Tåg till Paris

Inget internet, nu igen och potatisen kokar redan. Blir tokig, fast det är vi redan och det beror ju på att vi inte heller igår hade internet.
Bakgrunden är blå med rök i violett när tåget kommer in till stationen. I den främre vagnen sitter den som kör, den vagnen kallas för loket. Loket kommer nästan alltid fram först. Ofta tar man en taxi från stationen till sina föräldrar. Då vet du att det blir rätt till slut. En vän som gick till fots från station har inte kommit fram än. Ändå var hon orienterare och alla hoppas att hon fortfarande är det.
På vissa ställen spelar de hellre tennis än att diskutera filosofi, ex i Paris. Där möts just nu de bästa i världen, min favorit är Medvedev, som är ryss, får vi heja på ryssar, behöver ju inte heja, men du kan älska hans spelstil. När det gäller filosofi så finns den ständiga frågan ”vad är det som gör att en man älskar en kvinna”. Nej, ingen text är jämlik.
Så rullar tiden nerför backen, rundar rondellen elegant, byter fil till sommartid, håller pandemin att klinga ut, kan vi åka till farfar i Angola och bada i floden, som förr.

Från tankar om att åka tåg till Paris och byta om till ny kavaj