Nyår

Det sista timmarna rinner försiktigt ut genom årets filter.
Trummorna dånar över kvällen,
varför känns det som att vi inte har hunnit med allt.  
Kanske beror det på att drömmar sällan kommer fram under dagen.
Det vi beslutade i början på året försvann in i pandemins dimma
och nu verkar inte TV-bilagan ha kommit.
Kan nog bli ett svårt år igen, med ett missat TV-innehåll redan från början.
I Fyrverkiristad samlas befolkningen utanför kyrkan där det finns en naturlig ramp nedanför ”de dödas kulle”. Här samlas alla olika typer av raketer, rakvatten, raksträckor och rakdynga för att skjuta upp himlaraketer.
Längs södra koret bor prästen, Sven som har varit med på tidigare nyårsaftnar
och som gillar grillad korv i skogsmiljö.
Idag tänker vi alla på de som aldrig kan tänka på att planera en nyårsmeny.
De som äter samma middag året runt och sällan blir mätta.

Från tankar om att passera ett årsskifte med historia och framtidsförhoppning   

Snart nytt år

I år är både granen liten och grön hos grannen.
Grannen själv är riktigt stor och oftast röd i ansiktet.
Och om man tänker efter så passar ju grönt och rött ihop under juldagarna.

Ute är det aldrig vitt längre och Greta försöker väcka de halvdöda.
Kan hon lyckas? Vad kan vi göra? Alla våra grannar har två bilar, som de
åker omkring med hela dagarna. Vad gör de och varför?
Annars är de flesta mer ute på nätet än utanför dörren.
På TV är de ishockey för juniorer. De har mindre skridskor och klubbor,
men större chans att bli bättre än de som är äldre och redan bra.
Trumps lag leder och jag tror att Biden tycker om det.
Nu är vi närmare nästa år än på länge och vilket vin skall vi ha till huvudrätten
på aftonen före Nyårsdagen? Bestäms nog imorgon.
Grått nytt år!

Från tankar om att ”det blir nog bättre nästa år” och Löfven kan besöka fler köpcentrum

Julgröt

Det är julafton 2020.
Carola har bantat rejält igen.
Sjunger ändå bra med rejäl kropp i tonen.
Vår matsmältningskanal har extra mycket att göra.
Samma gäller personalen med Covidpatienter på Södertälje sjukhus.
Undrar om vi har fått slut på de dödsbringande festerna i stan.
Bland klapparna, den förtjusande väggalmanackan med de fina barnen.
Första gången som vi hyrt lokal för 80 pers. för att hålla avstånd till gröten.
Nu väntar alla på Nyårshelgen och på vaccinet till efterrätten.
Innan dess får vi äta upp alla skumtomtar som inte hamnade i granens matsäck.
Vad var nu godast idag, kanske ändå julgröten som mjukade upp hela kroppen.
Det gäller dock att koka så mycket som möjligt i början på julen, så det räcker till
några uppvärmningar dagarna efter. Den som har stått och rört om gröten under
en förmiddag förstår vad jag menar.
Undrar om påven äter risgrynsgröt samma dag som han mässar omkring på natten.
Nu byter grannen TV-program, julbelysningen släcks i häckarna, tidningen kommer
inte på juldagen och de flesta somnar till, i sina fåtöljer.

Från tankar om att en klapp på axeln kan komma från en julsäck 

 

Lugna gatan

Hemma på vår lugna gata har släckningen avslutats bland alla tomtar.
Hur det hela startade får utredningen visa efter att kommissionen har träffats.
Fynd som har påträffats längs gatan är framför allt ett antal uttråkade häckar.   
Dessutom var underlaget för halt för bilarna, som var parkerade med avstånd.
Ur ett av husen kom fru Gräddhylla med sin ex-hund, Puttman leende.  Hon var
på väg till affären. Det var snart jul och hon hade inget att smörja in skinkorna med.
När hon ändå var i affären hälsade hon på sin barnmorska, som jobbade extra i
fruktdisken. På hemvägen köpte hon en julklapp till sin granne. Det blev en
avståndskalender i blått. Naturligtvis handlade hon via internet.
Bredvid fru Gräddhylla bor det ingen längre, på ena sidan, på andra sidan bor
grannen som skall få kalendern. Han heter Max och kör taxi. Han kör riktigt bra
säger hans kunder och så är han trevlig brukar tandläkaren berätta. En annan
person skrev i tidningen att han hade bjudit på varm korv efter en enkel krock.
Nu är det bara en dag kvar, efter denna, tills det blir julafton.

Från tankar om att varje gata har sina händelser










 

Virusstorm

Ingen av oss kan förstå hur vågorna vågar slå in mot oss utan att fråga först.
Det skummar runt om oss, molnen hopar sig allt mer och lunchen far ut över relingen.
Vem är kapten egentligen, är Tegnell kvar ombord eller tog andra vågen honom vidare.
Alla vi behöver en spruta mot sjösjukan, den skall vara på väg, men många tycks behöva den före oss. Kan det verkligen blåsa mer kring andra båtar.
Varför har vi inga sprutor ombord i vårt förråd. Vem är högste förrådschef? 
Och alla vill hem till jul, men släkten får bara vara i trädgården i skydd av ligusterhäcken. Orkar Orkar vi mer, ja nu måste vi bita ihop och få skutan på rätt köl. Men det finns vissa som samlas i hundratal på små båtar. De äter och dansar i knä på varandra medan vågorna sakta fyller båtarna med havsvattnet. De leker med livet, döden, sig själva och alla vi andra som finns runt omkring.

Från tankar om att visa respekt för havet









 

Ensam

Varför är din hörsel gömd i ditt öras källare.
Kom upp till nästa backe och plana ut.
Sluta upp med att regla källardörren.
Livet här uppe blir bra till slut.

På andra vägar försvinner du ensam.
Så du måste visa mer än din själ.
Det brinner en önskan bland folk i ditt hus.  
Att glömma bort dig och dina hopplösa gräl.

Från tankar om att försöka visa sig till slut 

”Så mycket bättre”

Psykopaten är sjuk, svår influensa med trafikolycka i botten och knäsvaga ben.
Nu har han blivit VD igen, han bestämmer om det mesta på kontoret. Igår bytte
han ut sin sekreterare mot en ny digital kaffemaskin med förkörsrätt i kristider.
Ingen vet vad han heter, men några har sett honom på en internationell Lottodragning.
På samma våning som han har sitt arbetsrum bygger företaget ett nytt Spa för ledningen.
Enligt uppgift har han sin hemadress till hotell Kolhögen, Slite. Rum 1 förstås.
Snart blir det konferens på jobbet. Ingen vet vad den kommer att handla om,
men tydligen skall den heta ”så mycket bättre”. Ja, precis som den nya tvålen.
När VD:n fyllde 42 önskade han sig en yxa till veden. Snacka om att ta i trä.

Från tankar om att jobba när man är sjuk

Gråväder

Varför är alla dagar så grå
luften fuktig, vinden kall,
kan någon det förstå.

Nu har vi kommit i det läget att till och med ett dygns regn piggar upp.
Alla måste vi köpa regnkläder och andra gråkläder för att skydda vår känsliga hy.
Men innanför hyn, finns så mycket annat känsligt innehåll som vill byta färg.
Runt hörnet vilar och väntar den röda färgen, som så repeterande följer jul.
Kom fram då, visa din varma rödkål och gyllenbrända skinkdel.
Två veckor kvar, vilka väntar då med avstånd på tomtens entré.
Kanske du och jag.

Från tankar om att den grå dimman vill byta färg





 

Inuti livet

Människor kommer i kläm,
de kan inte försvara sig,
fast det finns ingen utväg,
de vill bara framåt,
så blöder de från benet,
ett slags rop på hjälp,
men kan någon hjälpa till,
alla har ändå sitt,
vi skickar en faktura,
så får vi se hur den hanteras,
såret tvättar vi tillsammans,
kan vi straffas för något,
nu kommer vinden åter,
vad är bäst med livet,
när jag inte behöver tänka efter,
eller när kaffet bara dyker upp,
så tvättar vi fötterna,
de behöver smörjas med olja,
inga smådjur får krypa in,
till kaffet har vi champagnetryffel,
de odlas i närheten,
några skolelever vinkar åt oss,
hur kan det finnas friskolor,
när det är skolplikt,
vår klasspappa heter Max,
han gick om nian,
nu knakar det i livet,
det tycker många är stressigt,
men det är ju livet,
den som är van att vara i livet,
vet att väskan är tung ibland.

Från tankar om att lära av livet

Virusregler

Vi gick nerför backen med händerna i byxfickorna.
Vi tog stora svängar runt om de som vi mötte.
Vi var alla rädda för det som vi visste fanns, men inte var det fanns.
Det var kaffe, hårda ostsmörgåsar och kanelsläpp i ryggsäcken.
Några hade kikare hängande från nacken. Andra skavsår på tårna.
Ingen ville egentligen gå vidare, alla var rädda för den syrianska bröllopssjukan.
Men ingen som skulle kunna stoppa sjukan vågade försöka.
Så vi fortsatte backen ner mot sjön och tog skydd.
Med stora avstånd fikade vi. Det var gott och några var på andra sidan sjön.
Varför skulle vi gå nerför backen, när vi inte kunde gå tillsammans.
Vi gjorde i alla fall vad vi kunde och efter reglerna.
Därefter skyndade vi oss hem med det varma kaffet i magsäcken.
Ibland är det mysigt att fika i naturen.

Från tankar om att de som försöker, bör belönas   

 

Beredd på beredskapsjobb

 Sussie Tyfon cyklade ner mot sjön. Hon fick möte i en vänstersväng. Det var en vespa från 1987 med två pensionärer. Mötet gick bra, inga skadade. Det var första dagen på Sussies beredskapsjobb. Hon skulle jobba som fiskare och om hon inte fick napp så kunde hon vara simlärare. Allt i samma sjö, sjön Blötkanten.
Hennes fiskebåt var på plats och hon rodde ut i den lätta viden. Det fanns bara en håv i båten, men hon visste att det gick bra att håva upp fisk. Men inte för Sussie. Hon tittade ner i vattnet, men inte en fisk. Hon ringde handledaren och grät lika länge som hon suttit i båten. Då får du lära barnen att simma istället. Ok, men jag kan bara simma ryggsim med grodvändningar sa Sussie. Men då kan du ju lära dem simma ryggsim upp och ner, då blir det ju åt rätt håll. Även simundervisningen gick knaggligt. Fyra av eleverna krockade hårt med bryggan i det nya svåra simsättet. Någon förälder tog med sig sitt barn till bilen och åkte hem. Någon köpte en ny bil på hemvägen. Någon ringde till Rapport. Någon skilde sig.
Någon önskade sig en riktig vinter. Någon skyllde på badkläderna. Någon slutade att klaga.
Dagen därpå flyttade Sussies bror till Malmö. Han hade hört att det hända mycket bus i staden och han ville själv vara med i allt det roliga. Något år efter fanns han inte kvar.
Sussie fick senare fast jobb, som fastighetskonsulent.

Från tankar om att ett jobb betyder så mycket