När solar brinner vid din fyllda tallrik och slipsen dras åt alltför hårt kring ditt liv står en hjälpande vän i dörrposten, svävande på sina stora sandaler. Hon räcker ut sin arm mot dig men du får inte fatt i den. Har du förlorat din förmåga till kontakt även nu när så mycket står på spel vid ditt bord.

Näsan rinner och en liten bäck rinner ner utför bröstfickan och alla dukar till näsan tycks vara slut. Svalan dyker snabbt iväg mot nya lösningar och matställen, grodan vilar sig i skuggan av vattenhinken som läcker lite så grodan blir härligt fuktig på buken. En hare kliar sig på nosen med sina nya yllevantar medan solstrålarna gnistrar i snövallen.
Bakom snövallen låg en gubbe och tuggade på en varm korv med bröd, det var visst jag.

Från tankar om att vila i bakgrunden