En stillsam junikväll,
väntar på något,
kanske på att en vän skall dyka upp
eller att altanen berättar om den gången då humlan tävlade mot getingen i konstflyg.
Humlan hovrade som en helikopter över kaffekoppen så det blev kaffevågor under drygt sju timmar medan getingen loopade med sin bror 34 gånger utan att nudda sockerskålen.
Båda var värda att vinna, men ingen kom till prisceremonin och där stod jag nyrakad med rena underkläder, röd som en vallmoblomma och tänkte tillbaks på min första skoldag. Jag hade aldrig sett en lärare tidigare och visste inte hur en sådan såg ut, men mattanten kände jag igen på såsen som rann nerför knät. Den dagen blev jag mätt på undervisning fast vi fick gå hem före lunch, men jag visste att det fanns mandelkubbar i skafferiet och mjölk i kylen.
Känns som många runt omkring blir allt mer sjuka, undrar hur många diagnoser man kan ha och vem som har världsrekord i diagnoser. Kanske skulle forska i det och börja med att göra ett diagnostiskt prov i symtomer.

Från tankar om att lite information kan finna så mycket