Varför är vi så bekymrade och försiktiga innan vi sätter ner nästa fot.
Foten före gick ju så bra och med den erfarenheten borde vi inte ängslas.
Å andra sidan behöver vi inte ängslas för det steg som redan har gjorts
och det steget är omöjligt att ändra på. Möjligen att mildra effekten, men
å andra sidan har vi lärt oss att vi skall stå för det vi har gjort. Och står gör vi
när vi inte vill ta nästa steg.
Tänk på den tiden då vi folk stod upp för det vi gjort, när banditen erkände,
politiken sa ”jag hade fel”, eleven räckte upp handen och sa ”jag har inte gjort läxan”,
bussen hängde djupt med kofångaren då den var försenad och tomten ursäktade sig
då han kom med säcken på påskafton.
Så stå på dig, tveka inte, låt dig föras ut med vinden mot framtiden likt en förälskad
dimblå slända.

Från tankar om att man aldrig vet hur mycket bättre det kan bli