Inget internet, nu igen och
potatisen kokar redan. Blir tokig, fast det är vi redan och det beror ju på att
vi inte heller igår hade internet.
Bakgrunden är blå med rök i violett när tåget kommer in till stationen. I den
främre vagnen sitter den som kör, den vagnen kallas för loket. Loket kommer
nästan alltid fram först. Ofta tar man en taxi från stationen till sina
föräldrar. Då vet du att det blir rätt till slut. En vän som gick till fots
från station har inte kommit fram än. Ändå var hon orienterare och alla hoppas
att hon fortfarande är det.
På vissa ställen spelar de hellre tennis än att diskutera filosofi, ex i Paris.
Där möts just nu de bästa i världen, min favorit är Medvedev, som är ryss, får
vi heja på ryssar, behöver ju inte heja, men du kan älska hans spelstil. När
det gäller filosofi så finns den ständiga frågan ”vad är det som gör att en man
älskar en kvinna”. Nej, ingen text är jämlik.
Så rullar tiden nerför backen, rundar rondellen elegant, byter fil till sommartid,
håller pandemin att klinga ut, kan vi åka till farfar i Angola och bada i
floden, som förr.
Från tankar om att åka tåg till Paris och byta om till ny kavaj
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar