Sitter i den vita plaststolen på altanen och
solen letar sig in under det korrugerade altantaket.
Det blåser friskt och vinden tar med sig barren från
tallarna som regndroppslikt smattrar på taket.
I mina händer vilar Richard Fords bok, Kanada.
Den är så bra, men det är svårt att läsa i den låga
septembersolen. På omslaget har DN skrivit ett omdöme
lika vackert som en fjärils första längre flygtur ”en roman
som för en stund får livet att kännas lite mer meningsfullt
än det kanske är”. Kan varmt rekommendera boken som
jag bara har läst en femtedel av. När en bok känns riktigt
bra så vill jag spara på lästiden så att den räcker länge.
Någon kan tycka det är snålt, men så är han/jag. Tyvärr
kan det innebära att den ursnygga nyköpta skjortan får
hänga till sig så länge att den plötsligt en dag både
är oanvänd och omodern. – Trist!

Från tankar om att en bok får ta plats utan att sväljas hel, direkt