En engelsk röst hörs därborta. Kanske från en TV eller från samlingsrummet. Nej, inte från samlingsrummet, en engelsman vill sitta ensam i ett brexitrum. Kvällarna blir mörkare och vintern kommer närmare, skall vi cykla till havet imorgon före frukosten, vad vi skall göra där, antingen ta ett dopp eller ett kort på någon våg.
Kommer ni ihåg den där gången när simläraren skulle visa hur man dyker. Han fastnade med huvudet i sandbotten, vi elever tog tag i benen och drog allt vad vi kunde, tur nog var vi många så vi fick upp honom innan han dog. Han la sig på bryggan och ville inte fortsätta lektionen, våra föräldrar hade betalt till simskolan, men vi barn undrade om vi kunde få vår bulle med mjölk trots att simläraren inte hade dött. Frågan är fel ställd sa Elsas mamma, som alltid var med på lektionerna, vi andra cyklade till sjön. Elsas mamma ville alltid sitta nära simläraren, när det var dags för mjölk och bulle. Vi barn skojade att Elsas mamma ville helst ha både bullen och simläraren, så skrattade vi och fick hicka. I bland blev hickan så stark så att vi knappt kunde hålla i styret och mamma blev arg när vi inte bytte om innan vi åkte hem. Mamma tyckte inte om när sadeln blev blöt.
Dagen därpå konfirmerade sig våra storasystrar och fick en psalmbok.

Från tankar om att alltid ha med sig ett måttband på en brygga, någon kanske vill hoppa