Övergiven

Det kommer hela tiden varianter, som knackar på ytterdörren.
Vill inte ha besök hela tiden och jag vet ingen annan som vill det mer än vaccinmotståndarna.
Kan vi inte skicka in alla muterade varianter till de ovaccinerade motståndarna.
Vem står där bakom pistolen med sin spruta, tom på vaccin.
Bara hen själv vet eller saknas den förmågan.
Det är alldeles för ofta vi blir trötta på allt som händer runtomkring oss,
eller kanske ändå mer på det som inte händer med tanke på allt som händer.
Med trötta menar vi så mycket mer, som arga, ledsna, rädda, besvikna och övergivna ända in i det innersta.
Vi fortsätter framåt, men kommer inte ditåt.

Från tankar om att inte kapitulera, trots övergivenheten