Esvald Lurén hade svårt att vakna trots att väckarklockan hade ringt var tredje minut under förmiddagen denna måndag. Det mesta berodde säkert på att han hade slagit klackarna i taket i går kväll och när han nu äntligen slog upp ögonlocken såg han tydliga spår av dansskor på innertaket.
Det var olika storlekar på sulorna som hade slagit runt i Esvalds rymliga sovrum.
Han fick en känsla av att inte bara själva festen slutat uppåt väggarna utan även att kvällens TV-program skulle bli de sämsta på länge. Skulle han lägga ner tid på att skaffa en TV-bilaga eller skulle han åter försöka ta ett dopp i Fontana de Trevi. Han var känd av lokalpolisen – trots att han använde långa badshorts - och bara hade kunnat doppa sig helt vid ett tillfälle.
På polisstationen, Dansen - stazione di Polizia di danza – alldeles intill fontänen ville de flesta jobba på måndagar för att ha möjlighet att kunna gripa Esvald Lurén för hans förargliga försök till måndagsbad. Orsaken var naturligtvis de Euro som smidigt passerade över från Esvalds ficka till tjänstgörande polis. Allt för att rätta till misstaget.
Nu valde inte Esvald sina badshorts utan tog istället bussen till sin moster som hade kronisk svår acne, men bakade smakfulla italienska chokladbollar. Det blev en härlig kväll med minnen från den tid då Esvalds mor levde och simmade motströms i floden medan Esvalds glass smälte, rann snabbt utför underarmen, droppade ner på skorna, rundade sulkanten och ut på trottoaren. Ja, det var långt innan jag köpte mina dansskor sa Esvald, tog en klunk kaffe och log mot sin moster med smaken av italienska chokladbollar hängande i mungiporna.

Från tankar om att man skall vara rädd om släkten men inte för polisen