Dagen efter lastbilen:

Vissa dagar känns tunga och grå.
Igår hände det som inte fick hända i vårt land,
men som vi innerst inne förstod skulle ske en dag.
Visst går liver vidare, men inte för de fyra som
förlorade sitt. Livet blir även förändrat för många
med livslånga skador och livslånga minnen som
kväver en del av framtidens tänkta glädjestunder
och följer med som en svart rock i vardagen.
Det onödiga, brutala våldet har sårat oss djupt.
Visst har vi visat kurage och hjälpsamhet till
drabbade och visst har världen tänkt på oss,
men det väcker inga liv och suddar inte bort
händelsernas boplats i våra själar.
Låt oss ge tröst och hopp till varandra!
Värm andras själar med din hoppfulhet om en
värld där vi kan leva i samförstånd, harmoni
och med respekt för varandra.

Från tankar om att: Varför måste vi acceptera detta