Att ta ett kliv i sin karriär när det finns en tupp i varje man är inget som gör så att det finns sylt i varje lingonburk. När sedan klivet blir som att gå uppför en rulltrappa som vill åt andra hållet far energin ut mot friheten via vädringsfönstret. Där ute samlas motvinden inför det sista åket och vi håller andan trots att vi skulle vilja besöka toan efter laxeringen.
Jag böjer mig ner och synar de slitna knän som plöjt fram genom livet.

Från tankar om att alla kliv inte går rätt håll