I sluttningen ner mot ladan står en blomma, ensam och naken.
Den funderar över den torra marken runt den, som gjort så att många kollegor har dött törstiga.
Nu står den ensam och inga bidrag täcker kostnaden för alla döda blommor och
dess värre finns ingen ekonomi för att förhindra längden och djupet på torkan.
Vi blommor behöver ju koldioxid, men den höga koldioxidnivån förändrar och förkortar våra liv via klimatet. Hur skall vi blommor vara vackra utan fukt i stjälken och vi har inte råd med att köpa fukt crème. Flugan över mig far ner mot sjön för att dricka. Om jag ändå kunde flyga som du, lilla fluga, men se upp en fågel har fått syn på dig. Vi är alla byten och många jagar byten, men mitt byte är bara lite fukt i marken.

Från tankar om att klimatet påverkar oss alla, på jorden