Det lilla ögat svävade över barren i träden.
Var det sparvens vackra ögon, som flyttade.
Vi följde irisen under ögonlocket då de försvann in bakom molnet.
Några timmar satt vi på ett fallet träd och såg upp.
Men ögonen var för alltid försvunna, rösten bara inspelad och
gluggen där fram var bara öppen på bild.
Den sista natten la du dig i överslafen.

Från tankar om att Maries röst visade tonen