Prärien låg öde, de flesta hade redan åkt hem från sina jobb, luften hade blivit svalare och skymningen hade just startat sin dagliga syssla. Leonard Forevers cheva hade halvtank när han svängde av från huvudvägen mot sin gård ”Go home”.
Han öppnade sin olåsta dörr och kände samtidigt att något var annorlunda. Ungefär som när man sätter på sig kalsongerna bakfram och behöver backa in på toaletten för att komma rätt.
Inne i hallen kände han doften av nybakat knäckebröd och lamporna lyste i köket. Han ropade ”hallå” och fick syn på en kvinnas kjoltyg svepa runt spisen. När han närmade sig kvinnan fick han tag i hennes blick som var både varm och stadig.
Han frågade ”vem är ni” och hon svarade ”jag är den kvinna som ni kommer att gifta er med”.
Leonard Forever visste direkt att hon talade sanning och under några minuter bröts skymningen upp,
ljuset spred sig in i huset, övergick i svagt rosa och de delade därefter sina liv med varandra.

Från tankar om att hamna rätt