Snön har slutat falla, men inte börskursen ropar Benjamin rakt ut i trädgården. Hans fru Severina gör gångar i snön till hönshuset och till cykelförrådet. ”Du vet väl att gräsmattan skall vila i februari, gå inte på den i onödan” ropar Benjamin.  Severina fnyser lätt i sin mors gamla lodenkappa med de nyinköpta överdragsbyxorna i klarrött. Sedan startar hon åter gräsklipparen och fortsätter fram så att gräsklipparen både blir som en plog och att dess värme smälter resten av snön.
Benjamin suckar tungt, när det luktar bränt från köket och i ugnen ser han att de drömmar som han bakar har en brunsvart färg. Däremot kanelbullarna som han bakade förra vintern blev riktigt goda och Severina åt vid ett tillfälle två stycken. Först den ena och sedan strax efter den andra.
Nu har det varit ett par med trädgård och hus i fem år. Några barn har det inte blivit, men vi grannar är inte säkra på om de har försökt. Det har varit så mycket annat för dem och Severinas mamma i Krakow var sjuk under sportlovet. De är i alla fall glada och ibland blir vi glada när Benjamin och Severina ringer på dörren.

Från tankar om att trädgårdsarbete ger både motion och irritation