En vind tog tag i täcket
Det hamnade på golvet
Förstod att det var ett tecken
Hon måste upp
Kuddarna låg kvar, använda
Rummet var mörkt
Ett svagt ljud under sängen
Blev rädd
Huden kall och knottrig
Så ökade ljudets styrka
Hennes ben så tunga
Ljudet hasade sig fram
En klocka slog i hallen
Varför inte tända
Kroppen liksom förlamad
Så en känd lukt
Hon behövde göra något
Tog en bit choklad
Hur kunde hon välja det
Huvudet var inte med
Så kommer en arm fram
Hon skriker nästan
Men känner igen ett armband
Farmors smycke
Som hon alltid hade
Innan hon dog
Så lyfts sängen upp
Farmor går fram
Till fönstret
Hon ser trött ut
När hon ser ut
Kvinnan har aldrig sett
Farmor så mager
Men ändå nöjd i linnet
Kvinnan vet att hon
Måste lämna Farmor i fred
Hon tar trätrappan
Ner till köket
Lagar frukost för två
Farmor åt alltid välling
Det doftar frukost i köket
Farmor kommer nynnande
Nerför trätrappen
Hon sätter sig vid vällingen
En dag som förr
Är åter här

Från tankar om att morgondagen kanske redan har varit här