Vårtalen dallrar iväg över staden och följer efter rökslingorna mot sydost.
Glad såsom fågeln i vårsången, se hur flaskan är tom, nu är det svårt (nej vårt utan t).
Bakom elden grillar några barn sina fläskkotletter i skuggan av sina föräldrar. Några
av dem äter dem utan bröd andra med Bostongurka.
Sångerna blommar ur halsars stjälkar och natten är ännu ung.
I morgon har eldar och röster slocknat, i morgon är det vår. -  Hurra!

Från tankar om att det är ett steg mot sommaren  

Kexchokladen på fönsterbrädan droppade i värmen ner på parketten där grannen sov middag.

Dagge Hatteskrud hade varit granne så länge han minns, men nu var han sugen på att byta jobb. Först fick han lov att byta de chokladfläckade kläderna, det är inte kul att sitta på anställningsintervju i kladdig kostym när mamma fyller år.
I den eviga andedräkten skymtas en hoppfull vilja om att ta med några solmogna sparris upp på bergstoppen. Väl där uppe ställer sig hon på tå för att servera vår herre sina sparrisar.
Skall det räcka för att få det nya jobbet till Dagge eller behövs det andra grönsaker.
Vem tar ansvaret, individen eller samhället och vad vill vi?

Från tankar om att försöka nå upp till saligheten

Partiets nya budget: Skall Sveriges pensionärer få gratis strumpor redan från 70 års ålder eller vänta till nästa liv.
En fråga som skiljer landet i två delar. De som redan har strumpor och de som inte har blivit pensionärer än.
            Samtidigt har man kommit fram till att kameraövervakning minskar brottslighet. Skojar de, inte gjorde jag något dumt när mina föräldrar tittade på. Men jag var kanske ett ovanligt barn.
Måste vi få se de här halvgamla männen gå omkring i sina kavajer som ser ut som de hade passat när de konfirmerade sig.
I mörkret där ute ser vi ändå lite fortfarande. Det är så skönt att sommaren ändå närmar sig där bakom vårskogen och att nya sandaler beställs från sandalkatalogen.

Från tankar om att politiken finns med oss under hela livet  

Min vän sa alltid att när han drack ett mörkt öl så spökade det i halsen.
Var det pga mängden öl eller på mörkret. Jag hann aldrig fråga honom.
Han åkte nämligen med Nässjötåget i morse och alla andra i radhuslängan sov.
Vanligtvis äter han havregrynsgröt till frukost, men när han åker tidigt till Nässjö
blir det oftast filmjölk, flingor, socker och kanel. Kaffe tar han på tåget tillsammans
med en egen påse smågodis. Han gillar de små rosa omslagen med choklad i
och varvar de med röda Ferraribilar i gelé.
Efter kaffet åkte tåget in i mörkret. Det var tunneln mot målet som min vän fick

uppleva och det spökade igen i hans inre.  Till slut kom ljuset åter, tåget rullade in
mot stationen, min vän bytte perrong, uppdraget var slut liksom innehållet i godispåsen

och tåget åkte åter hem mot radhuslängan.
I Södertälje hade Grand Central fortfarande kvar sin extraprisdiarrébruna färg och gjorde det gamla rådhuset osynligt fast det var kvar framför det nybyggda Grand Central.
Allt verkade overkligt.

Från tankar om att även en planarkitekt kan hamna i mörkret.
    

Hustaken ligger med ett tunt lager hagel över sig.
Nej, nu försvinner det vita i regnet och inte nog med det nu skiner solen rakt in i ögon och näsborrar. Visst kan det vara mysigt när det pirrar i näsroten, men det går över när solkrämen är slut.
I Spanien är det annat. Gräset är grönt och miljonärerna i La Liga spelar fotboll. Så händer olyckan, den gamla damen blir påkörd av traktorn från Afrika och hon kan inte tänka rätt längre, men det har bara gått två timmar efter olyckan och alla hoppas vi på en förbättring.
Vad tänker Trump göra i Nordkorea och vad tänker Nordkorea göra med Trump. Det känns ju bra att Nordkorea inte ligger på Norges plats. Vi får hoppas att de inte bjuder upp till någon våldsam dans. Det kanske finns någon klok person runt de svaga.

Från tankar om att Nordkoreakonflikten är som ett aprilväder (går ej att lita på)

I den stora gröna bilen på gräsmattan utanför huset där familjen tillbringade semestern i hela sitt liv fanns allt. Där fanns madrasser, sololjor, badkläder, matrester, solglasögon, minnen, tjock tröja till kvällen, svärmor, två vinflaskor där en var urdrucken, solhatt, kanelbullar, husdjuret Albert, tonåringarnas finnar, musik, kartor, kamera och på slutet allas nya mobiler.
Hjulspåren var desamma och pappan försökte alltid pricka dem vid första inkörningen. I år hade han missat lite med höger bakhjul, men havet var lugnt och blått så alla var nöjda och runda i sinnet.
Mamman hade konserverat mat den sista tiden så att det skulle räcka till stor del av semestern och redan idag skulle det serveras mat. Det skulle bli en sallad på bacon, blodpudding, vitkål, haricots verts och lingon, en rätt som låg rätt i tiden för familjen och en lätt sallad gör ofta en hel sommar.
På granntomten bodde världens snällaste arab, de hade träffat honom i Åre i vintras och tipsat om granntomten och nu satt han där och log med sin vattenpipa. Åt andra hållet fanns familjen Jönsson från Skåne, som även bott i Hälsingland och i Umeå. De hade väl aldrig riktigt kommit bra överens sedan herr Jönsson skrytet om sitt jobb och hans son försökt få kontakt med familjens dotter.
Resten av sommaren gick på i samma stil och om inte semestern är slut sitter de väl kvar med rödbrun torr hy och äter någon konserv medan solen går ner över tallar och alla känslor.

Från tankar om att snart är det semestertider    

I bondens hus med bondens hud i varje vrå av allt hon såg.
Hon kände sig som en rödskimrande ryamatta som höll ihop hemmet.
Utanför ytterdörren pågick det franska valets kamp om kronan
och folket mellan stad och land sökte i sitt inre ett svar, ett besked.
Hon la på ett lager till av mascaran och liknade vår drottning allt mer.
Idag när jag skulle skriva ut ett dokument hade jag inga pappersark.
Jag blev som en av dem, kände mig utanför, jag var papperslös.
Ovädret är på gång in över våra frisyrer och det kommer att samlas
snö i varje bena.
Är det någon som känner någon som har vunnit mycket på tips, hur gjorde hen,

tacksam för tips.

Från tankar om att fransmännen väljer något som de inte vet om de får(valets magi)

Mannen har runda glasögon, det ser ut som två monoklar som är sammanväxta. Välvårdad frisyr med kort sned lugg i mörkbrun ton. Skjortan är randig i lodrät riktning, kavajen diskret gråbrun och den obemärkta slipsen gör att han ser ut som en tjänsteman skall se ut.
Han ser ut genom fönstret ner mot gatan där det går två elefanter över gatan, De är antagligen två hanar för de gick över när det var grön gubbe. Bakom elefanterna rullar en ensam och tom
berättelse om hur det är att vara äldre än året innan. Problemet är att det gäller de flesta och de andra tar inte livet på allvar. Fick höra att det bästa (och det är vetenskapligt bevisat) med att bli äldre är att våra två hjärnhalvor förstår varandra allt bättre och det i sin tur gör att hela huvudet ser helheten av tillvaron (eller ett problem) så mycket klarare.
I nöjesparken somnar en kund under föreställningen, polisen tror att han inte bara ätit popcorn, men släpper honom då bevisen är svagare än allt annat.

Från tankar om att problem är till för att lösas       

Bollen smet utanför stolpen, men den är fortfarande rund.
Månen är inte rund efter senaste smällen förra kvällen.
Är man stor är det lätt att vara i vägen på övergångsstället i teatern.
En liten flicka som just hade lärt sig vissla, visslade i väntan på tåget.
När tåget kom blev hon glad och följde med stinsen till sin plats i lekrummet.
Det var nog den bästa stinsen som bevakade flickan i lekrummet och varje gång han tittade in så vinkade de till varandra. När de kom fram var stinsen hungrig och bytte om till korta jeans.
Han skulle åka på semester dagen därpå, men hade endast en enkelbiljett med personalrabatt.
Får lokföraren köra extra fort så han kan sluta tidigare, det fick sopkillarna förr, men nu får de inte det för då skulle butiksfacket bil ledsna och avundsjuka. En bild av Sverige när det är som …….isen i förlängningsperioden. Lite knölig och kärv.
Mamman till flickan tog emot henne med varm korv och glass. Båda var lyckligt glada och nästa dag börjar semestern med stinsen.

Från tankar om att det alltid går ett tåg till

Den gamle gode vännen Unte Silversås tog sig vatten över huvudet i samband med att han tvättade håret för att dagen därpå träffa sin husläkare. Husläkaren bodde som namnet antyder i samma hus och var dessutom gift med Unte. Det blev ett kärt återseende på mottagningen i vardagsrummet. De kände båda igen varandra sedan lång tid tillbaks och både järnvärdet, blodtrycket och pizzaätandet låg på en jämn nivå. Untes husläkare, Inte Silversås ställde slutligen den pinsamma frågan ”hur är det med kärleken, Unte”. Unte skruvade lätt på sig, hans röst hamnade i målbrottet, svettningen längs ryggen kändes som en slussöppning, hans husläkares kinder lyste röda och han sa slutligen ”lite mer smågodis till helgen vore fint”. 
Dagen därpå  åkte Unte och Inte till bilhandlaren, men något köp var inte Unte mogen för.
De kom endast hem med en ny bilkrok och en kasse mat med lite smågodis.

Från tankar om att man inte vet när man behöver sin doktor och då kan det vara förtidigt eller försent.   

Finns det något manligare än att elda nerfallna grenar med snöfall som lägger sig diskret tillsammans med sotflagor i resterna av frisyren. Nu, efter känns det gudomligt och det kan

även bero på att vi var på en familjemusikgudstjänst i Östergarns kyrka före själva eldningen.
Prästen var gullig, och körerna hade just den nivån som hör till ett arrangemang i glesbygden.
Mycket rogivande och lagom stimulerande på en påskens annandag.  Med tanke på alla barn var det bra att denna gudstjänst låg på sista påskdagen, nu fanns det ju något positivt att berätta, när Jesus dök upp igen från de andra döda och kunde visa sina ärr i handlederna från
(Bygglov, nej) spikningen på korset.
Påskriset bleknar, äggen blir kycklingar, godiset är uppätet eller gömt, magen är i olag, läkarbesök i veckan, påskkärringarna har passerat över plåttaket, vattnet i kranen är fruset, färjan väntar i hamn och även i år åkte vi till stugan under fel tid.
Vissa har det dock sämre, vissa har ingen stuga och vissa har ingen mat.

Från tankar om att påsken är bäst när man fryser och upptäcker att man har dubbla kalsonger i byrån 

Det fanns en tid då den stod stilla
och många mådde illa.
Vad var det då för märkligt fel,
jo det var så trist och mörkt utan el.
I grottan låg far på sten och sov
idag jag ligger lagom mjukt i vår alkov.

Utanför är natten svart som lakrits, den smakar varken sött eller salt.
Kylan skall inte finnas här nu, vår jord håller ju på att bli övervarm.
Hade jag varit hemma skulle jag frosta av frysen under denna påsk.
Grannen äter grillad korv igen, det känns på lukten från den varma senapen.
Tänk på dem som sover utan hem och slickar insidan på korvpaketets plast.
Snart hemåt över hav.

Från tankar om att försöka sova lite längre före frukosten

Det är påskafton. Min vän Han Rävenstam ligger under soffbordet. Han la sig där efter sjunde ägget utan kaviar. Själv brukar jag byta ut kaviarens förgrymmade sälta med vanligt bordssalt.
Med vanligt bordssalt hamnar du sällan under bordet som min klasslärare i realskolan, som jag aldrig gick i, sa till mig strax före examen. Det var samma dag som jag prövade tandkräm med tillsatser av strombola för att få en frisk andedräkt under valsen efter själva examen. Rosen i kavajfickan lyste röd när jag svävade fram några centimeter över dansgolvet utanför
centralstationen. Tåget till Neapel var redan försenat, kupén luktade gammal sill från påskbufén, konduktören som hade två jobb för att försörja sin halte granne hade fått lov att jobba över i sitt första jobb, var försenad när tåget rullade nerför backen mot Katrineholm, där  min klassföreståndare i fyran var född. I varje uppförsbacke behövde lokföraren extra syre för att hinna fram i tid för sin lungtransplantation och någon pizza var det inte tal om att äta mellan vagnarna. Kvinnan vid handfatet, med de fula tatueringarna fyllde upp armhålorna med kiwidoftande deoderant. Stinsen hade redan lämnar stationen och var på väg hem till sin fru som hade tandvärk och sina senaste föräldrar på besök. Det är sällan enkelt att både ha föräldrabesök och tandvärk när maken inte är på tåget och i detta fall hade redan det sista TV-programmet slutat.  

Till slut knackade det på dörren och alla tog ett gemensamt bad.

Från tankar om att åka hem till sina rötters moder

Snön yr över Långfredagen.

Gör det dagen ännu längre.
Själv är jag lång men har knappast långtråkigt.
Fåglarna från våren tar skydd bland stilla grenar.
Årsmöte på helgdag är det lämpligt.
Men efter kommer belöningen, maten som de boende låter oss äta av.
Ja, jag vet att det alltid blir gott, tänk bara på den rökta skinkan från bastun på ängen.
Nu kommer hungern och med den, jag själv.
Köpt en tavla med rödlysande vallmo, passar bra till blåa jeans.

Måste ta fram kameran och plåta snöflingorna, kanske en närbild.
På Gotland finns det en ort som heter När, är det alltid nära dit.
Snön gömmer sig i bilden, som en rabbis i sin jordtunnel.

Hörde på radion att pojkarna frågade chans genom något som ingen kommer ihåg vad det var och om flickorna kände att de ville bejaka flirten så gav de kokta ägg till pojkarna vid påsk.
Nu blev ni och vi och jag sugna på ägg. I alla fall jag.

I drömmarna fyllde sig en korg med guldägg när hon jobbade över och retade upp sig på den låga ersättningen. Korgen stod utanför dörren när hon kom hem och nästa dag sa hon upp sig.
Är det kul utan jobb för en ung. Utan jobb för ung, aldrig kung.

Från tankar om att påsken är en sorglig högtid 

Solen skiner genom de fuktiga tallbarren
det gnistrar som ett fyrverkeri

Över ängen syns inget annat en några
solbelysta moln som ser trötta ut efter dagen
I diket framför ängen ligger ett par och pussas
medan dikesfukten tränger genom deras längtan.
De är båda lyckliga eftersom färdtjänsten som
skulle köra dem till tandläkaren kom samma dag
som de hade tid hos tandläkaren. Alla gratulerade
dem men ingen visste att de hade beställt bilen
till dagen innan. Paret skrattade gott och nu visste
de hur de skulle göra för att lösa problemet när

tänderna är lösa.

 Från tankar om att tända till i ett dike

Han upplever Gotlandstystnaden sedan några timmar.
Han är nöjd med dessa.
Grannen hade satt på värmen (behöver inte sova i skidoverallen från Sant Anton -76). Inga musspår i stugan . Fick igång vattnet (är alltid prio ett efter vintern, pumpen funka, liksom vattenberedaren, ingen översvämning i något rum i år). TV:n tycktes ha tagit ut svängarna i vinter (bra ljud, men ingen bild, efter en timmes tryckande så kom bilden fram, ingen vet hur). Nya routern till datorns mobila bredband var lätt att få igång. Vinet var inte det bästa, men rogivande och ökade välbefinnandet för de närvarande. Granne två kom över och hälsade på, vi kallar honom för ”Benge på taket” för han gör sig bäst där uppe (antagligen pga. avståndet), dessutom jobbar han med tak civilt. (lär dem lätt svenska från eget tak).

Från tankar om att det är så skönt att andas ut 

Det mullrar i förrummet,
åskan vill in,

nu tänder den ljuset för en kort sekund,
nu åter den dundrar i ljusaste sal.

Längs rutorna strömmar vattnets regn
som skymmer de mörka molnen
tills vädret upphör och löser upp sig
och alla tittar ut genom våta gardiner.

Från tankar om att åskan kommer tidigt  

I de djupaste haven finns ett stim av oroliga

människor med sjögrästyngda axlar.
Deras längtan är att ta sig upp till ytan
och känna vågorna slå över ryggen.
Där uppe kan de sedan vrida på huvudet och
märka hur luften sveper ner i lungorna.
Sedan återvänder de till bottenvåningen,
till sina egna vänners oroliga ro.
Kommer de stanna där nere eller återvända
till oss andra.

Från tankar om att hålla sig undan 

Dagen efter lastbilen:

Vissa dagar känns tunga och grå.
Igår hände det som inte fick hända i vårt land,
men som vi innerst inne förstod skulle ske en dag.
Visst går liver vidare, men inte för de fyra som
förlorade sitt. Livet blir även förändrat för många
med livslånga skador och livslånga minnen som
kväver en del av framtidens tänkta glädjestunder
och följer med som en svart rock i vardagen.
Det onödiga, brutala våldet har sårat oss djupt.
Visst har vi visat kurage och hjälpsamhet till
drabbade och visst har världen tänkt på oss,
men det väcker inga liv och suddar inte bort
händelsernas boplats i våra själar.
Låt oss ge tröst och hopp till varandra!
Värm andras själar med din hoppfulhet om en
värld där vi kan leva i samförstånd, harmoni
och med respekt för varandra.

Från tankar om att: Varför måste vi acceptera detta

I naturen, där bor djuren.
Djuren är schysta de plågar inte andra djur för att de tycker det är kul, de dödar för att äta och överleva.
Med människan är det annorlunda. Det finns många som njuter av att kunna plåga, skada, trakassera andra. Denna sjuklighet begås oftast i en skyddande grupp (den lilla sjukliga gruppen). Enklast för dem är att skaffa sig en anledning, ett motiv till att misshandla någon för då blir gruppen större och starkare. Anledningen/orsaken är (för den stora gruppen) något de inte tycker om, men de skulle inte använda våld pga sin orsak. Här hittar dock den lilla gruppen en inkörsport. Ett exempel är den händelse där en grupp människor slog ner två homosexuella män i Nederländerna. Är helt säker på att deras drivkraft var att kunna få utlopp för sin tillfredsställelse med att misshandla människor. Det är som fotbollshuliganer, de slåss ju för att de njuter av att skada någon inte för att de tycker så mycket mer om sitt lag. Fotbollen blir inkörsporten.
       Går nu över till något annat, kanske över övergångsstället, eller att tandvärken går över och sedan ut i skogen över stock och sten. I ryggsäcken finns en termos kaffe, ostsmörgåsar, fem smågodis och ett grått sittunderlag med bilreklam. Sätter mig på en sten, solen har gått i moln, ändå inte ledsen, ostsmörgåsarna smakar fint, spär ut kaffet med lite sjövatten, rullar smågodisen i sanden, mår så bra och en avklädd älva springer stigen fram.

Från tankar om att slå någon utan direkt anledning görs av sjuka utan spärrar. 

Hans Hansson kom körande vägen fram.
Han stannade till vid sin granne Kurt Kurtsson.
Kurt bjöd på kaffe och det kom även fram brännvin till kasken.
De satt och hade det trevligt, skrålade lätt då deras
granne Lars Larsson kom körande i full fart.
Vad bråttom Lars verkar ha sa Kurt.
Ja, det brinner där borta hos Anders Andersson sa Hans,
men det är ingen fara för jag är på väg att hämta brandsprutan.
        Hörde en liknande historia berättas i barndomen
på en skånska med lätt finsk brytning. Den dök plötsligt upp
i huvudet likt en rävs rödbruna rygg som plöjer över fälten.
Undrar vart räven är på väg, vart tar vägen vägen efter fältet,
kanske på jakt efter ett mellanmål eller på väg mot biblioteket
för att hämta sin reserverade bok ”Väv en väv med Micke Räv”.
På biblioteket jobbar Rutan, hon älskar böcker som är bra skrivna,
(precis som jag) och ris alla malta till lördagslunchen innan
hon tar sina pianolektioner hos Sven som bor i samma hus,
men har helskägg sedan Nyår.

Från tankar om att den skånska räven sällan bär kavaj   

Solen sken, tog en promenad, kom fram till ett område som skall bebyggas, där har funnits en fin stig nära utloppet mot Östersjön, den har mina skosulor fått lära känna under många år, nu var all skog borta, även en del av min stig, jag kände inte igen mig fast jag kände igen mig, kom att tänka på den stora skogsbranden där folk plötsligt inte hittade hem, först kan man tänka ”utan träd borde man inte gå vilse i skogen” och berget, sjön, vägen borde träda fram istället. Nej, träden är nog bland våra viktigaste vänner. Vid min stig behövdes marken saneras, så att fälla träden var ett måste. (om nu området måste bebyggas)
En del bygger upp sina kroppar. Kan vara bra för självförtroendet, stranden och om man ramlar ner från äppelträdet. Däremot behöver man köpa nya större skjortor. Gärna kortärmade så att alla kan ana de svällande bicepsen.
Är det kanske viktigare att sanera kroppen eller sin livsstil? Det finns vissa som sväljer ner tio meter gasbinda och när den första änden lämnar kroppen i andra ändan, så passar de på att dra i gasbindans båda ändor. Låter inte kul och det bör inte nämnas i samband med husmanskost.
Att sanera livsstilen är väl att äta som en Italienare, klättra som en bergsget, missbruka lika lite som en ko (som inte pruttar för mycket) och slappna av som en australisk koalabjörn.

Herr Asber sa till sin fru
kanske sen men inte nu.
Fru Asber svarade då
hur skall de kunna gå.

Från tankar om att bygga en framtid med bra grund och ett reglerbart tak 

Det kan ta tid att bli glad
i vår stad
sa en fru till sin man
just innan han försvann.

Kunskapen att få veta mer driver människan så långt ifrån vardagen så att vi undrar om dess nytta. Apropå att leta efter nya planeter när barnen dör av svältsjukdomar där ute i världen.

Vår vän
heter Sven
han är kul
och tomte till jul.

I vår lilla värld finns det hopp om att imorgon komma opp.

Från tankar om att trots svårigheter kan vi inte ta bort glädjen

Har ni blivit lurade idag? Inte, hur vet ni det?
”Jag skulle veta direkt om det har hänt”
Jag sa att sockerkakan som jag bjöd dig på var som att äta hälsokost.
”Ja, men det är klart att sockerkaka inte är nyttigt, det vet jag väl.”
Haha, men den var preparerad med laxermedel. Ha en trevlig natt.
” XXX (=ett antal svärord). Du har gått över gränsen.”
Vad gör man inte för en kompis. Klart man vill uppvakta honom med att bli lurad första april. Tror inte jag har haft laxermedel hemma sedan jag röntgade tarmen, Haha.
    Apropå laxermedel. Jobbade i unga år inom långvården. På avdelningen fanns det en fantastisk undersköterska, född i Tyskland med kolsvart hår, vi kan kalla henne Silvian. Hennes stora passion var att se till så att alla intagna skötte magen regelbundet. I sin iver kunde hon ex. be mig om hjälp att starta upp processen med patienten XXXX. Därefter pysslade hon ex. med att vika tvätt i förrådet (jo, det gjordes regelbundet med ex. de nytvättade sängkläderna för att det skulle vara snyggt i förrådet och lätt att hitta). Därefter kunde hon komma på att XXXX skulle sköta magen, ja han som jag redan hade hjälpt. Den natten var varken XXXX eller nattpersonalen glada. Måste ändå påpekas att utan en mage i trim blir ingen dag som en sammetslen blomsteräng.
        På undervåningen piper diskmaskinen som vill att man skall öppna luckan och släppa in lite luft till de rena tallrikarna. Tvättmaskinen är redan tömd och tvätten torkar sig långsant framåt. TV-n står på så att det finns någon i bakgrunden som bryr sig om oss när whiskeyn är slut och det är alldeles mörkt därute. Är vi rädda för mörkret? Ja, det är inte kul att inte se att älgen är på väg att hoppa upp på axlarna eller att indianerna spänner sina pilbågar. Sådant sitter i generna. Vi är alla rädda i mörkret, men på olika nivåer.

Från tankar om att det finns inget skitsnack i att hälsan sitter i tarmen