Måste den där ekorren äta upp våra fågelfrön nu igen.
Vet inte hur många gånger jag har gjort fula grimaser och viftat med armarna likt en aggressiv örn för att skrämma iväg den. Fast det kanske inte är samma ekorre hela tiden. Tycker inte ni att det är svårt att se skillnad på olika ekorrar. Alla har ju samma frisyr på pälsen och de är få som färgar den. Om man tittar på ekorrens ansikte (heter det ansikte) så är det svårt att få en uppfattning om de har olika karaktär. Allt går ju så snabbt bland träden.
Ja nu är i alla fall fågelfröna slut och ekorren är rund som en hamster. Tallen ler mjukt mot kotten och
mossan bäddar ner sig i ljungen. Allt känns så harmoniskt och det fläktar skönt där strumpan har sitt hål vid stortån.

Från tankar om att ekorren tar vara på sin frihet och aptit

Kostymen är grå, men inte personen där i.
Däremot är gräset grönt, men bilden är nog gammal.
Sången går ändå fram mellan alla tårar och minnen,
ja historien är omutlig och originalet talar alltid sanning.
Radion letar efter rätt station medan tåget kör förbi.
Att sova i tågkupéns överslaf gör ingen resande glad.
Bollen är ju alltid rund oavsett kantiga spelare och
livskriser kan inte gömmas under för släkt och vänner.
De syns lika tydligt som en ensam båt på sjön.
Göm inte att när fienden sover kan man gå ensam på bio
utan att fotspåren visar vägen till den sista hamburgaren.
I allt det här så finns det en önskan om att livremmen
räcker till för nya upplevelser och upptäckter i smått och stort.

Från tankar om att det blir nog bra till slut

Rädslan behövs för att både sätta gränser eller passera dem.
När gränsen har passerats så gäller det att ta sig tillbaks och fundera på om det var värt den upplevda rädslan. Måste vi passera gränser, ja annars blir livet ointressant, ja men alla som ”gnider på” i det tysta och gör grundjobbet är också hjältar, alla söker inte spänning utan är nöjda och låt dem vara det, ja men deras utveckling bör vi coacha, kom ihåg att alla tänker inte som du, det finns inget rätt eller fel men skall du nå toppen måste du passera gränsen, men tänk att toppen kan vara en middag med köttbullar, familjen och utan rädsla.
Runt rädslan faller höstlöven och markytan får nya färger minut för minut. Talgoxen knackar med sin näbb i plankorna under det utskjutande taket och skolbarnen pratar med sina mobiler där nere.
Långt där borta lär sig vissa att äta larver, men har inget vatten att skölja ner dem med. De får då träna upp larverna till att själva hitta ner till magens säck. Det är tur att vi har en karaff vin att skölja ner pajen med.
Hur länge har man jetlag? – Jag somnar!

Från tankar om att varje människa har rätt att markera sin gräns – den är individuell men rörlig.    

Satt där på konserten i Las Vegas.
Hade blivit uppgraderad och hamnade med höger axel lutandes mot scenen.
Satt alltså snett längst fram i salongen.
När man har blivit erfaren i livet (alltså lite äldre) stoppar man gärna in gula öronproppar för att dämpa musikens ljud. Egentligen är det lite konstigt för man hör ju sämre, skulle det då inte ta ut varandra, men ängslan finns väl att man skall höra ännu sämre. I alla fall är mina gula proppar ganska stora, artisterna var väldigt nära och plötsligt märkte jag att de dansade fram mot mig och inspekterade gubben med de gula öronen. De gjorde sig säkert bra till mina kinder som blev allt rödare.
Showen var väl annars rätt slätstruken, men kände ändå att jag kunde inspirera artisterna på ett bra sätt.

Från tankar om att Las Vegas är en färgstark stad

En nyköpt köksstol
med inbyggd grill
väntar på steken
som skall slå sig ner.

I hallen väntar
en äldre byrå
på en klient med
skulder i alla lådor.

Vardagsrumssoffan ler
åt ett TV-program
som går i repris
medan hissen kommer.

Sängen gäspar och
är alltid trött
trots att lakanen
är kvalstersydda.

Från tankar om att lägenheten har sitt eget liv

Busken ser så vilsen ut i det lätta regnet som blöter ner eftermiddagsljuset.
Bakom busken tittar ett par ögon fram under en mössa av brungrön mossa.

De ser på oss utan rädsla men med en osäkerhet över näsvingarna.

Någon klappar händerna för att skrämmas, men busken står stilla med våta grenar.

Ögonen är nu borta, vi ser oss runt, har de valt en annan buske med mer värme?
De kanske behöver ett jobb, men det går ju inte när ögonen inte känner till hur

buskarna ser ut i backen. Det finns ju buskar överallt, säger någon. Men jorden
är så olika med skiftande lager av historia och kultur, säger en annan.
I TV hörs en politisk debatt. Tycker jag känner igen den sedan tidigare. Det känns
som att se en TV-serie i repris, kanske med fler bildstörningar.

Från tankar om att det nya är gammalt nog     

Den färska tanken smakar ofta bra. Just därför att den är nyfödd och ingen har kommenterat den.

Jag som just fått smaka på den och skall analysera den behöver inte bry mig om vad samhällets experter eller vad vänner tycker och känner. Men vi som har lite mäniskokänsla släpper ändå inte på alla våra hämningar. Vi funderar över ”vad tycker den och den, vad är lämpligt eller politiskt korrekt”. Det är ju lite trist att det är så - men ändå oundvikligt - och tänk om just du håller inne med din djupa analys och så säger den där personen som har högt anseende det som just du hade inom dig. Då känner man sig bestulen, kvällen blir trist och grå.
Den färska kanelbullen hade sin dag i veckan. Tyvärr var jag inte i närheten av någon deg, kände mig en aning seg, tog istället en promenad och festade på livets lemonad.

Från tankar om att det inte alltid går att tycka det man tycker  

Varför är ni så försiktiga när ni bedömer er själva?
Kan det bero på att spegeln är gammal eller att du vet att det finns fler som hoppar över grannens två meter höga häck. Glöm då inte att spegelns ram kan förvilla i motljus och att alla inte kan vara känguru. Apropå kängurus är det ont om höstkantareller i våra trakter. Det beror säkert på att vi inte har haft någon höst i år. Går det riktigt illa så kan julen hinna före hösten och då blir säkert tomten osäker på när han skall packa säcken och någon svamp är det inte värt att önska.
Julen firas ju annars på grund av Jesus födelse i Betlehem. Jesus mamma hette Maria, men pappan var den helige ande. Även muslimer tror på Jesu jungfrufödelse, trots detta kan kristna och muslimer aldrig hålla ihop. Det är trist och aldrig får de julklappar av varandra.
Så kom ihåg att ni skall tro på er själva. Försök bryta gamla invanda mönster ex genom att öppna mun (vad man säger spelar ingen roll, det räcker med att säga något), räcka upp handen, anmäla sig som frivillig, ta risker, hålla tal, ta ton, köpa orange t-shirt, simma på djupt etc.

Från tankar om att våga likna en känguru

Ute blir bladen löv, solen ligger lägre och ljungen lyser vackert röd vid den gamla nästan uppätna stubben. En skata jagar förgäves en talgoxe medan den svartvita katten följer noggrant förloppet.
Björnbärsbusken har nu givit bär i över en månad, det är tur att inga fåglar eller andra djur är lika intresserade som vi, tomtägarna.
Snart skall utemöblerna in, vinterhjulen på och över allt en yllestickad mössa, gärna från moster i Småland. En sån där som man fick i julklapp på 50-talet om raggsockarnas garn tagit slut. Det var tiden före fleece, men vi var glada ändå och det fanns ju i alla fall snö i brist på mobilappar.

Från tankar om att se fram och glutta bak  

Vad roligt det är att få lyssna på människor som vet vad de skall säga.
Orden formas naturligtvis från ett huvud med välsmorda nervbanor,
men de vågar också utan betänketid låta orden lämna munnen.
Det handlar förstås om självförtroende och en inre styrka av att inte behöva vara alla till lags.
Å andra sidan skall ingen göra folk ledsna, för just då sker ett missbruk av de välsmorda nervbanorna.
Vad spelar min kommentar för roll när Agenda visar svartvita bilder från Aleppo som borde vara helsvarta med blodröd färg. Man blir så trött och äldre.

Från tankar om att lyssna i färg och se i svart