Den som finns inom någon
har nått ett mål om samförstånd.
Detta utrymme begränsas inte
av annat än ett svek av tilliten.
Att bära med sig något stort
är som att ständigt vara kär i livet.

Från tankar om att ta plats utan någons bekostnad 

Det finns ett hopp hos alla att bli sedda,
såväl för kvinna, man som gädda.
Den som inga vänner har,
lever inte många dar.

Men kämpa på, ge inte upp,
snart du är vår vänskapstupp.

Från tankar om att vänner behövs för att leva

I varje människa finns en önskan om att vara så framgångrik så att mor kan somna in i frid med stolthet över sitt livsverk. Har man sedan tjänat ordentligt med kronor så blir även far en lycklig resenär.
Vad är då att vara framgångsrik? Kanske att fungera socialt, att ha minst tre bilar, att ha barn, ha lågt handicap i golf, ha högsta avgångsbetyg, ha råd med att tacka nej, kunna åka på sju resor per år,
ha egen maskinpark, kunna vara miljövänlig och äta ekologiskt, ha vänner som bryr sig om att du kommer upp på morgonen, kunna läsa litteratur på fyra språk och helst baklänges, hinna med både barnen och mobilen, ha sommarhus vid havet och att ha någon att dela livet med etc.…

Den som inte anses vara framgångsrik kanske själv tycker det, och det om något borde räknas som framgångsrikt.

Från tankar om att vara framgångsrik. Det är nog ganska individuellt för individen 

Från det öppna fönstret drar det in en mild luftström
kryddad av dofter från ängen, från gräset i trädgården
och från de blommande äppelträden. Sånger från glada
småfåglar får mig att öppna mina ögon och djupandas
i välbehag.
Något stämmer inte, när jag sätter ner mina fötter på
sängmattan är fönstret stängt och bakom gardinen syns
ett snötäcke i backen.

En sommardröm hade väckt mig och ökat min längtan.

Från tankar om att längta och drömma om sommartider

Den röda bilen rullar in över grusplanen,
mobilen är avstängd och håret lika rött.
Skottlossningen pågår med upprepade repriser

trots att alla dansar runt fast de är mer försende än SL.
En nyklippt nagel ramlar ner i en tallrik gröt men
varför talar ingen sanning i debatten.
Köksinredning får dig att slappna av efter en lång helg
fylld av kastruller, gratänger och nyskalade räkningar.
Bollen far över nät likt en svala i mörkrets kvällsdis.
Kommer börsen gå upp eller ner efter helgen,
tänk på alla som inte kan gå upp själva imorgon och på
alla dem som har den stora uppgiften att få upp de svaga

så att lungor vädras.

Från tankar om att den som bör andas gör det bäst utanför sängen  

Händerna bar på en skadad frusen trast,
kunde jag få ner den i min varma ficka.
Den hade flugit in i det stängda caféts fönster,
vad jag vet hade ingen sett olyckan.
Då jag kom förbi på väg hem låg den ihopkrupen
med vingarna i oordning, andningen var ytlig och snabb.
Jag tog av mig mössan och la den lilla trasten i botten,
så blåste jag försiktigt ut min varma andedräkt över dess vingar,

den flämtade till och det fanns hopp.
I hissen upp till lägenheten slog den upp ena ögat,
i den skrämda blicken fanns det ändå ett svagt leende.
Efter en natts sömn och lite trastsoppa såg fågeln
mycket piggare ut och den rörde sig livligare.

Jag la lite sand på fönsterbläcket, satte fågeln i sanden,

den lyfte, det såg ut som den viftade lite med stjärtfjädrarna

när den försvann mot nya upplevelser.

Från tankar om att finns det liv finns det …….

Den vita scarfen lätt om halsen,
kantiga glasögon ramar in det runda ansiktet.
På andra sidan bordet en snövit blus
som blusens kolsvarta hästsvans vilar lätt på.
Det kraftfulla halsbandet döljer den djupa
urringningen som inte ger något annat att upptäcka.
Så dyker den turkosa toppen fram över
skärbrädan med leenden och koriander.
När jag sedan blickar ut i landskapets natur
finner jag soldränkta snöpartier där den översta

hinnan mjukats upp och fuktats trots kylan.
Tre rådjurs mjuka rörelser på bergets topp,
de ser ner mot mig och undrar säkert vem
jag är och varför jag inte lägger ut några röda
äpplen på den stora stubben som i fjor.
Jag måste skärpa mig, alla bör göra sitt bästa för
att så många som möjligt skall överleva.

Från tanar om att se ut som den du är och ge liv

Några vänner skulle ha en fest för sina bekanta.
De hade fått nya grannar inflyttade från i Norrland

som hade bott hela sitt liv där uppe i norr. Vännerna
tyckte att de verkade lite bortkomna i storstan och
att de säkert behövde lite socialt omhändertagande,
så även de blev bjudna på festen.
Festen började bra, men urartade senare på kvällen.
Tyvärr berodde de på de nyinflyttade där framförallt
mannen blev stökig, aggressiv och uppträdde direkt

olagligt. Festen blev naturligtvis inte festlig utan en
katastrof för alla inblandade och de nyinflyttade
från Norrland blev aldrig mer inbjudna till någon
fest hos de inblandade.
Kom att tänka på denna händelse när jag läste

tidningen om alla härvor som har inträffat i kommunen.

Det verkar som vårt offentliga samhälle har en
oerhört högre tolerans än de ”vanliga” människorna
på festen.
Ska de kanske vara så?

Från tankar om att följa det nya regelverket 

Det finns en fattigdom i varje realisation

och ett lycksökande i att handla för originalpriset,
mumlade ekorren när han slängde sig mellan
två tallar och landade elegant bland reatröjorna.
Expediten i kassan såg förundrat på ekorren när
han slank in i omklädningshytten med en brun-
färgad bomullströja. Hon såg direkt att tröjan
var alldeles för stor och upplyste om att small
för ekorrar inte gick att jämföra med t.ex. small
för rävar.
Ekorren tyckte ändå priset var så bra så tröjan
kanske kunde bli en sovsäck för hela familjen.
Det blev dock ingen affär men ekorren lovade
expediten att han skulle tipsa räven om rean.
Nedanför ekorrens hem satt en människa och
lutade sin rygg mot tallens stam. Han tittade upp
mot tallens topp, såg familjen ekorre samla mat
till framtiden, han funderade på hur det skulle
se ut i människans samhälle om invånarna där
skulle vara lika nöjda som ekorren blev när han

hade tillräckligt med mat i sitt bo. Ekorren behövde
inte ha något fortskaffningsmedel, inte det finaste

boet, inte ett sommarbo vid sjön eller annan
lyx. En lycklig ekorre var nöjd med att ha familj,

ett hem och mat.
Människan vid stammen suckade avundsjukt.

Från tankar om att det enkla kan vara nog
 

Den stängda dörren öppnas framför oss
och kvinnan i den beige soffan förklarar för oss.
Isen har lagt sig, skridskorna gör spår i ytan och
frosten fastnat i snoret från gräddade våfflor.
Ingen får experimentera med oss människor
även om en del döps i havets vågor.
Varför skall man sätta på sig mössan när man bara vill vara snygg.
En dag så vill man inte frysa längre och kryper in i öppna spisen.
Sången bär med sig toner av längtan rakt ut genom högtalaren
och den grönglänsande klänningen smiter om det käcka bäckenet.
Söndagskvällen börjar närma sig natt, småfåglarna har lämnat
fågelbordets kalla efterrätt med värme i kroppen.
Alla som behöver förbereda sig inför arbetsveckan
har sin syssla just nu och vi andra förbereder oss på att vad vi skall
äta till lunch när vi kommer hem från biblioteket med systempåsen
fylld med Strindberg, Tikkanen, Joyce och några droppar konjak.

Där utanför rör sig löst längs den frusna gatan några personer
letandes efter ett hem för natten. De hemlösa förbereder sig.
Till slut kommer värmen närmare oss.

Från tankar om att förbereda sig för det längre fram

Det är den gamles ansvar att släppa fram den yngre.
Först då kan utvecklingen gå vidare, få ny fart, finna nya idéer och infallsvinklar.
Visst kan det vara bra med en stor erfarenhet, en historia men det är inte alls säkert att framtidsidén ens bygger på något av den tidigare utvecklingen.
Så sluta jobba vid din pensionsålder, ta en god bok och läs om historien och bidra därmed till utvecklingen.

Från tankar om att det är svårt att inse att ”de nya” kan  

I himlavalvets slutna sällskap lever ingen längre, utan att bjuda på kaffe någon gång.
Fikapausens betydelse för jobbet eller privatlivet är lika stor som livmoderns betydelse för den kommande kaffedrickaren.

Under valvet breder gräsmattan ut sig i sina olika skiftningar inför det nya börsåret. Kommer det gå upp eller kommer det gå ner eller både och eller inte alls. Min far hade sina slantar i börsen, själv handlar jag mest med kort. Min mor skrev många kort till sina vänner och glömde hon bort någon så antecknades det så att hon kunde skicka två vid nästa tänkbara tillfälle. Idag får man använda GPS för att hitta en butik som säljer frimärken.
Bortom horisonten finns det alltid en ny horisont och idag när den vinterkalla solnedgången passerade den första horisonten så färgades himlen röd i form av en jättelik pelare. Jag tog tillfället i akt att önska mig något när jag fick se detta fenomen (fast jag vet inte om det gills).
Jag önskade att vi alla skulle bli vänner och att vi som har fyllda kylskåp kunde dela med oss åtminstone lite från någon hylla. Alla som inte vill vara vänner med oss andra kunde få ett eget område att vara ovänner på.

Från tankar om att ur ett kaos formas en önskan  

I snöflingan speglar sig dagen.
Under kängorna pressas de vita samman och knarrandet försöker överrösta ljudet av en sjuk buss.
Hunden rullar runt i snön innan den tar några vita tuggor och ropar på sin halta husse som är både nygift och bostadslös.
Ingen vet vad som är värst – nygift eller bostadslös. Allt ställer krav på de inblandade.
Utan en bostad är det inte lätt att vara gift och utan en maka/make är det inte lätt att få bostad.
Sedan kanske det behövs nya tapeter och en handväska till jul.
Snön fortsatte att singla ner från den molnbeprydda himlen, rocken blev vit, och samvetet var både vitt och rent.

Från tankar om att snön påverkar 

Nersjunken i biofåtöljen
Ledmotivet svävar ut i salongen

Glider in i filmen
Glömmer alla bekymmer

Behöver inte bli störd,
t.o.m. mobilen vilar
Filmen förmedlar sina
känslor och budskap

Vill inte bryta stämningen
Alla lämnar salongen
Sitter kvar
Någon låser bion

Tiden går
Skägget växer sakta
Det doftar känslor och svett
Är hungrig idag igen
Byxorna för stora
I morgon ny måndag
då kommer nästa film
Hinner kanske gå på toa före
I övermorgon jobbet,
kanske nya mejl

Från tankar om att film engagerar 

I flyktingströmmen finns inget hopp längre.
När de startade sin flykt var hoppet antagligen för stort.
De hade kanske inget val och vad skall vi svenskar nu göra?
Flyktingarna måste snabbt komma in i arbetslivet säger politikerna.
Politikerna tycks inte veta hur en arbetsdag ser ut här ute.
I mitt jobb att fatta beslut i en viss typ av ärenden ingår att
hämta ärenden, sortera in ärendena, beställa in underlag,
kuvertera dessa, lämna dem på internposten, fakturera kostnader,
hämta underlag på internposten, diskutera med externa personer,
FATTA BESLUT, skriva till kunden, ta hand om telefonsamtal från kunden,
arkivera ärendet och allt annat som att se till så kopiatorn fungerar,
att det finns brevpapper, kuvert etc.
Dagens företag anser det vara kostnadseffektivt att specialister gör allt
och eventuellt kanske viss administration i främmande land.
Hur skall då flyktingen snabbt komma in på företaget, dessutom
utan vårt språk.
Glöm utopin – alla skall snabbt in i ett jobb. (men ge inte upp)

Från tankar om att visst kan det vara bra att spänna pilbågen men….

Ett oklart motiv
innanför ramen
fyller verket

Utanför en konstnär
ser in i sin tavla
ler mot sig själv

Färgen från duken
talar helst själv
torkar till slut

Från tankar om att en pensel  gör ingen tavla

Sorgen kräver sina kramar
molnen skiftar i grått
I solskenet släpps askan ut i havet 
familjen håller ihop i sin soffa
Allt är som en film som tar slut
och ingen sång kan få den att få liv igen
Blommorna runt texten växlar i färg
en ny sång gör ett försök
visserligen vacker sopranstämma
men alla är trötta och hungriga
Ett tomtebloss lyser upp
och lockar fram ett leende bland raka träd.
Vägen passerar det vita huset
där altanen ser ut över alla dessa träd
och dess sällskap, naturen.
Längre fram en handikappad hund
med friska framben som rullar fram sin kropp.

Är det humant, det går inte att tala om
mänsklighet om ett djur, men skulle man skjuta
en människa som endast har friska framben?
Pizzan i ugnen och sconesen mognar nu
till morgon fikat på altanen. Alla kockar
vill vara i centrum där stolarna skall fyllas
och all träning fortsätta i evighet.

Från tankar om att intrycken bildar texten

I havsbandets mörker
far svanarna mot nästa mål.
På strandens hala stenar
väntar vi med våta skor på nästa tur.
En ledig svan kan vara svår att få tag på
när persiennerna är nerdragna.
Vi är vana vid att vänta

medan vattnet svalnar av
och svanens vinge blänker till i havet.

Från tankar om att flyga vidare

Vi betalar skatt
dag och natt
Över, blir inte ett skvatt
allt enligt vår katt
som sitter vid en taxiratt,
kör kunder ditt och datt

Jag tänk vad dagens katter är framåt. På min tid bestod deras förvärv i att jaga ängsliga små möss.
Idag är de smidiga företagare som smyger sig fram till blivande kunder och gör stora affärer. Senast hörde jag att en katt skulle börja på en pilotutbildning med en struts som heter Rickard. Första året skulle de plugga ihop, men sedan skulle Rickard gå över till själva flygflottan för att på sikt bli eget plan. Allt är märkligt!

Från tankar om att ”djur kan”     

Vinter och halt
näsan rinner
skinkan nästan slut
ramlar på vägen
slår skinkan i isen
granen slokar
grenarna böjer sig
kulorna i golvet
granen ut ur huset
Kalla i spåren
barnen kalla om kinden
marsipangrisen väntar
får inte bli härsken
imorgon är det vardag
klockorna ringer
plikten den kallar
byxor på rean
bruna och fula
snart är det sommar
byxan blir shorts
resorna väntar
solen går opp
än finns det hopp

Inför 2016

På TV sa en erfaren dam att hon inte ville undvika att ta fel tåg för då kunde hon hamna på en slutstation som det kunde vara svårt att lämna/komma tillbaks från.
Och så är det ju med hela livet samtidigt som att just det felaktiga tåget kan leda dig fram till en händelse som visade sig bli den bästa för ditt liv.
Det är viktigt att planera, men det oplanerade kan stundtals överträffa alla planer.

Från tankar om att planera rätt och när det behövs