En ensam man på cykel,
ekrarna rullar mot havet
den tidiga nyvakna morgonen.
Dimman skymmer horisonten,
algerna blommar i stiltjen,
andra sidan dock fri.
Tar av mig kläderna,
vadar ut till strax över vaderna.

Lägger mig i den ljumma viken,
ensam på rygg med Foppatofflorna
som sticker upp som två blåvalar,
med hjälp av glasögonen på strand.
Går på grund,
måste åtgärda barlasten.
Kan inte ligga kvar längre,
morgontidningen väntar till kaffet.
Dagen redan het,
är detta Sverige eller en dröm.
Jag är vaken.

Från tankar om morgonstund utan alger i mun