Att vara i ett rum utan att se helheten i den ljumma eftermiddagssolen
utan att gå på bussen vid hållplatsen
utan att fylla våfflan med kulglass
utan att cykla hem utan luft
utan att ta de köpta varorna med sig hem
utan att förlänga pyjamasen till vintern
utan att lägga upp knäna på sätet bredvid
utan att vakna fast du är godissugen i drömmen
utan att lösa biljett till nästa hjärterum
utan att slicka sig i vaxfyllda öronsnäckor
utan att känna pulsen i cityartären
utan att spara pålägget till efterrätten
utan att beundra klänningen och musklerna under
utan att vara utanför stugan i regnet när vattnet rinner in och kyler huden

Från tankar om att vore vi inte ”utan något” så hade vi inget att längta efter