fredag 31 januari 2020


Statyn i stadsparken kände sig lite dagen efter, trots att det det var först dagen därpå som själva festen hölls. I parken växte de skiraste, svagrosa stintblommorna, bakom bänken. Fru Wegner hade med sig sin hund, eftersom den behövde kissa varje dag. I kanten på parken, nära statyn flöt floden fram. Flodbåtarna stannade till vid kiosken och köpte korv till besättning. Fru Wegner hade egen korv där hemma och nu hade kön också blivit lång.
Festen som hela stan talade om hade blivit flyttade till en annan park, så statyn hade känt sig, lite dagen efter, i onödan.

Från tankar om att stadsfester föds och flyttas likt ekonomin

onsdag 29 januari 2020


När Sverker Ström skulle äta lunch kom han på att han hade glömt att lägga i lök i pannan.
Vad hjälpte då att pytt i pannan ändå bestod av morötter, vitkål, kålrabbi, potatis, kycklingkorv och ägg. Han satte sig uppgivet på köksstolen, några fyllda tårar rann ner på skjortan. Han ställde sig upp vid kylskåpet, tog av sig sina kläder, gick bort till badkaret och la sig på botten med vattnet rinnande över kroppen. Sverker har som vana att blöta upp sig med ett bad när han blir ledsen. En gång var han jätteledsen och låg tre dygn i blöt.
När solen hade gått upp, hade även Sverker gått upp. På vägen till jobbet kom en cyklist på vägen. Sverker visste inte vad han skulle göra, men beslöt att ändå fortsätta till jobbet.
Där försökte han leta upp ett badkar, men alla var upptagna.
Dagen därpå sa Sverker upp sig. På hemvägen köpte han en gitarr.

Från tankar om att alla har rätt att vara ledsna vid behov

lördag 25 januari 2020


Det lilla ögat svävade över barren i träden.
Var det sparvens vackra ögon, som flyttade.
Vi följde irisen under ögonlocket då de försvann in bakom molnet.
Några timmar satt vi på ett fallet träd och såg upp.
Men ögonen var för alltid försvunna, rösten bara inspelad och
gluggen där fram var bara öppen på bild.
Den sista natten la du dig i överslafen.

Från tankar om att Maries röst visade tonen

torsdag 23 januari 2020


Jag måste läsa tidningen sa Sebbe till sin husläkare.
Då glömde doktorn att skriva ut ny medicin.
Det upptäckte inte Sebbe förrän han hade åkt till Kanarieöarna.
Sebbe och hans grannar brukade åka till Kanarieöarna i början på veckan.
Ofta i mars, men det kunde även bli i slutet på veckan.
Sebbe är en munter kille som fortfarande är singel och har tennis
som sin bästa fritidssysselsättning. Trots att han som sagt är singel
så spelar han helst dubbel med grannen Ubbe. Även Ubbe var med
på senaste resan.
När Sebbe upptäckte bristen på tabletter ringde han till husläkaren.
Då visade det sig att han hade bytt hus. Nu var han han inte husläkare
längre utan hade blivit hyrläkare sa sjuksköterskan. Då frågade Sebbe
”jag har inga tabletter kvar, kan jag hyra min gamla läkare en stund”.
- Nej, så går det inte till. Köp en sill, sa systern.
- Har jag sillbrist?
- Nej men det rimmar på till, som jag sa och det finns mycket sill i Sverige.
- Men, nu är jag ju på Gran Canaria och tabletterna skall tas tillsammans med mat.
- Ok, då kan du ju hoppa över middagen så behövs det inga mediciner.
Dagen därpå tog Sebbe tåget hem. Mediciner fick han tag på under hemresan.
På stationen stod Sebbes gamla husläkare och vinkade till mötes. Inte så länge för
han var uthyrd på eftermiddagen.

Från tankar om att följa ordinationen, ger trygghet

måndag 20 januari 2020


Bordet var färdigdukat, det stod en ensam vodkaflaska på mitten.
Inga tallrikar till besticken, som inte heller finns.
Men ändå fyra glas, till oss fem.
Varför bara fyra glas, när vi är fem.
Jo, en får dricka direkt ur flaskan.
Vem skall göra det?
Det blir huvudvinsten i kvällens lotteri.
När börjar lotteriet?
Först måste alla gå hem.
Då kan ju ingen vinna.
Jo, jag som bor här ikväll.
Skall jag ringa efter en buss, eller går ni?
Tänk förr när det fanns taxi att vara tacksam emot.
Nu går vi, vi har många år kvar.
Iallafall tillsammans och så log alla mot blomkrukan i hallen.

Från tankar om att de flesta fester innehåller fest och alkohol

söndag 19 januari 2020

De vilda duvorna bredde ut sina vingar över det svenska landskapet.
Vi hade aldrig sett något liknande och den gråa traktorn sveptes med.
När vår gamla lågstadieskola passerades ropade rektorn ”andra ringningen”.
Vi vinkade fräckt ner mot skolan och ropade ”vi gick ut för länge sen”.
På väg mot havet köpte vi en kanot med paddlar av lakrits och ett segel av värme.
Vi sjösatte båten, la ett brev i brevlådan som inte fanns längre och tog
fram ansiktsboken och skrev ”vi vänder oss vidare i livet, hjälp”.

Från tankar om att obesvarad lycka inte finns längre  

torsdag 16 januari 2020


Han hälsade på den helvita katten med sin rosa tunga.
Hur mår du katt, skall vi ändra på våra tavlor i helgen.
Tänker jag måla om eller över de gamla tavlorna.
Gör du det som kommer kackerlackorna fram,
hoppar i smöret och springer ny konst i de gamla ramarna.
Du uppför dig illa med dina ord, titta ut det regnar på vägen.
Flyttbilen blir blöt, det är inte skonsamt att flytta i regn.
Nej, det finns så många andra bekymmer på listan.
Winston C. stönade och sa ”jag har haft så många bekymmer
i livet, men bara ett fåtal har inträffat”. Klokt sagt Winston.
Ja, men svårt att ta till sig, att komma ihåg, det är nog meningen att
vi skall förbereda oss på att det kan inträffa.
Om ett halvår är det sommar igen och sömmarna i T-shirten blir svettiga.
Då sätter vi oss på skynket i gräset med fötterna i diket och skorna
är inte vita längre.

Från tankar om att varje sommar kommer aldrig ensam

onsdag 15 januari 2020


Nu gäller det att få tyst på ungen.
Vi hämtar Ipaden till henne.
Vi sätter på filmen med barn och elefanter.
Hon älskar elefanter, som skrattar och åker pulka.
Har hon lugnat ner sig?
Vi får kanske hämta in henne.
Men vi skulle ju ha en myskväll med cider och toffelchips.
Vi har ju ändå skaffat ungen och då måste vi ta hand om den.
Men just ikväll, kan man lära dem att vara lugna på fredagskvällarna.
Tycker du inte att vi skulle skaffat barn?
Jo, visst är det häftigt att vara föräldrar till en guldklimp.
Tänk att få vara med på allt i framtiden.
Vad tänker du på? - Egna tänder, kunna prata och köra moppe, eller......
Ja och allt annat, som vi inte har en aning om.
Nu är det tyst tror jag i barnrummet.
Skickar du chipsen?

Från tankar om att en kväll på jobbet därhemma är över

måndag 13 januari 2020


Från TV:n hör vi:
”Nu går vi från inrikes till utrikes”.
Det låter långt. Ja, du kommer inte så långt om du ska gå till utrikes.
Tänk, först till gränsen och sedan vidare ut i Östersjön.
Det är alltid lätt att gå över gränsen i olika frågor.
Men då säger debattledaren låt oss vara lite gränslösa idag och
tänka utanför boxen trots motvinden i korridorerna.
Våra politiker är fastsurrade i boxen, de svarar alltid med en rädsla att såra några som
skiljer sig från majoriteten. De kan vara ex. handikappade, fräkniga, arbetslösa, långbenta,
nykomna, snåla, gängkriminella och ledsna. Man vill ju inte göra en ledsen ännu ledsnare med att säga ”vi måste se det positivt”. Eller säga ”det svenska språket är viktigast” till en nyanländ med talfel.
Men i varje smörgås finns det smör och kalorier.

Från tankar om att det är skamligt att flyga över gränserna

lördag 11 januari 2020


Ingen går ner till en strand i randig kostym.
Inte för att bada nu på kvällen.
Svetten finns där under kostymen, men
en svett från stressade, ensamma körtlar.
Vi måste få hem den randiga kostymens innehåll.
I morgon behövs den i potatislandet.
Vi samlas några stycken människor på vägen ovanför.
På vägen ner fylls skorna av sand så vi höll balansen bra.
Kostymen var redan blöt upp till knävecket och
i det blöta tyget försvann ränderna.
Tiden var knapp när våra skor även fylldes av vatten.
Vi sa inget till den, utan bara lyfte upp den från faran
och förde den i säkerhet medan vågorna slog i våra underben.
Jag tänkte ”här vadar jag in mot strand medan havet
träffar mina vader och imorgon skall vi äta stekta ägg till frukost”.
Natten blev lång med en massa ord och öppna öron.
Dagen därpå sågs vi i potatislandets ena ände.

Från tankar om att ingen får gå genvägen över havet


fredag 10 januari 2020


Vad betyder en handbollsmatch, även om det är EM och Sverige är på plan.
Inte mycket om man läser lokaltidningen. Under 2019 har invånare i Södertälje
lurat till sig bidrag för sex miljoner. Ja, fast det är ju bara de som de har lyckats upptäcka.
Bla. en kvinna som lurat till sig en halv miljon i försörjningsstöd pga. hennes handikapp som innebär att hon i princip är orörlig. På filmer syns hon dansa med en ovanlig elegans och mjukhet. Är hennes bror läkaren som skriver intyg?
Men visst är det roligt med handboll. Tuffa tag, böljande spel, matcher som ”går upp och ner”, spänning och alla som deltar är rörliga, men kan tjäna stora belopp på sitt yrke.
Så flyger en liten sparv rakt mot mål, målvakten skall just fånga den då den gör en loop genom grannens basketkorg och alla applåderar, så kommer nationalsången och semlorna med både mandelmassa i grädden och i en klump.
Utanför bollhallen står en krigare från Iran och en från USA, de hälsar på varandra, en drar ner mössan över ögonen på den andre och den andre kissar på den förstes sko. Hela turneringen vill fundera på det hela, men de slutar med att de två går tillsammans ner till korvkiosken.
Så fortsätter året med kalas, undersökningar, provningar, köp och tvättbyte.

Från tankar om att man inte bör lägga hand på en handbollsspelare som spelar under fred

torsdag 9 januari 2020


Human Svensson låg i gräset, rökte sin pipa med en blomkrans runt huvudet.
Hans mor är inte lättlurad, hennes något grånade hår stod rakt ut från mössan.
Hans Larsson är kompis med Human och bodde i en stuga i Norge under förra året.
Hans (Humans) far var en lång man med rutig keps och intresse för vilda myror.
Nu skall de fyra åka tillsammans till Mallorca. De har hyrt en stor lägenhet med
fyra sovrum och utsikt mot bergen. Åt andra hållet finns hamnen med de små
fiskebåtarna, som längtar ut till havet. Bredvid hamnen ligger en liten sandstrand
i solen med de fyra under varsitt parasoll från IKEA. Vi tror att Humans mor är den
som lättast blir röd av solen, men även Human själv är ganska grön, när det gäller
att sola sig röd. Ingen bör bli brun innan de åker hem med tanke på flygresan.
Där hemma väntar julsakerna på att plockas bort och det är hög tid att byta julklappar
som inte trivs i det nya hemmet.

Från tankar om att resa med andra gör det tryggare, men besvärligare


fredag 3 januari 2020

Äntligen januari och lite värme.
Måste köpa nya solbrillor.
I kväll klipper jag av byxorna vid knäna.
Finns det luft i cykeln eller är sadeln opumpad.
Skönt att vi inte har elcykel, har ingen lång sladd.
Vår granne körde ojordad elcykel och körde in i en talltopp.
Det är klart man vill hålla sig på jorden.
Men varför detta tjat om elcykel.
El är bra till rakapparaten, speciellt vid själva rakningen.
Men IT-systemet fungerar inte på Karolinska, Huddinge.
Då går det inte att bota någon, hur skall man veta vad personen söker för.
Nej, nu får jag hoppas på lite vinter innan det blir jul igen.

Från tankar om att något kanske fungerar

onsdag 1 januari 2020


Har ni något julgodis kvar, ropar fru Larsson från balkongen.
Sju balkongdörrar öppnas och där står fyra tomtar och tre dörrar är låsta.
Var har ni godiset ropar fru Larsson igen.
Då tittar tomtarna gemensamt på stora klockan, den är 00.13.
Tomtefar svarar ”det är nytt år och nu har vi semester till i höst, vi kan
inte leverera godis nu, enligt facket”.
Fru Larsson suckar högt, så det ekar mellan husen. Hon spärrar av sin balkong
och går in i badrummet, vattnet går att värma upp, kaffet är ännu lite varmt,
hon fyller upp badkaret med den sista champagnen och en del smörat vatten.
Dagen efter är hennes hud smidig och len, det nya året har redan vaknat,
hon sträcker ut tungan och armen, liksom tänjer på dem som en hälsning till
allt nytt som väntar. Fru Larsson tar sats från vardagsrummet, rusar mot balkongen
och hoppar ner på gården. Därifrån tar hon taxin, vidare.

Från tankar om att det finns inte mycket som är godare än godis