Jag låg på vänster sida i hotellsängen.
Då fick jag se en likadan gubbe alldeles intill.
Hade jag drabbats av dubbeltänkande special?
Yrseln startade upp,
men så förstod jag att det var garderobernas spegeldörrar,
som tittade på mig och i dem fanns ju jag.
Jag andades ut, men blev åter igen rädd,
när jag såg rätt in i alla år som gått och hur det hade förändrat mig.
Eller förvrängt mig.
Jag vände mig om till höger sida.
I fönstret ovanför frun sköljde Atlanten in sina vågor.
Jag slappnade av, somnade om och nästa dag
tog jag på mig mina shorts som om inget hade hänt.
Livet är ändå värt att firas.

Från tankar att det som var besvärligt igår kan vara borta dagen därpå