Är testet pålitligt sa journalisten, Pia Bladlus till virologen.
-Nej, men det är som körkortstestet, du kan bli godkänd och ändå krocka i för hög fart dagen efter.
-Jaha sa Pia, så om jag inte krockar dagen efter så är jag värd att få köra bil.
-Nja, det är ju inte riktigt samma sak, men när solen går ner så vet vi att nästa morgon går den upp igen och då kan vi gå till arbetet som vi kanske inte har, efter att vi loggat in frukosten.
-Men vad tycker du att jag skall skriva i vår tidning, när allt känns så osäkert undrar Pia Bladlus. Kanske om något biltest för den som är virussjuk.
-Du kan ju börja med att tänka lite själv först. Därefter kan du knyta skosnörena.

Nu lämnar vi det här och njuter av kvällens middag i tjocka jackor och kraftig vind.
Lasse Åberg sa ”får jag lite ledig tid, så jobbar jag alltid”

Från tankar om att ”vad är det som gäller egentligen”

Varför jagar solen oss genom det varma klimatet.
Kläderna så våta fäster sig mot våra kroppar.
Alla kloka tankar blir som borta i våra knoppar.
Vardagen är försvunnen, liknar nästan kalifatet.

Men måste vi överdriva värmen när det hela handlar om Covid 19 och hennes kusin den vackra Coronan. Dessa flickor skulle till sjön för att bada före middagen. När de kom ner till stranden märkte de hur mycket folk det var som satt nära varandra och åt sin matsäck.
Covid 19 och Coronan gick då ut på bryggan och upp i hopptornet, tog fram sina megafoner
och ropade ”Välkomna till kusinerna Covid 19 och Coronans badshow”. Folket på stranden
började skrika och rusa hem till sin föräldrar och barn. Skräcken lyste i deras utseende och de ville inget hellre än att sätta sig i säkerhet. Några av de kloka ångrade att de inte hade ätit med längre avstånd och att de inte hade lärt sig att räkna till 50 i skolan. De andra sprang vidare till stan för att shoppa och några valde en annan badsjö.

Från tankar om att hålla avstånd ända in i kaklet

Ja, så kom den dagen då årets första bad i Östersjön ägde rum för oss, knappt 70+are.
På en halvmeters djup blev vi redan blöta och temperaturen låg på 22 grader.
Tar några simtag, inte glömt det sen 2019, härligt att kroppen bär.
Vattnet så klart, inte ännu nerskitat, men så vet vi att botten därute är död.
Det är ju inte ens vi som läser det här.
Nu har lugnet lagt sig och inte ett barr rör sig i tallarna. Det är bara sädesärlorna
som har ett högt tempo när de matar sina ungar uppe under taket. Nu börjar de vänja
sig vid oss och tar emot lite mosat hårt bröd på trallen.
Imorgon kommer sotaren. Han är den enda som jag vet jobbar svart, men ändå
lagligt. Bara han inte ramlar ner igen, det låter så hemskt och kanske mitt under
frukosten.

Från tankar om att så här kan en dag se ut på vår största ö

Den antike morbrodern försvann samma natt som familjens sköldpadda blev förkyld.
Vi visste inte vad som var värst, den svåra sköldpaddsförkylningen eller att morbrodern
var borta. Vi funderade någon månad och då inträffade det att sköldpaddan blev något bättre. Däremot hade morbrodern bara varit hemma under en helg och nu var han borta
igen. Morbrodern heter Alke och vi började med att klättra upp på ett högt berg som heter Torekällberget och där ropade vi tillsammans ”Alke kom fram”. Inget svar hördes, regnet
började spola berget så vi halkade ner mot staden men ingen skadades.
Nu långt senare har vi fått reda på att Alke hade funnit en kvinna, som tyckte om honom
och nu har de bosatt sig i en gammal spårvagn i Spanien. När de får besök brukar de skoja och fråga ”har ni köpt biljett”.

Från tankar om att varje sköldpadda lever sitt liv, som vi människor inte kan förstå

Där går TV:n igång och fram dyker Dolly Parton, strax bakom sina ”egna” bröst.
Är de fyllda med helium undrar grannens morbror eller finns det mänsklig vävnad
i botten uppresta med reglar. Ja, hon har iallafall en volym även på rösten som
är imponerande. Bra musik har hon också skapat.
När jag tittar ut så strömmar motionärerna fram och tillbaka som aldrig förr.
Motionerandet drar fram som en pandemi längs trottoarerna och trikåerna
sitter som gjutna längs kropparnas horisonter.
Bakom kommer några ledsna hästar med hängande mule och med svansen
mellan bena. De hade stått till bords utan en hästlängds avstånd innan de
blev utslängda från krogen. Nu skulle de hem till stallet och ta ett spann öl.
Är det inte konstigt att Stockholms kommun inte får neka, under sommaren,
att ge hemhjälp till en person från Malmberget som har sin sommarstuga i
Stockholms skärgård.
Tänk bara : hur skall de hitta lappgubben bland de 1000-tals öarna.

Från tankar om att hemhjälpen har sina problem under sommaren och Dollys
bröst i höst.

Jag tittade mig runt i lokalen, vid det första bordet satt en medelålders man med yviga polisonger och sin gräsklippare, vid bordet bakom satt familjen Antreseså och sjöng klart men ändå behärskat en typ av hälsningssång, på golvet mellan de två borden låg en servitör med huvudvärk och med en servitris, bordet bakom det andra var ledigt för kvällen, bakom det bordet fanns en stol som var upptagen av en kvinna i vitt som verkade lite frånvarande i sin närvaro, på väggen bakom stolen fanns ett hål att kunna rymma ut i.
Efter den här titten valde jag att återgå till min tomatsoppa med skuren purjolök och två välkokta ägg. Försökte med ett glas vin till, men det misslyckades som vanligt, tomatsoppa och vin hör inte ihop, blev ändå inte varnad av personalen som nu ligger på golvet.
I går var vi i en annan lokal, där fanns en stor-TV som visade en match med fotboll, spelarna hade fina strumpor i olika färger och efterhand blev de smutsigare och smutsigare. En boll rullade förbi och en åskådare åt köttbullar med gräddsås medan hans barn koncentrerat tittade på sin mobiler. De frågade hela tiden om de fick en glass till och hur matchen utvecklade sig. Nu hade åskådaren ätit upp sina köttbullar, men all sås var kvar och han lät sina barn doppa glassarna i gräddsåsen.
Dagen efter de här två dagarna var alla hemma hos hunden och läste sina påbörjade böcker tills det började regna.

Från tankar om att de bästa lokalerna oftast finns lokalt

Den lilla skogsstigen försvann in i skogen. Skulle vi följa efter eller sova vidare.
Vi valde sovvagnen längs stigen in mot den mörka skogen. Vi kände konduktören
sedan tidigare, efter att han varit vikarie för mamma i mellanstadiet.
Vi suckade ändå, tåget skakade till så att vattnet gick, ängarna försvann på båda
sidor om spåren och ett glas vin vore gott till makaronipuddingen i restaurangvagnen.
Som vanligt var restaurangvagnen fylld med svarta kavajer till vita skjortor.
De flesta hade miner som påminde om ledsna dåligt knutna slipsar.
Så närmade vi oss nästa station och det var första gången som loket skulle hälsa på.
Men loket blev nervös och tog tåget vidare till nästa station, dock utan restaurangvagn.
Kavajerna hann inte av, de öppnade fönsterna och skrek ”låt oss komma tillrätta”.
Ekonomin tog stryk och folk fick äta mindre portioner.

Från tankar om att tåga fram i skogen

Jag såg de höga blå vågorna skölja över hennes himmelsblå T-shirt.
Något så vackert har vi inte sett sedan domstolen brann.
Apropå vackert, så är vi redan hungriga efter fisken till middagen.
Fisken hade vi hittat i saluhallen, inte långt ifrån där Ove Rus bor.
Den hade simmat i hela sitt liv utan att tänka på olika simsätt.
Det bara gick av sig själv, som att solen vet hur den skall gå ner (i källaren).
Ove Rus är numera permitterad p.g.a. att hans kusin hade Coronan
utan att veta om det. Det är en knepig tid för alla korsordslösare.
Nu blev som ni förstår T-shirten alldeles genomblöt och kroppen
liksom fastnade i klädesplagget och det gick att se vilken storlek
hon hade.

Från tankar om att havet ger vågorna kraft, så att de vågar

Nedanför de tomma läktarna finns det några löpare,
som skall tävla mitt i Oslos hamburgerdistrikt, Olsburgen.
När man äter en hamburgare behöver du inte vara
i Tyskland bland hamburgare, berlinare och alla kryddade korvar.
Det går också bra att ta bussen om du hyr en egen för den
sociala distansens skull. Den som vill vara bra förberedd
bör helst ta busskort.
I natt föddes en fluga i vår garderob. Förlossningen gick bra.
Mamman födde utan smärtlindring, men pappan tog sitt
smärtstillande på puben i Flugstad. P.g.a. Coronan fick inte
pappflugan besöka garderoben. Ja, allt är upp och ned.

Från tankar om att i Norge är de lite tokiga iallafall

Får vi små plats i den stora världen.
Ja, men det gäller för oss att se det stora i vår lilla värld.
Vi måste nöja oss med att dagarna likt ett begagnat tåg tuffar runt på vårt eget välkända spår.
Det finns en tjusning, en trygghet i den grå vardagen, som vi ibland ger lite extra färg.
Denna färgyttring får våra ögonbulber att prydligt glittra, vi blir nöjda.
Nej, alla kan inte stå på scenen, beundras och se pengarna flöda in. Så stora scener finns inte.
Vår lägenhets lilla scen kan imponera på familjen.

Från tankar om att även i vardagen finns scenskräck

Ljuset sänker sig ner över ett folktomt Skansen.
En räv ylar, några grisar bökar i jorden, en gråsparv
jagar smulor från i fjor och musiken leker sig fram.
En nationaldag för nationen och för alla vi som finns
här i Sverige, djur, växter, människor, virus och alla
ni med tandvärk.
Ruske har nyligen dragit ut en tand. Han har nu bytt
tuggsida från höger till vänster utom för mammas köttbullar.
Ruske fyllde nyligen 44 år, han bor i ett hus i en stad där
ingen är arbetslös, men det är dyrt att åka buss,
tunnelbanan är inte byggd, det är vattningsförbud och
ingen har på det senaste halvåret kommit på hur
folket skall testas för virus och för trånga skor.
Trummorna dånar mot slottsväggen, Silvia gäspar gulligt,
Kungen ser sammanbiten ut och Löfven sträcker på
sig för att om möjligt bli längre än Hans Majestät.
Kontrollmätning skall ske i samband med en höjdhopps-
tävling i Göteborg under året.

Från tankar om att i varje nation finns det en stolthet, hoppas vi

Det är en svart dag
när så många träffas
för att demonstrera,
samtidigt som viruset söker oss.
Demonstrationen är i
sak naturligtvis berättigad,
men inte nu när vi inte
skall vålla andras död
genom att missbruka ett virus.
Det blir en tung börda att
som smittsam ha orsakat livsslut.
Då känns det bättre med
att vi får åka fritt, men på
rätt sätt inom Sverige.
Men är det rätt?

Från tankar om att hur kan en polis låta någon dö under sitt knä

Dagens gnäll
på Tegnell.
Ja, karln tycks ha sagt att han kanske inte bor i Linköping om han hade vetat bättre hur grannarna var när han flyttade in, utan istället i Södertälje eller snarare kanske mitt i mellan. Han som brukar vara så rak i ryggen och i tungan.
Däremot är vädret bättre än på länge och många har använt borrmaskinen och trädgårdsspaden oftare. Bl.a. en kompis som borrade bort karies på sin svärfars överkäke och därefter grävde svärmor ner delar av käken bakom häcken. Mycket lyckat.
Äntligen kommer det regn till helgen säger de med väderkartorna på TV, skönt, det blir ganska jobbigt att vattna varje timma och inga resebesked från Folkhälso........en.
Varför är vi så rädda, när vi vet att det inte lönar sig. Är rädslan nedärvd. Ja, den behövs många gånger för att överleva, men alltid?

Från tankar om att Tegnell kanske är lite rädd för.............