur gör vi”. Grannen som är underviktig och just haft en relativt svår influensa svarar matt ”Det vet i katten”. Den nya brevbäraren som har lite svårt med hörseln tyckte att grannen sa    
”vi får inte blanda in katten” skakade uppgivet på huvudet, vände sig om och gav katten i det hela. Något senare ringde postmästaren upp grannen och rekommenderade att postväsendet skulle ombesörja en ny begravning och begravningsplats mot en kostnad på hund-ra kronor. Förslaget accepterades och sedan den dagen så vilar hunden tillsammans med alla andra hundar som påträffats i olika brevlådor. Begravningsplatsen ligger vackert belägen i en ängsbacke täckt med hundkäx och andra flockblommiga växter och se som ett brev på posten tittar den värmande solen fram över myllan.

Från tankar om att en gång i tiden hade posten resurser. Post = som bekant efteråt på latin