Det var för mycket länge sedan. Alto Svedin hade börjat sitt nya jobb då han mötte Alsie som senare fick samma efternamn som Alto. Bredvid Alto och Alsie bodde Almo som senare också fick samma efternamn som Alto. Många tror inte att detta är sant, men det stämmer, de var grannar. På Altos födelsedag fick Alto en röd och fin T-shirt av sin bror. Alto blev så glad åt den röda färgen. Hans mor hade alltid tyckt att det inte passade åt en storebror. Så blev T-shirten smutsig och Altos bror hade lovat att han skulle tvätta den efter att den blivit smutsig för första gången. Altos bror använde Altos tvättstuga. Tvättningen gick bra och han passade även på att tvätta en annan av Altos T-shirt, en blå.
När han sedan skulle lämna tillbaks T-shirtsen till Alto, så saknades den röda. Altos bror sprang ner till tvättstugan där Almo höll på att fylla en maskin. Det blixtrade till av kärlek vid maskinenes sida och några veckor därefter hette Almo, Svedin i efternamn. Kärleken var röd som T-shirten och alla fyra åkte på semester till Norrbotten.

Från tankar om att det är något speciellt med släktskap

Finns det något tristare än att tiden utan sömn kommer förbi de två första timmarna. Alltså att du passerat 120 min mitt i natten och inte kan somna in trots att du har snurrat runt i sängen var 3:e minut. En del säger att man skall räkna får medan dom hoppar över ett stängsel. Funkar inte! Prövade räkna kaniner som grävde sig under stängslet och det tog så lång tid för dom att komma fram på andra sidan så jag somnade faktiskt till slut av tristessen av väntan. Å andra sidan tog det så lång tid innan tre hade kommit fram så då ringde väckarklockan strax efter. Det finns en annan risk och det är om en av kaninerna skulle vara en hare för då måste man räkna om från början.
En del tycker det är bra att lyssna och somna till radio. Gärna ett program där någon berättar eller förklarar något väldigt ointressant ex. varför politiker ofta har långa tånaglar, eller hur det kommer sig att just håret på huvudet ramlar av på gubbar och inte det i armhålorna, eller om någon utredning som kommer fram till ex. att det blir mer att göra på sjukhusen om det kommer många patienter.  Jag lyssnade på ett sådant program och somnade, men så spelades det ett musikstycke för att tydliggöra något och det trumsolot som slängde mig ur sängen var inte att leka med.
Något som ändå är säkert är att ett mått på hur ”bra” du sover är ofta ett mått på hur bra du mår.
God natt!

Från tankar om att utan sömn är det svårt att sova

Det var så härligt att se den blåfuktiga Citroenen komma nerför bergssidan. Den ägde hela tavlan som den körde i, oftast på två hjul i de hungriga kurvorna och med packningen i handskfacket.

I Provence hade redan våren blivit gammal liksom mannen med åsnan bland vinstockarna rökandes på en pipliknad klubba. Citroenen passerade mannen, hans kvinna och släkt med några tut, vinkade med vindrutetorkarna och tryckte gasen mot grusvägen. Harmonin var född i denna del av dalen och allt kändes idylliskt.
Då var det värre med artikeln i DN om den 93 åriga kvinnan som inte var kvalificerad för att komma till tryggheten på ett äldreboende. Jag fick en klump i halsen och ett obehag med ilska när jag läste artikeln.  Den går inte att glömma!
Rubriken löd ”Jag vill inte ha så mycket, jag ber inte om någon lyx. Jag vill bara ha hjälp att ta mig igenom nätterna”.
Kvinnan är multisjuk, svårt hjärtsjuk, har diabetes, hör röster förutom alla andra ålderssvagheter. Hon har aldrig haft hemtjänst för att hennes dotter tagit hand om henne.
Är det värdigt att neka henne hjälp? Skall 40-åringar bestämma att gamla helst vill bo hemma? Har vi råd med så många andra insatser för såväl fattiga, barnlösa, nykomna, hemlösa, tandlösa, gammalvarande, skuldbetyngda och kobenta så kan vi nog ta hand om våra äldre som ligger och skakar av rädsla i nattens mörker.
Läs igen ”Jag vill bara ha hjälp att ta mig igenom nätterna”.
Vi är alltför många anhöriga till gamla/sjuka som efter flera överklaganden slutligen fått in våra gamla på något hem. Några av oss hann sätta upp en tavla innan livet tog slut för den gamle.
- Fy!

Från tankar om att livet har flera sidor. Hur skall vi klara oss undan den sista?

Ha kontakt med sig själv med bästa elavtalet. Var det så han sa mannen från elbolaget Glödhet. Det är så jobbigt att ta nya beslut på nya eller bättre avtal som man inte har en aning om hur de se ut om ett halvår. Så tycker jag att ljuset är bra från lamporna ex. igår såg jag den försvunna deckaren (alltså boken) i tvätten, visserligen efter att den hade varit tillsammans med kulörtvätten i tvättmaskinen, men jag hade bara ett kapitel kvar.
Annars är det viktigt att hålla kontakt med gamla bekanta. Om inte så sitter man snart i Tvfåtöljen och diskuterar med hallåan/programpresentatören om vilken kanal som är bäst.
I vår kanal skall de byta sluss så fartyg med bred stuss skall komma fram. Ingen vet hur det går för de gömmer sig bakom höga plank. Tror att de är rädda för att någon skall stjäla den gamla slussen.
De gröna växterna täcker sjön och från dem sticker röda blommor upp mot dagsljuset.
Riset är färdigt och ankorna får sina hjärtan uttagna innan de hjärtlöst mister livet innan de blir en maträtt. Från ett Tvprogram från Kina.
Om elva månade är det julafton. Vad skall vi inte önska oss?

Från tankar om att ha kontakt inom elen

Jag mötte en blick
som gav mig en kick
i de djupa skogarna,
där blåbären bor
och en humla svor
på sitt eget hummande sätt.
Där låg en sjö
sedan två på en kö
och guppade lätt i sitt vatten.
Blicken försvann
mot ett främmande land
där bussarna far ovan träden.
Jag vet inte vad
men tar mig ett bad
längs den flytande åns stränder.
Då hördes ett tjut
och dagen tog slut
men det kommer en ny imorgon.

Från tankar om att enkla tankar kan räcka

På bilskroten krossades Åkes sista hjärta bakom en Volvo Amazon.
Han hade fått nog av alla tänkbara representanter av det andra könet.
För några minuter sedan hade han frågat chans på Douglas dotter, ja
skrothandlarens yngsta dotter. Då visade det sig att den flickan som Åke

hade frågat chans på inte var Douglas yngsta dotter, den yngsta hade
flyttat med en spanjor till Spanien efter mellanstadiet. Allt kändes
meningslöst för Åke som alltid hade varit en ordentlig pojk (förutom
det där med matematikboken).
När han hade lämnat skrotens metallstängsel sate han sig i diket på höger
sida, några svullna tårar öste ner över hakan då han vände sig om och
fick se en flickas nätta frisyr från diket mitt emot. Hon vände sig om och
hette Laura, men det visst ju inte Åke redan nu däremot log hon riktigt
rart och frågade ”vet du när nästa buss kommer eller går”. Nej svarade
Åke och undrade om de inte kunde gå tillsammans mot stan. Laura svarade
 ”visst men jag har dåliga skor om vi skall plocka svamp på vägen”
- Vi behöver inte gå i djup mossa
- kan jag lita på dig eller är du som andra
När de nådde fram till stan hade de funnit varandra, de tog kontakt med
närmsta präst, övertalade honom om att jobba övertid och de blev ett par
morgonen därpå. Nio månade senare köpte de en bostadsrätt och vad
jag vet lever de på sina löner sedan dess.

Från tankar om att inte ge upp i sökandet efter den som man tror, inte finns  

Vad tror vi, kommer han att trumpa på stället eller sätta fart och komma vidare vår nye världspresident. Nu har han i alla fall klarat av att hålla frisyren kvar på själva huvudknoppen under sin första dag som nyfödd i blåsvädret.
Som barn önskade jag mig varje lördag en trampbil att använda till dagis eftersom vi hade en sådan bra nerförsbacke runt hörnet. Undrar om Donald har någon?
       Bakom cigaretten finns det rök i halsen och fimpen lägger sig i en hög på trottoaren bland de övriga. Smogen i Oslo hade samma färgnyans som den i halsen, men låg närmare Norge.
Det slutade med att ur smogen kom det fram en bortsprungen man som ingen hade sett, så ingen visste att han var bortsprungen och därför visste ingen att han hade kommit till rätta.
Blir ungefär på samma sätt som att bjuda på gräddtårta utan att ha grädde hemma.

Från tankar om att hålla i hatten när trampbilen rullar vidare  

Utsikten från hennes axel dominerades av kyrkan i byn.
Under axeln kändes doften av gyllengul paprika från hennes deodorant.
Uppe på själva huvudet hade man en enorm utsikt ända bort mot båtarna i fjorden.
Utanför vänstra höft försökte en rastlös liten fluga nå fram till hennes människodoft.

Ur ena örat tittade (men inte på något obehagligt sätt) ett litet vaxkorn fram. Vaxkornet
glimrade till i kvällssolen och en ljusstråle från den bländade en trollslända som just passerade
kvinnan och nästan kolliderade med henne.
Hela publiken vände sig om efter trollsländan, biljetterna hade tagit slut innan kassan hade öppnats, en monolog av kvinnan skulle inledas, men så kom trollsländan och ändrade på föreställningen.

Från tankar om att ha huvudrollen

I varje minut finns det många sekunder.
Vad långt livet skulle kännas om vi skulle tänka i sekunder.
Men är det bra att det känns långt/längre? Inte om man skulle stå i kön på Systembolaget i

1 325 sek.
En person som vi såg inne på systemet tröttnade på den långa kön eller den långa tiden som han fick vänta på at betala. Till slut korkade han upp vinaren, började halsa ur flaskan, trängde sig förbi kön och sa sluddrigt ”får jag inte betala nu så lämnar jag butiken” och ställde den nästan urdruckna flaskan på kassadisken.  Naturligvis fick han betala före de andra och nu hade han börjat vingla ordentligt. Ja, vem vill inte bli av med en irriterad och drucken kund.
Precis som på akutmottagningen, komma påverkad och härja lite är ett bra sätt att få en snabb behandling. Å andra sidan kan det nog påverka vården och bemötandet.
Alla är vi lika olika som så mycket annat.

Från tankar om att ta en sekund i taget

Det är fullt i soffan.
Med huvudet under armen
masseras finniga lår.
Men tatueringarna är kvar.
Det såg ut som en solig filmkyss
men hon fick en klunk cola.

Snön var preparerad som en sockerkaka

då betyder pensionen mindre.
Det går inte att ligga på golvet

även om dansen är vacker
och kläderna som en julskyltning.
Man ska inte slå mot halsen
det är bättre att slå byrån.

Quorn är inte kul mellan tårna
även om skogen är full

och stolpen finns i åkern.

Det är fullt i hallen men
vägen över balkongen är ok.
Dessa våldsamma föräldrar
som lever för sitt eget bästa.
Solglasögon gör ingen fri
bakom dem finns allt.

Finns det missbruk i
djurens värld.
Att vara skyldig gör ingen äldre.
Ett barn som nyss har fötts
behöver sin mammas bröst
liksom en bil inte är något
utan drivmedel.

Ibland får en människas celler
plats i en cell på fängelset.
I en hård säng kan

även en mjuk man försova sig
men ändå bli lycklig.

Från tankar om att ingen vet hur allt får plats

Tänk när ljuset faller över oss och den värmer lite på ryggen trots att det är minusgrader.
Då vill man stanna upp, lätta lite på toppluvan så att hårfästet torkar upp, dricka en kopp varm choklad med konjak och lägga på brevet till pensionsmyndigheten.
Trots det så går det väldigt bra att somna i Tv-fåtöljen när man kommer in. Inte nog med att solen sken idag, även posten var här med brev trots att det är söndag. Annars har posten kommit allt senare den sista tiden. Det har varit jobbigt att hålla sig vaken så sent och ibland fick man först säga god natt till familjen och sedan till brevlådan (då man ändå var där).
Däremot skulle det vara gott med en pizza nu när solen har skinit på ryggen och brevlådan.
Brukar alltid ta pizza neutrale. Den innehåller bara pizzadeg och kan toppas med lite tomatsås om det är storhelg. Lätt att komma ihåg och billig!

Från tankar om hur pigg man blir när solen skiner och det är mycket sport på TV.  

Ur galenskapen kommer tanken på att rymma över planket trots att det är så högt och att du inte känner till om de har internet och livsglädje på andra sidan.
Någon ur galenskapen hade kommit högst upp på planket då skräcken fyllde lungorna och höjden svindlade genom hela kotpelaren. En annan hade stått där nere och sett den förlamande situationen då plötsligt en jättestor fågelfarkost från Svanair började cirkla över planket och den skräckfyllda personen. Skulle han få hjälp eller bli mat där uppe. Personen som stod där nere tog fram sitt hagelgevär, siktade mot farkosten, men innan han hade fått fokus så fångades personen av fågelfarkosten med milda vingar och resan fortsatte eller startade. När de hade passerat ytterligare ett plank så tittade personen framåt och bakom varje plank fanns det ett nytt. Han böjde sig fram och viskade i fågelfarkostens hörsnäcka ”låt mig få flyga tills landningssträckan är så lång som det behövs för att vi kan bygga upp ett nytt samhälle där vi tillsammans kan leva med respekt för varandra som anhöriga.
De som bryter mot denna regel får fara vidare över nästa plank.”

Från tankar om att fly och bygga nytt

Hur ofta skall man vända på sängarna? Alltså inte upp och ner. Jag menar: Att den tidigare fotändan skall vara mot sänglamporna/huvudändan. Eller vänder du på kroppen, men det blir jobbigt att hålla nattboken mellan tårna. Är det kanske osmakligt att lägga huvudet i fötternas gamla region? Efter ett antal år blir ju sängen nerlegad så idén med att vända den är ju inte fel, men gör folk det. Har du baken som oftast är tyngst exakt mitt på långsidan så är det ingen idé att vända säng. Vissa köper kanske nya sängar istället. Att sova utan säng är inget alternativ (för de flesta som jag känner) bara för att slippa fundera på hur man vänder säng.
I sängen ligger en ung man med ett något fräknigt ansikte med en glugg mellan tänderna eller ser jag på TV. Där ligger han, Ted Gärdestad mannen med de mjuka melodierna som liksom letar sig fram över kullar och dalar innan de följer vindriktningen utöver kustlandet. Att han sedan hade en storebror som fyllde melodislingorna med ord och text på ett så följsamt sätt är så enormt.
I sängen tillbringar vi 1/3 av livet. Oftast sover vi, man kan också göra barn eller se till så att det inte blir barn eller läsa en läsbar bok eller äta korv och mos eller spela spel som ex. ”vem vinner en sängplats i motvinden” eller sticka babykläder eller söka jobb i sängindustrin eller bara ligga och fundera över varför dagen blev som den blev.

Från tankar om att välj din säng med omsorg och utnyttja möjligheten till att sova ibland   

Du måste fokusera dig och plötsligt var fisken på kroken.
Lägenheten var tom och såg större ut än dess antal kvadratmeter.
Isen hade släppt på vissa delar av fjordens vik och flytvästarna var tomma.

Klockan hade passerat den viktiga tidspunkten då allt redan skulle vara gjort.
Lägenheten var redan köpt, utanför vardagsrummet fanns utsikten över fjorden där ishästarna syntes när fjorden lagt sig. Den ene var arg, den andra var ilsken och skillnaden var hårfin.
Det blekblonda håret la sig mot solen och blänkte i kroken så fisken blev förvarnad.
Nedanför relingen på båten låg resten av familjen och tvättade sig renare.
De sträckte sig efter tandkrämen för att må bättre när nästa fisk skulle dyka upp.
En del går ner i vikt utan att må bra och då vet man aldrig om det är bra eller dåligt.
Oftast är det djupet som avgör det. Alltså på att må bra.
Flaggan i topp tyckte hunden var det som spred den rätta stämningen i den obebodda dalen.
Dalen låg i sluttningen på väg mot molnen som täckte utsikten över hallen och in i köket.
Kastrullerna doftade vackert av spagetti som blev böjligare för varje minut. Igår ringde det på dörren så spagettin blev överkokt när grannen passade på att fria. Vi valde ändå maten före giftermålet och nu har vi fått en ny granne som både fiskar och klättrar i dalen.

Från tankar om att det finns så mycket som väcker intresse    

Min bror badade alltid utan badbyxor. Han hade bara en ofodrad trenchcoat på sig. Det blev alltid problem i stadens badhus, tror att de var rädda för att han skulle blotta sig när han simmade sina 200 meter ryggsim. På hopptornet samlades alltid en skara flickor efter att de tagit simborgarmärket. De var inte rädda för att han skulle blotta sig, de hade snarare en förhoppning därom. Ingen vet om trenchcoaten någonsin gav efter för strömmarna i vattnet och att fodret och allt annat syntes.
Annars smakade det alltid bra med en varm korv och bröd på hemvägen efter att ha passerat slussen. Brorsan hade den största packningen på hemvägen och det droppade från trenchcoaten som satt fastsnurrad på pakethållaren. Hemma luktade det sedan klor under några dagar och morsan var irriterad på dåligt med plats i torkskåpet. Min bror simmade bara ryggsim, även under vatten och bröstsim passade bättre för tjejer, sa han.
Annars är det lätt att ta sig ”vatten över huvudet” i livet, men gör man inget försök så blir det svårare att kamma vattenkammat, som vi sa förr och lite ligger väl i det. I alla fall så åker nog granen ut imorgon.

Från tankar om att skapa intresse med att vara lite annorlunda    

Snön bäddar in skogsbacken
Konturer mjuknar
och det vilar ett lugn, en tystnad
Alla spår är gömda
men inte glömda
Vad händer under täcket,
kanske våren förbereds lite grann
Men, var är alla små fåglar,
tar de skydd bland granars grenar
Visst är det vackert där ute,
men tänk när det gröna tar fart
och det blir liv i mossan
Vi finner en frid i vår längtan

Från tankar om att nu är vi där igen – vi börjar längta efter nästa årstid

Det låg en sönderriven lapp i min högra ficka. Själv brukade jag använda vänster ficka för sönderrivna lappar. Hur kunde det komma sig? Hade någon lånat mina byxor när jag var hos husläkaren eller kunde det bero på själva infektionen som jag sökte för. Medan jag funderade så hörde jag ljudet från en snöskyffel som skrapade mot husväggen. Tänk om färgen slits bort och vem håller i skyffeln. Samtidigt hördes hur flickorna skojade glatt i badtunnan med sina yllemössor på topp. Just kontraster är spännande, som det varma vattnet och snön kring tunnan.
Kunde personen med skyffeln vara den samma som hade lånat byxorna och vilket var sambandet. Jag la mig på golvet för att tänka igenom situationen. I taket kröp en vinterspindel från Karelen som jag inte hade i samlingarna. Jag blev först rädd, men kom på att den bara är giftig på somrarna när utedasset skall tömmas.
Så kom jag på sambandet. För att kunna skotta snö obemärkt, utan bevis så hade personen bytt identitet genom att använda mina byxor. Byxorna i terylen hade jag köpt tillsammans med pappa på den tiden då Domus hade herrekipering. Googlade på Terylen och det är tydligen ursprungsnamnet på den första polyesterfibern och skapades på 1940-talet. Då förstår man att pappa är gammal om han fanns i livet.
Nu gällde det bara att få tag i personen. Eftersom jag har långa ben så borde även den misstänkte ha det. Dessutom bör personen tycka om soffbrun färg som byxorna hade. Det känns som personen börjar bli inringad.
Har nu skickat byxorna på DNA-analys, men den visade DNA från pappa och en timanställd expedit från Domus. Jag får göra som den svenska polisen, lägga ner undersökningen och egentligen spelar det inte så stor roll eftersom bevisen nästan aldrig räcker till.
Det är tur att man inte har denna uppgift på heltid utan kan gå till TV:n istället och skälla ut någon ny serie i lugn och ro. 

Från tankar om att det är nästan omöjligt att få någon dömd, möjligvis om den misstänkte erkänner, det finns på film, en åklagare är vittne och föräldrarna är i livet och kan intyga att sonen/dottern är kriminell och pratar i sömnen om alla olagligheter.

I den sälsamma själen
finns ingen ro till eftertanke
Endast en klagan över hur allt snurrar
och att möjligheten att hoppa av
bara finns i teorin.
Alernativen står inte i någon köfil
utan vid gränsen till det okända.
Det går alltid att sucka,
men vad hjälper det när salongen är fullsatt.
Håll ändå ut, för dina närmaste.

Från tankar om att behöva få tröst för att stå ut

Solrosorna speglade sig i flygplansvingen över vinodlingarna.

Vinet väntade på att komma i sina glas och visa sin eleganta smak för ägaren.
Kvinnan hade nya glasögon som matchade den korta klänningen med sina ben därunder.
Mannens rutiga väst påminde om en misslyckad pytt i panna och hans byxor var pinsamt för långa och följde efter honom när han skulle smaka på brödet till vinet.
Utsikten var fin, men själva huset hade inte mycket mer än några väggar och det var mer ett renoveringsobjekt än ett hus. Brevlådan (den egna) var ändå snygg och låg i samma by som huset.
Så kom den rutiga västen ut på terrassen, han såg ut över vinplantorna, de fyra utedassen och garaget med hans tågbana. Efter kom de nya glasögonen, hon log när hon såg grannen lämna utedass tre, ropade ”finns det något papper kvar” och skålade åt brevbäraren som kom gående med åsnan knäandes med julposten.
Mannen manade till försiktighet åt sin vidlyftande kvinna som hade hyrt honom över vintern.
Han mumlade surt ”har du inte läst hyreskontraktet” Jo, svarade hon, men jag glömde just självrisken.

Från tankar om att även en god utsikt inte är allt