Kräftfest, kräftfest hela dan.
Har nu ”ätit” kräftor i 26 minuter.
Är något hungrigare än när jag tog tag i den första. Alla vet ju att det går åt
mer energi att komma åt
kräftköttet än vad den lilla mängden ger i energitillskott. Det kan kompenseras
med många snapsar, men mitt kaloritillskott blir bara en ynka snaps och en
folköl från folket i Prag.
Vad är bäst, kräftsmaken eller själva ritualerna runt ätandet? Trots avsaknad
av hatt på huvudet och långt ifrån att bli ”i hatten” så är nog själva
arrangemanget höjdpunkten.
Nu har händerna blivit otäckt kladdiga, som tur är har jag en bunke vatten på
altangolvet vid mina fötter. Doppar diskret ner fingrarna och längtar efter
ostpajen på andra sidan bordet. Tar en tugga av pajen, vad god och lättäten den
är (ja, vad gott det är med kräftor), därtill lite bröd och sallad och där
bakom går solen ner bakom tallen i skogsbacken.
Tiden går fort, men kräftan går baklänges. Funderar nu på om någon vid bordet
har kräftan som stjärntecken, men då skulle de nog inte vara med på ett kalas
där de nästan skulle äta upp sig själva.
Personer i detta stjärntecken är bla. romantiska, husliga och sexiga, kan det
hjälpa?
Vad gott och mysigt det är med kräftfest.
Från tankar om att traditioner behöver vi
för att förstå att vi är på rätt väg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar