Den dagen var vinden så kall och Svens långkalsonger var för korta. Finns de
korta långkalsonger tänker någon, jo de där som slutar just under knäleden
räcker bara ibland. (Om du inte har onödigt långa underben.)
Dagen därpå sa Sven upp sig på jobbet och det berodde inte på kalsonglängden.
Hans chef Nina Svedjeknöl hade redan börjat gråta innan Sven knackade på dörren.
Hon ropade tårögd ”kom in gode Svenne” och Sven snubblade sig in över tröskeln
och hamnade på golvet. Samtidigt sprack hans gabardinbyxor i sömmen mellan
stjärthalvorna.
Där låg nu Sven på mage på golvet med byxrevan uppåt. Nina, som i grund och
botten var en älskvärd chef ställde sig på knä intill med sitt syetui, beredd
att laga byxskadan allt medan tårarna föll över Sven. Han blev allt blötare,
men med tanke på Svens rykte om att vara en tämligen torr medarbetare så behövde
han säkert lite fukt över sig.
En del undrar säkert, ”hur länge låg han där”. Ingen vet säkert, men inte mer
än en vecka i alla fall.
Det vi ändå vet är att Sven senare utbildade sig till pilot och jobbade för Lying
Down Air.
Sven blev en pålitlig pilot. Det hördes aldrig att han körde fel och hans
landningar var helt godkända.
En dag fick Sven idén att hälsa på hos sitt gamla jobb. Flera kände igen honom,
men hade inte så mycket tid till att prata med honom. Han knackade på hos sin
gamla chef Nina Svedjknöl och de bestämde sig för att äta lunch tillsammans. På
något sätt så kände de båda mellan tuggorna på sjömansbiffen att de hade tycke
för varandra och de bestämde att de skulle träffas igen. Nu förstår säkert alla
att det här blev mer än så och en vacker eftermiddag gifte de sig med varandra.
Skulle då Sven själv flyga planet ner till Rom på deras bröllopsresa? Nej,
eftersom Nina var flygrädd så blev det inte så och i stället kunde Sven hålla Nina
i sin trygga hand. Den handen håller han fortfarande i sin hand medan åren
rullar framåt med alla sina kurvor och backar.
Från tankar om att ett fall kan bli något gott till slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar