I solbrillorna såg jag hur de små kaninerna ökade i antal innan de anföll
männen på hästarna och försökte slita av dem sina stålvästar. Några hästar
skenade iväg med kvinnor och deras föräldrar i en vagn över landningsbanan.
En gråklädd kostym med glasögon grälade med sin familj som hellre ville åka
till Mallorca än att ta upp kampen mot kaninerna. En stålväst åkte av och
några kaniner bet sig in genom skjortan och vidare in genom huden. Slutet
närmade sig, gitarren drog fram med sin klagan, kepsen åkte ner över ögonen
så att de automatiskt stängdes. Några tog skydd på nedre botten och lever
antagligen även imorgon.

Från tankar om att kampen kan vara grym, men den röjer nya möjligheter