Årets sista timmar och andetag försvinner ut i mörkret i ljuset av raketerna.
Orkar inte se tillbaka just nu, låter istället det vita vinet bottna i det inre.
Där ute, ja långt där ute firar inte alla, en del klamrar sig fast för att få vakna 2016.
  
En orolig tid

drar inte förbi

Den vill slå sig ner

kanske slå rot

Häller sand i rabatten
så att roten får problem
Låt den oroliga tiden
få motstånd
ge näring till goda tider

Från tankar om att det kan bli mycket bättre men inte så mycket sämre

En mulen himmel syns inte i mörkret
om den inte lyses upp i juletid.
Vår sista bit av julens skinka väntar på oss,
men vi sitter på ett pendeltåg och
det kan komma sent om det behövs.
Över molnen flyger ett plan tills vidare,
vi här nere som inte ser det vet ej vart.
Allt förtjänar sin tid sa alltid någon
i släkten eller i stället för att hugga i.
Mina händer är lika varma som mitt
dubbelarbetande, rara lilla hjärta.

Från tankar om att bära sin tid i fred 

Läste om en 50-tals auktion. Man kanske skulle auktionera ut sig själv. Ja, inte för alltid, men för en tidsperiod, kanske en kväll eller en morgon. Vad skulle jag då kunna erbjuda. Inget som jag kommer på direkt, men jag är ganska snäll och tål en del gnäll.

Jag är betydande lång så den som skulle vilja klättra upp till mina axlar skulle ha en fin utsikt. Risken är dock att jag inte skulle orka stå så länge och om jag skulle sätta mig ner så blir ju inte utsikten så fin längre. Om man inte är intresserad av närområdet förstås.
Något annat som jag har som en tillgång är mitt utseende. Jag är ganska snygg helt enkelt.  En del menar att det bör vara mörkt för att kunna se det, men det är mest bara avundsjuka män som säger det.
Jag är dessutom väldigt duktig på att vända pannkakor även med sylt på. Grädden bör man dock strö över efter rapport så den inte fläktar iväg under något inslag av ex en present eller julklapp.
Jag har även mycket god kontakt med småfåglar och jag har flera år i rad tänkt sätta upp ett fågelhus där fåglar både kan äta och hyra rum. 

Något annat kan jag inte direkt komma på, men listan kunde vara mycket längre om mina föräldrar fanns i livet.

Från tankar om att fynda på auktion

Jag längtar ut men vågen blir bara större och större.
Det är tätt i hörselgången, nässprayen hjälper inte när sanden spolas in i varje grotta.
Det är första gången hon blir uppbjuden, skorna bär inga begränsande sulor, tårna sticker ut i rymden, hennes kavaljer bär en nyköpt randig skjorta, han har aldrig svävat så lätt över parketten, hon följer honom som grädden i en prinsessbakelse, de bildade ett par som inte gick att dela i två delar och när dansen tog slut möttes de av prästen som vigde dem för fortsättningen.
Vågen tog tag i allt där ute, parasollerna, stolarna, husen, palmerna, badshortsen, resväskorna, drömmarna och så mycket liv.

Från tankar om att vågor kan göra skillnad. 

De blommande trädkronorna bildar tak åt lungornas volym,
de vajar lätt i morgondimman och vågorna på sjön instämmer.
Bakom husets teaterkulisser blänker hennes silverörhängen
så milt att morgonen har svårt att växla över till en vuxen dag.
Hennes man låter sin grova hand glida ner i den lakritsöverfyllda
godispåsen, de svettiga fingrarna klibbar fast i den fuktiga, mjuka
lakritsen och slottet fattar eld i den sjunkande flygeln.
Allt är över.

Från tankar om att allt inte är verklighet 

Tomtemor vände sitt ansikte emot mig och gav mig frid.

Mina ögon fastnade i hennes ljusblommiga hårfäste, jag kunde inte komma loss.
Säcken var redan packad och det gällde även tomtenissarna som var lika packade som när prinsen gifte sig i somras.
Allt kändes uppgivet, julbadet kallnade, julsnapsen ljummade, sillen hade självdött, skinkan var bredare än någonsin, granen var inte huggen, rödkålen var inte dansk längre och knäna satt fast i julgransfoten då allt vände, när jag fick min fina klapp på axeln av tomtens vikarie.
Jag kunde sjunka ner i Kalle Anka-fåtöljen och bara njuta av resten.

Från tankar om att koppla av i juletider

I den vita hatten kom han med sin blåsvarta hud blänkande i skymningen.
Motorcykeln hade rostat fast i isen när svartbjörnen visade sina hörntänder och
alla skrek när spelarna kom ut - med att de var sexuella.
Jag såg dem framför mina slitna jeans på väg mot prästen med sina öppna sinnelag.
Innanför fönstren på glasverandan diskuterades den politiska framtiden med vinet i glasen.
Många där inne sparar i fonder medan barnen leker barnfonder där ute, på gräset.
Bakom kyrkogården växer lövskogen fram mot stenarna över kunderna,
prästen går sin eftermiddagsvandring för att se så att inga saknas till kvällsvarden innan den går över till nattvarden.
Kepsen sitter perfekt, kvinnan bar en brun basker och hennes drag är finare än draget från otäta fönster under heta augustidagar.  Utanför fönstret syns hamnen och ett fartyg längtar hem till sin mor som fyller år och lagar underbara oxrullader till sina barn.

Från tankar om att visa prästen respekt och vetskap

I det lilla rummet stod en TV och en hyrbil
Båda väntade de på försäljningen i jul
Bilen var tät och det droppade från rummets innertak
Tv:n hade råkat ramla och sätta på sig själv
Mellan Tv:n och hyrbilen satt en kändis som
såg mätt ut på livet och på att hyra bil.
Kändisen ville helst ha sin plats i Tv: n
men den platsen var upptagen av en kändis.
I morgon skulle egentligen hyrbilen besiktigas
men den var inte körduglig så långt bort.
Kunde besiktningen komma på hembesök istället.
På internet kunde man kolla på tilläggstjänster
men de gällde bara släpkärra och takräck för nyanlända.
Så blommorna fick nog blomma på landet
där det lilla rummet bodde med sin TV och hyrbil.
Ingen reklam hade kommit så alla fick läsa
dagstidningen igen och se på kändisen i TV
Vad är egentligen värst för den som tror
att alla mammor vill jobba heltid
Är det att de kanske aldrig själva fått barn
eller är det att så många mammor tycker
så mycket om sina barn så de inte vill jobba
heltid
I det lilla rummet får ingen plats som inte
har kört en hyrbil, sett på TV eller som skaffar
barn utan att ta hand om det
Och snart är det jul och det kan bli försäljning.

Från tankar om att plikten går inte att förhandla bort

Varför skall en ensam människa vara så ensam
när vi är så många på denna jord.
Vad kan vi göra, vad vill vi göra, vad orkar vi göra?
Bakom berget dalar solen ner mellan stammarna,
mörkret tar makten och den ensamma fryser i sinnet.
Jag byter kanal, hallåan med den breda röda munnen
visar upp programmen och sitt nyopererade leende.
Ute finns det små lampor i varje buske, i olika färger,

en del blinkar och många tycks ha öppnat tivoli till jul.
Kanske det lyser upp för den ensamme och hoppas

att det finns biljetter kvar till tivolit.

Från tankar om att vara ensam i det stora   

Da Nito vände sig sällan om precis som hans far inte hade gjort.
Så börjar den stilla berättelsen om vägen till hemmet mitt emot.
På hemmet ”Da Nito in” förekom det sällan havregrynsgröt till frukost
eller grädde i såsen, men stämningen var ändå usel. Mycket berodde
säkert på de dåliga madrasserna på undervåningen som spred
irritation ända upp till övervåningen och takpappen.
Många undrade vad för typ av människor som hade bott på hemmet
och deras bakgrund, men ingen hade något bra svar. En del trodde
de var hemlösa, men det kan ju inte stämma eftersom de bodde på ett hem.
Da Nitos dag låg framför honom, solen brände i nacken, kavajen var
smutsig men välskuren, det fanns ett visst leende i ljuset från hans ögon
och hade han vänt sig om så hade han inte kunnat fokusera på framtiden.
Steg för steg bär……

Från tankar om att det sociala arvet växer sällan bort  

Så var tredje julbordet avklarat och
nu återstår endast julafton.
Om jag har fått nog?
Nej, det viktigaste händer runt maten.
Även om maten har varit god så är det som hamnar i mun alltså inte det viktigaste och
det är alltid lätt att bli mätt för den som har pengar i sin säck.
Runt julbordet kan man höra julskivan från ifjor, lukta på julgranen, öppna brorsans julklapp,

vara käck och ta en knäck, reta bocken, se på Kalle, spilla tid på tomten, värma bearnaisesåsen och bara gnida knäna mot varandra.
Fick just ett tips av grannen, att man kan ta ett julbad, men brukar man det vid julbordet.
Vår granne är nog lite speciell för i våras åkte han på charterresa med sin mors bil
utan vindrutetorkare. (visserligen med regnrock)

Från tankar om att ”vad är det viktigaste runt julbordet”

Kan jag hjälpa till i den svartvita filmen där

kaffebordet är dukat i ”blå bom” och kanelbullar.
Kustlinjen försvinner i vikar och uddar och
seglaren glider in genom huvudentrén.
Kanske bussen stannar vid rätt hållplats
kanhända kommer en spårvagn i vägen.
Äggskalen ligger utspridda på trottoaren,

ändå kommer bussen för sent.
På bussen finns det många utan biljett,

men busschauffören är nöjd och hittar flera hållplatser.

Kirurgen syntes på möbelrean tätt följd av
kvinnan i sitt liv som väljer fåtölj åt dem.
De fick knappt in fåtöljen i bussen för det stod
flera barnvagnar där fåtöljerna brukar stå.
De satte sig båda i fåtöljen och funderade på
vilken hållplats som de inte ville gå av på.
Att välja och välja bort hör ju till livet både
i stora och små frågor, ja i allt.

Från tankar om att åka buss i livet

Jag kände ett behov att lära känna mig själv som åldring eller var det barn. Kommer inte ihåg vad terapeuten sa till min bror när hans syster gjorde slut med oss alla. Fanns det ett spår av rädsla eller var det tiden i politiken som förenade dem.
Utanför häckarna sköljde vattnet ner och drog med sig rötterna i ett splittrat folk. Sirenerna hördes trots dånet från affärsgatan där bilparkeringen blivit dyrare från generation till generation.
I barnet föds människan likt en humlas pollinering från en tveksam stjälk. Vad händer under den tid som ligger som ett vetefält mellan barnets och åldringens period? Är den värd att nämnas eller är det förrätten och efterrätten som förgyller en god middag. Ändå säger någon, är det ju huvudrätten som vi väljer först.
Det finns mycket att ta tag i och allt har inget handtag, men det finns ändå sätt att fördjupa sig i det djupa.

Från tankar om att livet bör både levas och utredas

Klimateriet
Ingen överlever utan ett klimat
klimatet måste förbättras om människan och naturen vill bli äldre
Just nu står vi mitt i klimateriet
Det finns inte så många vägval framför oss
Välj rätt väg nu
Vi kan inte lita på att världens våldsamma ilska ändå kommer att förgöra oss.

Från tankar om att ”vad är god ekonomi utan ett gott klimat”

Jag har 900 meter kvar
det mesta är uppför
jag är inte trött
men har tröttnat på att hela tiden

flytta den ena foten framför den andra
finns det något annat sätt
kanske krypa de sista 200 metrarna
bara för att få omväxling
folk skulle tycka jag var märkvärdig
och maten kallna

nu börjar det regna lätt
kan bli blöt om knäna

vågar jag
eller skall jag ta en taxi
kanske ringa till en kompis om skjuts
det här blev jobbigt – börjar må illa
vad tung väskan har blivit
sju flaskor vin kan inte vara så tungt
tror skon skaver lite
varför dödar folk andra folk
en Volkswagen passerar
kanske en tillfällighet
jag måste fly från regnet
jackan tål inte vatten
kan jag springa ut i gatan och stoppa en bil
fråga om skjuts
jag kan inte krypa utan reflexer
tar av mig onda fotens sko
letar efter plåster i bakfickan
hittar inga
slänger in skon i häcken
fortsätter uppför backen
ser en bekant komma
gömmer mig bredvid skon i häcken
grannen passerar elegant
vi har inte samma skonummer
annars hade jag kunnat fråga om han hade någon extra
har nu bara 50 meter kvar
ser brevlådan vänta på mig
den är tjock och präktig av reklam
nyckeln passar i sitt lås
glad men trött sjunker jag ner på hallmattan
jag tror jag ligger kvar

Från tankar om att de sista metrarna är värst  

Att sjunga utomhus i stark byig motvind när mörkret har lagt sig och notbladen fladdrar är som att sakna toalett när nöden är som störst. Till slut måste man ändå släppa på det man har inombords, hoppas på att budskapet går fram och att därefter ta hand om resultatet eller de sörjande.

Från tankar om att sång kan förena och drabba omgivningen   

Det gamla trähjulet lutar sig mot lönnen
Åkerström sjunger för oss, så vackert.
Köksskåpen målas i en rödbrun bajston.
Den vuxne gossen sitter med vita shorts i trappan,
han verkar engagerad,

men de vita benen ger ett osäkert intryck.

Glasverandan omsluter personerna,
de gröna växterna tittar in.

Dottern har fått barn och alla är inte glada.
Morgontidningen är läst och
stammarna står svartvita med sin reslighet.

Pensionen finns där bortom köksbordet.
Summertime med såpskurade golv på rot,

ur det rena stiger doften upp längs väggarna.

Den lilla stugan glider upp i synen av tomten,
katastrofen är inte långt borta.
De nya glasögonen lyfter upp pannan och

speglar sig i brunnen.

Hönan är uppstoppad och tystlåten.
Är det alltid snyggt med rutig tröja eller
går det även bra med ränder i ruterna.
Slottet tonar upp sig fyllt med spöken
som svävar i rummen, alla är rädda.
Vad som händer är att bokhyllan
själv byter sina böcker under natten,
men författarna finns kvar.
Ta en lott istället och bli kanske glad.

Från tankar om att det finns så mycket mer

Att ta ett kliv i sin karriär när det finns en tupp i varje man är inget som gör så att det finns sylt i varje lingonburk. När sedan klivet blir som att gå uppför en rulltrappa som vill åt andra hållet far energin ut mot friheten via vädringsfönstret. Där ute samlas motvinden inför det sista åket och vi håller andan trots att vi skulle vilja besöka toan efter laxeringen.
Jag böjer mig ner och synar de slitna knän som plöjt fram genom livet.

Från tankar om att alla kliv inte går rätt håll 

I det svala rummet vill hon bo
där marken lyfter sig mot bergen
och dagen väntar på varje minut.
Det står en blomma i varje hörn,
som inte kan passeras utan hjälp
så som samarbetet ställer krav
på den som ger och den som får.

I fönstret där skålen med apelsiner

ligger omkullvält av något okänt

har saften droppat ner på golvplankorna.
Så vackert det kan bli,

när golvet färgas orange,
blommorna ännu lever och ändå
saknas så mycket i det svala rummets själ.

Från tankar om att alla sover inte gott i svala rum

Jag flög iväg i min ensamhet
över alla problem mot julafton.
Landnigen hoppade jag över men
säcken var ännu tom på önskningar.
Jag såg upp mot molnen som ännu
inte var snöfyllda och rödkålen
var ännu inte varm.
Vet inte hur länge jag har varit ute
och letat efter gran. En hittade jag
som var fin, men den var nog tolv
meter lång och den får inte plats,
inte ens om vi lägger den ner.
Däremot är julgodisen färdigkokad
och uppäten. Skönt att man ligger
bra till med något.
Det är också skönt att höra hur
dubbdäcken julrasslar  på vägen.
Nu får jag inte sitta längre på min

skinka framför julkalendern om
säcken skall bli fylld. Vi måste lämna

åtminstone en liten plats i säcken för
de i nöd.

Från tankar om att julen ger glädje och stress i överflöd