Tågresan 2022

Så rullade det nya året in i våra liv. Utan att fråga, precis som vanligt. Visst är det härligt med traditioner. Eller är kanske tryggt ett bättre ord. Spelar vår ålder någon roll eller just din.
Vår gode granne berättade att han inledde 2022 med att drömma. Han drömde om en resa med tåg. Han kanske hade hört en miljödiskussion där någon hade valt tåg i stället för flyg trots att det ändå var 15 mils resa. Tid kostar ju pengar.
Grannen berättade om drömmen:  
”Under spåren av järnvägsrälsen flöt floden förbi.
Jag öppnade fönstret och slängde ut min hatt från Bordeaux, den fick liv i en vindpust och vägrade att bli blöt.
När jag vände mig om slog den ner som en fink i busken på andra sidan floden.
Hatten var räddad, själv var jag rädd och de andra i kupén sov, några med öppen mun med väskan på hatthyllan”.
Vi frågade vart skulle tåget, nej vart skulle du menar vi.
”Jag kommer inte ihåg. Ni vet hur det är med drömmar, men jag vaknade i Sevilla om det kan vara till hjälp”.
Det finns många frågetecken runt det här. En är: Varför kastade du ut din hatt från Bordeaux?
”Det kan vara för att den hade blivit för stor, jag tycker inte om när hatten sitter för nära huvudet, det känns instängt, så jag köper alltid rymliga hattar och då blir den lätt för stor efter några år”
            Vi fick lov att gå på toa och grannen gick ner mot stan, så alla svar han vi inte få, men det är ju som det nya året, vad vet vi om det?
Vi får hoppas att vi håller oss kvar på rälsen till nyår.

Från tankar om att följa med på det nya årets resa med ett svagt leende