Jag blir vansinnig, gränslöst ledsen och undrar hur många år av mitt liv som förkortas av att få dagliga rapporter från allt meningslöst våld från världens krigszoner.  Det är klart att inte mitt liv spelar någon roll eller det dagliga knytnävsslaget, som bokstavligt hamnar i min maggrop vid varje nyhetssändning. Det är för mig bara ett sett att uttrycka frustrationen över att inte kunna påverka det ofattbart deprimerande.  Jag vet att det handlar om så mycket som jag inte förstår förutom t.ex. makt, historia, religion, rädsla, girighet samt genetisk och förvärvad dumhet.
Men, gråter inte ni i era själars djupaste samveten?  

Från tankar om att krig finns och är något vi betraktar