Bollen är rund

De gula tröjorna snurrar runt på planen. Bollen flyger från hand till hand.
Det är så handboll går till. Jag är mållös skriker den välfyllda vakten vid målet.
En mås sveper över föreställningen. Den rumänske domaren tar fram sitt skjutvapen.
En taklampa faller ner vid mållinjen och det kan inte räknas som nästan ett självmål.
Nu leder fel lag för en del. Framför allt för svenskar, som har klätt ut sig på läktaren.
Orkar vi mer tänker syrianerna, som behöver åka hem och bygga upp sitt land.
Oj, där lobbade en i blå tröja över försvaret och kriget verkar över. Kämpa vidare.
Trump skulle inte kunna spela handboll. Man vinner inte med så många överTramp.
Det skulle bli straff, 4 månader utan golfboll och 3 år med att hålla sig till sanningen.
Utanför planen simmar en stulen svan fram i den lilla dammen. Den nyser stilla
på sin tur i dammen, troligen damm allergi, som kan drabba sjöfåglar just före jul.
När matchen äntligen är slut får alla inblandade äta kvällsmat och då kan de
diskutera om varför det ena laget vann och det andra ser så trötta ut.
Ja, sport är en smärtsam sysselsättning när man inte vet hur man vinner, utan
att såra den drabbade och det samtidigt luktar fotsvett från skorna.

Från tankar om att bollen är rund för både det vinnande och förlorande laget

Valdagen

Hon går fram i köket, mellan bestick och puttrande fiskgryta, var är tallrikarna placerade nu för tiden, där på golvet ligger en oskalad paprika med sitt röda ansikte, i micron ser det ut som Trump tittar ut eller är det kvällens köttfärslimpa, jag väljer köttfärslimpan men den får inte vara röd i mitten, till frukosten äter man mycket frukt och toppar med valnötter och det är inte för att det är just idag, en del hackar frukten och lägger den i en skål, toppar den med en egen blandning av flingor och dränker blandningen i minimjölk, glöm inte din medicin ropar farmor från toa, fiskgrytan blir som alltid godare dagen efter när fukten runt fisken tränger sig in i fiskköttet, så gör dubbel mängd, utanför fönstret syns sjön som vi badade i våra nyköpta badkläder, därefter fick vi även bada i badhusets klorvågor. Vägen ner till sjön var aldrig blöt för vi badade sällan i regn, Kamala har inte haft tid att bada, hoppas hon får duscha vidare som president. Ingen vet hur det skall gå, men det finns konstiga ingredienser i valet och även kriminella. Det går dock inte att missa att Trump påminner mest om en val, när han halkar runt bland sina valda påhittade osanningar.  

Från tankar om att det känns både spännande och oroligt

 

Läslov utan bok

Alla barnen är borta. Det är semestertider. På parkeringen har bilarna fått ledigt.
En man dyker upp från vägen. Det nya rakvattnet rinner längs hans hals. Det luktar som en blandning av grönsakssoppa och en knippe timotej. Han ler ursäktande mot oss. Vi andra vet inte vad vi kan göra. Vi är för unga och magistern är vid floden. En visselpipa hörs kalla. Det låter som om Maggie ska hjälpa till i köket. Vid köksön utan båt. Är vi alla förtöjda vid bryggan nedanför SIS-hemmet.
Så blev det måndag, det regnade och Larsson cyklade till jobbet. Han hade inte semester och fick vattna blommorna på kontoret. Bara det inte blir åska, det blir så svårt att höra tankarna och komma ihåg alla minnena. Kanske rädsla. Förstår ni att vi inte kan förstöra det som inte ännu fanns.
Det är ändå en tröst i framtiden. Alla krig borde förbjudas av världens överdomstol. Utplåna krigen, inte människorna. Man mår illa framför TV:n och skäms.
Magen vill mer än bara råvaror, men en korvgryta blir bra på en tisdag. Tänk om alla kunde få det.

Från tankar om att det ibland är svårt att tänka klart

Svens korta långkalsonger

Den dagen var vinden så kall och Svens långkalsonger var för korta. Finns de korta långkalsonger tänker någon, jo de där som slutar just under knäleden räcker bara ibland. (Om du inte har onödigt långa underben.)

Dagen därpå sa Sven upp sig på jobbet och det berodde inte på kalsonglängden. Hans chef Nina Svedjeknöl hade redan börjat gråta innan Sven knackade på dörren. Hon ropade tårögd ”kom in gode Svenne” och Sven snubblade sig in över tröskeln och hamnade på golvet. Samtidigt sprack hans gabardinbyxor i sömmen mellan stjärthalvorna.
Där låg nu Sven på mage på golvet med byxrevan uppåt. Nina, som i grund och botten var en älskvärd chef ställde sig på knä intill med sitt syetui, beredd att laga byxskadan allt medan tårarna föll över Sven. Han blev allt blötare, men med tanke på Svens rykte om att vara en tämligen torr medarbetare så behövde han säkert lite fukt över sig.
En del undrar säkert, ”hur länge låg han där”. Ingen vet säkert, men inte mer än en vecka i alla fall.
Det vi ändå vet är att Sven senare utbildade sig till pilot och jobbade för Lying Down Air.
Sven blev en pålitlig pilot. Det hördes aldrig att han körde fel och hans landningar var helt godkända.

En dag fick Sven idén att hälsa på hos sitt gamla jobb. Flera kände igen honom, men hade inte så mycket tid till att prata med honom. Han knackade på hos sin gamla chef Nina Svedjknöl och de bestämde sig för att äta lunch tillsammans. På något sätt så kände de båda mellan tuggorna på sjömansbiffen att de hade tycke för varandra och de bestämde att de skulle träffas igen. Nu förstår säkert alla att det här blev mer än så och en vacker eftermiddag gifte de sig med varandra. Skulle då Sven själv flyga planet ner till Rom på deras bröllopsresa? Nej, eftersom Nina var flygrädd så blev det inte så och i stället kunde Sven hålla Nina i sin trygga hand. Den handen håller han fortfarande i sin hand medan åren rullar framåt med alla sina kurvor och backar.

Från tankar om att ett fall kan bli något gott till slut

 

Bussen och jag

 
Jag tog bussen idag. På hållplatsen stod ett antal tjejer och en av dem snackade hela tiden.
De andra åtta försökte då och då, men den snacksaliga tjejen stoppade ner dem i handväskan en efter en tills bussen åkte i väg. Vet inte om hon betalade för alla. Själv var jag mest rädd för att hon skulle sätta sig bredvid mig, så jag gick mentalt ner i källaren och somnade. (på låtsas, fniss).
Då fick jag se att det redan satt en groda vid min sida, fast det var en pensionärsstol. Men, då kom jag på att hur skulle jag kunna jag veta hur gammal grodan var. Dom är ju skrynkliga redan från födseln.
Resten av resan gick bra, men jag visste inte var jag skulle gå av, så jag fick hänga mig i den där linan hela tiden.
Nu är jag hemma i alla fall med de andra idolerna i rutan. Skall någon hitta sin rätta stil och dansa rätt, och se cool ut, och titta alla i ögonen, och se lika van ut som en pensionär. Eller är det en sångtävling?
I natt tar jag två filtar. En tjock och en lång med dubbla raggsockar och varm mjölkchoklad.
God natt!

Från tankar om att den som kan lyssna alltid toppar mot de som bara pratar på

En dag, som alla andra?

Jag sitter vid datorn. Solen har gått i moln, men det spelar inte så stor roll när jag har datorn inomhus och jag har inte solceller för att driva den. 
Tidigare när jag gick förbi Igelsta bostadsområde, så kändes det bra i kroppen, den svarade på min relativt goda fart, men så hände det som inte någon vill utsätta sig för. I kanten mot Östersjön finns en grusgång med normalt fint läge med utsikt över vatten, eftermiddagssol och fartyg på väg åt båda håll. När jag skulle bestiga grusgången knäppte det till i näsan och en bedrövlig lukt anföll mig. Grusgången var täckt i ett övre lager av bajset från kanadagäss. Mitt i avföringen låg ett femtontal nykomna ungar och försökte se söta ut, men jag vägrade att inse det. Som tur är så har jag alltid med mig en röd klädnypa att fästa i ex näsan eller i ett krånglande blixtlås. Så, klädnypa på och snabbt ändra kurs mot område utan lukt och utan risk att halka omkull i sörjan. 
Något senare i säkrare trakter kom några ungdomar med manligt kön emot mig. De såg farliga ut och hotade mig plötsligt med att slå ner mig om jag inte gav dem min mobil och bankkort. Några bankkort hade jag inte med mig och min mobil var av en alltför simpel modell. Vad kan jag ge dom då, tänkte jag och kom på att jag hade en kanelbulle i fickan. Jag visade den och de sa att de inte ville ha en gammal semla. De visste tydligen inte skillnaden mellan en kanelbulle och semla. Dessutom tyckte de att den luktade äckligt, men jag kom på att det var från kanadagässbajset under mina skosulor. Pojkarna sa ett det inte är lätt att var ung idag. Folk har inga kontanter på sig, eller glömt koden och så har vi äldre prylar med oss som är lika gamla som de själva. En av pojkarna berättade att det är svårt för dom att råna personer när vi har så olika kulturella värderingar. Slutligen undrade de om jag ville bli nerslagen, så att det ändå hände något. Då sa jag att jag redan var nedslagen då jag aldrig lyckades vinna på Lotto trots spel i 35 år.
Dagen rullar på och i Eurosport visas tennis från Paris. Vilket spel med styrka, smidighet, precision, känsla och fart. Samtidigt med underhållningen masserar jag lätt min gamla onda tennisarmbåge och äter upp min sista höna av marsipan från födelsedagen. Men varför håller de på med dessa femsetare på vissa matcher. Blir det bättre att en match tar 4 och en halv timma i stället för 3? Man behöver ju inte hinna med både en lunch och middag under samma match. 
Nu är tid för avslut. Åskan är på väg, sängarna renbäddade och hostan far runt i rummet. Endast grannen är vaken, paradisbusken blommar och magen längtar efter matintag.

Från tankar om att det händer mycket, men inte så mycket viktigt.

 

Melodifestival

Sitter i fåtöljen med underbenen mot underbenspallen.
Det är sent på lördagskvällen och en fransman täckt med vita gardiner
försöker vinna melodifestivalen. Han ler övertygande, men det gör inte ljuden
från strupen.
Ute börjar grannarnas fönsterlampor släckas och även deras lust att
fullfölja tittandet från Malmö.
Så dyker då det sista bidraget (skönt) upp. En österrikiska, som försöker
förför oss med kroppsarbetet och inte med sångens melodi.
Ska man ta en whisky till. Näh, jordnötterna är slut och tar jag en påse till
kommer inte frukosten smaka bra.
Nu repris i korta inslag från alla melodier och jag ser en armenisk tös hoppa
omkring, som hon letar efter toaletten eller tandborsten.
Ute åker en bil för fort på vägen. Vilken bil kommer i kväll att åka kortast tid
mellan de två fartguppen. Den som leder ligger på tiden 4,485 sekunder med
registreringsnummer ”DUMBOM”.  De fyra snabbaste är svarta låga bilar.
Nu syntes Victoria i bild, hon är tronarvinge, men har aldrig sjungit med Arvingarna och där kommer ABBA fram ur skogen bakom Themsen. De har
visst varit där och fiskat i ån.
Tar aldrig tävlingen slut som skridsko-Tomas sa när det var två varv kvar.
Nu skall vi rösta i EU-valet efter Eurovision och det blir inte lätt. Vilken
fot skall man stå på, vilka ämnen är viktigaste, vill vi ha högre inkomst
eller lön, slut på krig, lägre låneränta så vi får lägre sparränta, fler mindre
flyktingar så vi får plats med fler, färre brottare, nä färre som har brottsling-
yrket, men nu hinner vi inte mer. Nu är det dags för melodiomröstning
och vi börjar bli trötta.
Ska vi rösta eller göra som vännen Gösta.
Ta en taxi hem med kropp och lem.

Från tankar om att livet likt en melodi går upp och ner

Nattskärran

Regnet gör tomten allt blötare och inte hör jag några fåglar sjunga.
Det var i natt, i mörkret som vattnet där uppifrån ville ta sig ner till oss.
Nu är det eftermiddag, det regnar fortfarande, men inte så intensivt.
Det känns som att framtiden fram emot kvällen skall ljusna och bli bättre.
Men, hur är det med de där fåglarna? Sjunger de inte när det regnar?
De sjunger ju inte på natten, när vi är ute och kissar i nattmörkret.
Förutom Nattskärran förstås, fast det är mest på ljusare juninätter.
Har ni hört hur den låter? Under 20 år undrade jag varför grannstugornas
hus lät så underligt, sent på kvällen. Det lät som något som kom från en
vibrerande elpryl eller larm. Nej, det var Nattskärran och visst blev
man lite skärrad när det kunde vara ett elfel och vi vet ju hur det gick för
Torsburgen, inte långt härifrån.
I går var det i alla fall gott med den rökta laxen från Kattvik. Den fick
först åka hem till stugan och sen ner till magens säck. Allt sköljdes
trivsamt ner med en halv flaska vitt från Portugal. Vi blev så nöjda,
så vi funderade på att renovera trallen.
Det blåser ganska friskt från havet och vimpeln har snott in sig i stången.
Den brukar rätta till sig själv och se, nu är den åter rätt och pekar ut
riktningen mot väster.
Är det inte konstigt vad man lär sig höra, just nu hörde jag från ett annat
rum hur några dukar stryks av det där billiga strykjärnet från Rusta. Ja, det
som frugan tycker är bättre än våra fina järn på fastlandet. Annars brukar
sonen säga ”man får det man betalar för”.

Från tankar om regnet stör, men behövs, så sluta klaga




























































 

ABBA

ABBA
Det var den morgonen, som syskonen ABBA svävade över ängen.
Vi som låg bland krusbärsbuskarna där under vinkade generat mot dem.
Hur långt skulle resan sträcka sig mot segrar och små inbromsningar.
Skulle framtiden bära dem ut och upp mot de högsta stjärnorna.
Svaret kom emot oss idag 50 år senare, men alla visste det långt innan solen steg upp.
När kommer nästa ABBA-generation visa sig?

Från tankar om att samklangen och komponerandet var unikt






















 

Skidskytt sköt sig.

En skidskytt sköt sig själv och nu har han ingen möjlighet att förbättra resultatet.
Trist historia. Han hade ett dubbelpipigt gevär och nu spekuleras det inom juryn om ena pipan var monterad åt fel håll. Fallet kommer att hanteras inom NATO:s disciplinkommitté med djupdykning inom konstruktion och teknik. Den som vann tävlingen hade inte skjutit sig själv eller någon annan bland spåren.
Nästa dag sken solen, fåglarna sjöng, lökarna växte och nere i dalen badade Storhakarna. Vad skulle nu de andra göra i cabrioleten? Finns det luft i baksätet? Är motorn varmkörd? Det bästa de kunde göra var nog at äta en stadig lunch utan alkohol, förutom till förrätten.
Hemresan blev sedan lyckad med härliga nedförsbackar med bra glid och ostkaka med varm choklad.
Så lekte livet igen för de överlevande.

Från tankar om att det är svårare med både skidor och skytte än med bilkörning och mobil   























 

Husdrömmar

 Varför är vi så intresserade av husprogram på TV.
Det är utvändigt och invändigt. Det är planritning och byggnationer.  Helst skall det födas ett barn som klättrar upp på taket medan föräldrarna skiljer sig. Mamman har oftast mjölkstockning och den tidigare svärfadern ställer sig i dörröppningen och svär över att dörren inte får plats.
Sedan kommer vinden, som blir till storm och svärfadern blåser i väg till grannen och gifter om sig med den tidigare hustrun till just grannen. Nu gäller det bara att hitta presenningarna, som täckte husets tomma gavlar.
Men, så kommer det en dag då programledarna skall ta fram förstoringsglaset för att se resultatet.
De möter då de vuxna liggande utmattade i de matchande nya sofforna. Helt borta, men lyckliga för att de nått målet. Och det gör inget att huset blev tre gånger så dyrt, när man är i mål och att listerna i källartaket slutligen fick den svårhittade nyansen av ljusgrått. Ni vet samma som redan fanns efter den första målningen, som målades om.
Vad säger då programledarna, jo ”Tänkte du på att det inte fanns något kök i huset”.

Från tankar om att grunden alltid är bra att ha innan man går vidare.