På grund utav ovanligt långa knän har min vän Sven för vana att boka platser i planet med extra benutrymme. Han får betala extra för det, men å andra sidan får han det lättare att gå under den kommande veckan. Han är väl medveten om att koldioxidutsläppen blir lika stora, men vill ändå kunna gå nerför flygplansrampen. På den senaste flygningen var det tomma platser vid hans sida så resan hem skulle bli njutbar med avstånd åt flera håll och Sven brukade då lägga upp underbenen i grannstolen.  När de sista passagerarna gick ombord stannade en rödlätt kvinna med vita byxor över de mycket smala benen hos flygvärdinnan och sa ”är de här platserna lediga”. Vi vet inte riktigt hur de blir svarar flygvärdinnan. ”Säg till oss (innefattar även maken) om de blir det, glöm inte det” säger kvinnan, som troligen bor i en stadsdel där alla har dubbla garage och lägenhet på Rivieran. Platserna blev lediga och så kom paret och Sven fick dra åt sig underbenen. Trots dubbelgarage hade de nu fått de bästa benplatserna utan extra betalning. Sven blev illamående och sa till sig själv att nästa gång blir det tåg eller el-cykel. Landningen blev perfekt genom att Sven råkade i ett obevakat ögonblick spilla ut flygkaffet över den rödlätta damens vita byxor med de mycket smala benen i botten. Humöret gick upp på Sven och han dansade genom tullen, la sig bland resväskorna på transportbandet och på så sätt tjänade 30 meter. Utanför terminalbyggnaden väntade Svens mamma med motorn på i bilen och Sven sträckte på sig innan han sjönk ner hos sin mycket snälla mamma.
En mycket lyckad resa.

Från tankar om att i varje plan finns det vissa som vill ha lite mer