Kexchokladen på fönsterbrädan droppade i värmen ner på parketten där grannen sov middag.

Dagge Hatteskrud hade varit granne så länge han minns, men nu var han sugen på att byta jobb. Först fick han lov att byta de chokladfläckade kläderna, det är inte kul att sitta på anställningsintervju i kladdig kostym när mamma fyller år.
I den eviga andedräkten skymtas en hoppfull vilja om att ta med några solmogna sparris upp på bergstoppen. Väl där uppe ställer sig hon på tå för att servera vår herre sina sparrisar.
Skall det räcka för att få det nya jobbet till Dagge eller behövs det andra grönsaker.
Vem tar ansvaret, individen eller samhället och vad vill vi?

Från tankar om att försöka nå upp till saligheten