Bland alla sköra ting som driver mig framåt in från den böljande oceanen är nog det väsentligaste just viljan att övernatta i flera dygn. Ja, kraften att få möta fler frukostar samtidigt som morgonsolen kravlar sig upp över skogstopparna och temperaturen sakta höjs och värmer upp köksduken där morgontidningen slagit sig ner.
Alla kände vi doften av nyrörd nyponsoppa och bland alla söta blommor kom det fram en nyponros till bords. Hon kunde berätta mellan tuggorna om att hon hade mött ett nyanlänt nypon vars pollen hade flytt genom luft och moln, bort från oro och förtryck.

Någon undrade om det är sant att det kliar i halsen när man äter levande nypon. Jovisst, men vad spelar lite kli för roll när du har korsat land och hav och fortfarande hör till de levande.

Från tankar om att flykten är ett resultat av något som inte borde finnas