Den förlamande tröttheten glider in i hans medvetande när han står vid busshållplatsen och ser hur den sönderslagna glaskuren ger reflexer mot husväggen. Varje morgon samma syn med olika resanden som ylar likt vargar efter att få kasta sig över nästa buss. En gång när busskortet var tomt på reskassa smög han in via bakdörren och lät på så sätt alla andra betala hans resa. Han rodnade brett när granntanten förargat tittade på honom och kröp under sätet för att skydda sig mot blickar och slag. Busschauffören märkte att det fanns fler i bussen än de som hade betalat och körde in bussen till vägkanten. Hans stora bussfötter dunkade i gången mellan sätena, han hade käppen i höger hand och hans fru längtade efter att få åka iväg med husvagnen mot Öland. Han ropade ut i bussen ”finns det någon som inte har betalt” och dunkade käppen i taket. Utanför bussen växte blommor i den backen som var så svår att komma uppför när halkan var som värst. Idag var backen som ett sandpapper, inte ett vått blad ökade riskerna och vi kände oss trygga när bussen körde hem oss till våra mammor.

Jag skall aldrig göra om det sa han högt samtidigt som han gick ut på internet via mittendörrarna och busschauffören log snett men inte ilsket.

Från tankar om att åka buss