Hjälp Hamton att leva:

Hamton såg inte framåt, endast åt sidan.
Det värsta han vet är när folk passerar på sidorna och inte ser den som de passerar.
Kan ni inte se att Hamton behöver hjälp, han har nu ena foten i diket och han böjer upp huvudet och  
ser de mörkgröna molnen kollidera. På andra sidan sjön ligger en hög med julklappar.
Hamton vågade inte önska sig något i år. Tänk om han inte ens skulle få en klapp på kinden till jul.
Stackars Hamton och rödkålen är redan slut. Alltid när vi andra i byn frågade vad som är godast på julköksbordet, sa han dansk rödkål. Den är söt, som en cyklande flicka på vägen hem från skolan.
Hur kan vi hjälpa Hamton? Vill han ha hjälp eller bara rödkål. Vår präst sa ”saliga äro de som delar sin danska rödkål med de som behöver den för att orka köpa sina julklappar.
Årets julklapp är stickade tumvantar från alla mostrar. Ni vet sådana där som får hela foten att klia, bli röd och i varm. Sedan tål hela underbenen långa promenader i svår kyla.
Nej jag skall inte baka till nyår. Det är ett löfte till mig själv. Inte ens till första advent, nästa år.
Att baka är som att segla utan segel och bygga båtskjul med sliten regel. Till slut sitter vi fast i degen och längtar efter påskäggen. Glöm inte Hamton!

Från tankar om att tänka på de som sitter fast i degen till jul

 

Gränslösa Putte

Jag satt mållös i trappan, upp eller ner mellan våningarna. En mycket bra plats för att se på TV.
Det stod fortfarande 0-0 i matchen trots att den slutade för två och en halv timme sedan.
Inte underligt att vi i trappan var mållösa. Frågan är vad som är värst, mållös eller lös i magen.
Det är klart att det beror på vilket mål det gäller. Själv tror jag att det är värst att missa lunchen.
        Något senare hade snön inte kommit och det är ju bara 3 veckor kvar tills tomtesläden kommer till julgransfotens närhet. Har alla köpt ny julgransfot innan elpriserna går upp, ja men de har ju redan gått upp. Visst, men kan en julgransfot gå upp, måste det inte vara två för att hålla balansen. Den här frågan har gjort många sömnlösa sedan Putte från Ryssland flyttade in i en lägenhet, som det redan bodde folk i. Han bara puttade in sig (en put-in) i lägenheten. Putte har nog ingen utbildning i att flytta in och ingen alls egentligen. Det krävs lite mer för att möblera om i en lägenhet. Vissa gränser får man inte passera, inte ens om det är en specialsituation.
Nu vilar vi oss i fåtöljen och somnar ifrån allt ont.

Från tankar om att varje mål har sin väg 

Två blir tre

En man tar sig uppför trapporna i kyrktornet. Vid hans sida en kvinna klädd i en blåmild dräkt.
Mannen har grått skägg som vilar i polisongerna och nedre delen av hårbeklädnaden. Kvinnans dräkt slutar fyra cm. under knänas skål. 
Ingen vet varför de inte sitter hemma och tittar på "så mycket bättre" istället för detta trevande bland kyrktrapporna. Plötsligt ringer det på kvinnans ena mobil. En man i luren säger "vet du att dina fyra sista siffror i personnumret finns på internet". Hon svarar "ja" och han tackar för samtalet. 
Utanför kyrkporten är det redan mörkt, men de hittar ändå fram till busshållplatsen och upptäcker att nästa buss går först om två veckor. Vad gör vi nu sa mannen och la till "om det ändå bara hade varit en vecka".
Kvinnan kom då på att hon hade en avlägsen släkting  runt hörnet. Alltså avlägsen i släkttavlan, men nära i miljön. De gick då till den avlägsne släktingen, som kanske var hemma. Det var svårt att avgöra därför att hela lägenheten var mörk, men kunde det bero på den dyra elen eller var hon bara hos frissan eller utomlands. Hon hade alltid haft en kort frisyr med en halvskuren bena på vänster sida, som svängde in mot mitten. Färgen däremot hade hon ändrat efter tillfälle, senast de sågs var det rakställda håret i en självglänsande brungrön kulör. Mycket förtjusande som hennes granne sa i tvättstugan.
Mannen började nu längta tillbaks till kyrkan. Egentligen var han blyg ner till midjan, men därefter mer frispråkig i agerandet. Släktingen var hemma och nu bestämde de sig för att ta en kopp kaffe till en god kaka tillsammans. När de vaknade i sängen dagen därpå var det bara 13 dagar kvar till att bussen skulle gå. Kvinnan mumlade "kan en buss gå" och så gick de ut och köpte biljetter.

Från tankar om att kyrkan förenar människan med.............

Vintern är här

Vill verkligen vintern breda ut sig över våra varma leenden.
-Vad säger du vintern?
-Även vi som trivs bäst i kylslagna miljöer måste få plats.
-Men du vintern, vi som gillar varma händer har flera supporter på badstranden.
-Tänk då på en frusen dag då isen klättrar upp mot badhytterna, så vackert.
Så fortsatte diskussionen och ingen hade rätt. De förstod inte att det är just på grund av att de båda finns som gör att vi ibland älskar vintern mest och ibland sommaren.
Då hörs från buskarna bakom den stora stenen ”Har ni glömt bort oss, våren och hösten”.
-Det där får vi ta en annan gång, nu är det så mycket annat med julklappar och adventskalender.
Från de gröna sofforna vilar våra fötter på ryamattan. De kliar lite under fotsulorna från de små krypen som bor under mattan. Våra blickar ser ut genom fönstren, det är mörkt så att vi inte ser om det snöar. Kommer tomten ha hjul under släden i år?

Från tankar om att det inte går att stoppa årstiderna.

Alla helgon, men alla är inte helgon:

Nu finns det bara lite kvar i det lilla glaset med mörk rom. Ovanför huset flyger Södertäljes kommunalfågel, polishelikoptern i den svarta kvällen. Alla har sin uppgift. Min är att smutta lite lätt på romen, helikopterns vet vi inte, men det är sällan en sökning efter en svampplockare som inte hittat hem.
Igår mötte jag en 15-årig mördare i affären. Han verkade snäll och betalade för mammans grönsaker.
I morgon är han inte bara mördare, då är han även mördad. Synd på en sådan fin pojke, han skulle kunna bli en bra politiker.
Snart skall vi uppmärksamma andra som har avlidit och har sitt vilohem på kyrkogården.  Vår kraftfulla ljungväxt är nyplanterad, ogräsen och växtrester borttagna och nu väntar det stämningsfulla tillfället då ljusen tänds och eftertanken om de sina dominerar.
Igår såg vi filmen ”Titina” med tre barnbarn. En tecknad film som handlar om polarforskaren Amundsen. Titina var en liten hund som var med på resan i luftskeppet och genom att den var med i filmen så blev innehållet mer anpassat för de yngre.  Idag finns filmen med i DN:s filmlista på bästa filmer just nu. Vad tyckte då barnbarnen? Jo, de var nöjda. ”Den var bra”.
Den som gillar sport kan nu se på TV. Tennis i Paris och handbolls EM med svenskor. Allt medan helikoptern har avlägsnast sig mot horisontens ljuva, men dolda mörker.
God natt!

Från tankar om att vi får tänka på våra nära, som inte längre får vara med  



















 

Samarbeta med sig själv:

På den tomma flygplatsen dansar ett gäng svartklädda killar utan resväskor, men de ser ändå ut som de skall längre bort än till Södertälje centrum. En av männen verkar hungrig och låter käkarna smacka som en orolig pudel. Så kommer äntligen bussen in mot staden och alla väljer att åka med utan biljett till nypremiären på operan ”De bortkomna vuxna”, som handlar om hur vädret skall bli till helgen. Resan går bra genom kurvorna och de raka sträckorna ligger nakna bland skogar och sjöar. En ensam älg slår ser ner vid åkerkanten och drömmer sig bort till första mötet med sin ko, Koriandria. De gifte sig i den ljusa allén strax före kriget och flyttade in i den södra tallbackens mellersta del.

När bussen sakta lämnar vägen och siktar upp mot de ulliga molnen jublar svalorna kring fönstren och de ler inställsamt.
I soffan sitter ett äldre par, utanför huset ser man soldaterna putsa på sina kängor och i rummet bredvid undervisar fröken Alice sin elev. Den nya regeringen är nu klar för att styra oss andra. Hur skall de gå, klarar de att sitta i samma rum, hur skall de få de 20%-en att känna sig hemma, men att de ändå förstår att de inte borde vara med i gänget.
Så sjunger alla röstande tillsammans och på kvällen dansar de och äter grillad korv tillsammans. Ändå blev det ett problem när ketchupen tog slut redan före kaffet.
Imorgon skall de handla både rött och blått. De i mitten fixar mellanmål.

Från tankar om att jobba ihop utan gemensam historik.

Flodens lycka

Längs floden finns det många broar som leder över flodens vatten och hjälper till att flytta människor åt båda håll. Ibland kan du se folk gå baklänges över broar och då kan vem som helst bli lätt förvirrad och undra åt vilket håll de går. Vissa grupper menar att med baklängesgång kan de föra sig bakåt i tiden och börja om.
En gång var vi några som såg en båt på floden, vi vinkade åt den och gick vidare till en glasskiosk som låg nära slussen. Den glass vi valde blev ”liten chokladkladdig glasskvist”, som räknades som ekologisk. Fyra av tio hostade och slängde ner sina glassar till änderna på andra sidan floden. Det berodde nog mest på att chokladen på den ekologiska tallkvisten smakade kåda och tänderna fastnade i varandra.
Så kom äntligen flodvågen över oss, som att dra upp kapuschongen när vinden ökar. Vid sidan av flodstranden låg en för stor man med fötterna emot oss, skjortan uppknäppt och väntandes på solen.
Han brydde inte sig om vinden och flodvågen utan läste vidare i sin tidning om hundarna på näset.
Ovanför floden kom helikoptrarna från Södertälje. De har nästan aldrig ledigt nu för tiden. Men det är bra att några visar sig över oss andra.  
En kvinna i blågrå klänning sjunger i ett hus för sina släktingar i telefonen och tonerna sveper även ut över floden. En fiskare sköljer sina nät efter båten och gäddan ler, så in i vassen.
Imorgon skall vi gå till floden.

Från tankar om att varje flod rinner neråt 

Nobel

God kväll
Nu är det dags för Nobel.

I DN står det med stora bokstäver ”Vem ska du skylla på när du inte längre finns” och det har en Nobelpristagare ha sagt.
Då gäller det för oss andra att hitta ett svar. Vad säger vi?
- Kanske generna (men det är ju inte vem)
- Kanske den som möjligen lever längre
- Kanske en granne bland molnen
- Kanske att man skickar ett mejl strax innan man dör till någon man inte gillar så mycket.
 
Men varför lägga ner så mycket möda på Nobel. Nu går vi vidare, liksom hösten. Idag på hemväg från 5:e sprutan, så snöade bladen som snart blev löv från träden, de kom flygande gula över oss innan de hamnade i Marens vatten. En liten flicka sträckte upp händerna mot solen.

Efter maten rapade vi tillsammans med Ingvald Lekberg, som ingen kände till. Han var klädd och vi andra hade röda skjortor och långstrumpor som vi sedan skulle använda i december. När grannen ringde på, så sov alla andra grannar utom Gert som var på toa. (Kallad Gert med sin stjärt), men så bör man inte skriva.  Gert hade andra bra egenskaper. Han kunde läsa en bok åt fel håll och ändå berätta vad den handlade om. Det hade han nytta av.

Från tankar om att ibland kommer Nobel före hösten
 

Kvällsdansen

 Kvällsdansen

Jag stod vid strandkanten och såg en stock flyta in mot mig. Det märkliga var att stocken kom närmare mot mig än vågorna intill. Kunde det vara så att stocken var motoriserad på något sätt.
Det var enkelt att redan i detta skede misstänka att det fanns en Putin i andra änden.
Någon stackare, som efter åratals mobbing blivit världskränkt och nu ville försvara sina löst sittande blöjor. Skulle jag i detta läge fly in mot ön eller skulle jag ta en whisky till före dansen på ängen.
Mitt val försvann när en helikopter landade på strandängen och de glada musikerna med instrument
i hand rusade ut på planen.
Där uppe på sängen bredvid ängen restes notställen upp i rad och korvarna till bröden kokade framgångsfullt. Vad är en korv utan skinn, som en skinnskalle sa till mig när han var på väg till toaletten. Så börjad dansen, stocken från havet klättrade upp och nu gällde det att få tag i några deltagare.  Längre fram i kvällssolen såg vi några deltagare, de dansade som några moln på himlen,
några med sig själva, andra ensamma, men de flesta med någon de kände till. När så kvällen gick över till natt var det inte långt kvar till frukosten. På den dagen skulle en deltagare besikta sin sju år gamla Opel. Lycka till!

Från tankar om att trots oroligheter så fortsätter dansen

Valdagen är svår

Hennes morotsfärgade hår påminde om en solnedgång, som vi upplevde strax före bröllopsdagen.
Även benen nedanför den korta tenniskjolen glimmade i benrött.
Annars hade dagen börjat ungefär som vanligt. Hela familjen rastade hunden tillsammans och regnet droppade ner från tallarna. Tidningen tog jag med när vi kom tillbaka hem, kaffevattnet sattes på och de brända frukostbönorna rullades fram till kökets arbetsbänk.
Kusin Altmeister kunde inte bada utan ett vapen och en mindre kniv när biblioteket besöktes.
Få kusiner har läst så många böcker. Biblioteket var hans andra hem. Han frågade alltid om det fanns några nyinkomna böcker som hade sidor som kunde sprättas med hans kniv. Det var alltid lika populärt hos de anställda bibliotekarierna.
Den röda kvinnan, ja hon med benen och moroten ovan hade varit ute mitt i natten på nattklubb.
Hon blev uppskattad på dansgolvet där benen lyste som stoppljus, höfterna gungade, hudkrämen dunstade vilsamt och de dansande smälte samman till en stor degklump.
Vad gör man när lasagnen är uppäten och man vill ha lasagne även nästa dag. På det svarade Ville ”om du har varit på toa och bajat väldigt mycket (som syster Sonja kallade stort A) torkar du dig då extra länge efteråt”. Vad är det för svar egentligen, sa hela släkten. Ändå blir vi alla äldre.
Nu är den svarta natten jättesvart och lakanen behöver skakas före sömn.
Vi ses!

Från tankar om att, vad betyder röda ben om du är blå i hjärtat  
























 

Obehag i vardagen

Det var en härlig augustikväll. Solen var på väg ner, men det var ännu så varmt så vi kunde gå med bara underarmar. Någon köpte en varm korv i kiosken och andra gjorde inte det.
På ena sidan såg vi hur ett gäng pojkar misshandlade en pojke. Hans tänder låg utanför munnen
och han blödde ifrån båda öronen. Sune som jobbar i vården berättade att det beror på skallskador.
Längre fram attackerar ett gäng apor några flickor och försöker dra av deras kläder. Ser ut som de här aporna är från samma gäng som slog pojken. De verkade inte ha någon aning om konsekvenserna av deras beteende och deras hjärnor är säkert på en mycket låg nivå.
Nedanför backen finns den blommande ängen bredvid fotbollsplanen, bollen rullar förbi, domaren äter lunch och en vildkanin luktar i gräset.
Vår vän Anton Blå slickar sig om munnen, som blivit kladdig av mjukglassen. Nu är han bara sugen på en kopp kaffe utan mjölk. Imorgon skall han putta sig ut på golfbanan innan fukten gått ur gräset.
Anton har blivit äldre för varje år, men ger ändå ett intryck av att ha kvar lite sprall i benen.

Från tankar om att en glass inte kan bota misshandel

Plottins badvatten

Det droppade lätt på fönsterblecket den morgonen.
Alla längtade efter regnet, då havren slokade på åkern.
Tillfälligt såg ingen på TV och den ljusa kvinnan såg besvärad ut.
Nu har hon hamnat nere i hamnen där hon sjunger sin sång.
En fiskmås, som glider över bryggorna skall storhandla i havets fiskdisk.
Regnet som vi fortfarande vill skall dyka upp, gör det.
Fötterna i skorna blir blöta och trottoaren blir hal av alla frön från träden.
Vi sätter oss på trottoarkanten och ser ut över den magnifika dalen.
Längst ner vid ladorna springer några hjortar från Slutbys idrottsklubb.
Planet till Bayern går imorgon vid 11-tiden. Tur nog skall ingen följa med,
som vi känner till. Det enda vi vet är att det aldrig kommer fram.
Nu blev stämningen mörkgrå och vi flyttar upp i sofforna utan soffbord.
I Ukraina är det inte bättre. Hur länge skall världen tolerera Plottins onda
lek med alla ukrainare, med sitt eget folk och vi andra. Jag vet att vi tillhör
gisslan som han har i greppet av sina atomvapen. Men ändå, kan vi inte
skicka ut en Judas i mörkret.
Vi sväljer det alldeles för söta rödvinet till pizzan från Rosenlund. Pizzan
läcker, men vinet för dåligt och ändå fyllt i en litersflaska från Toscana.
Tv:n är fylld av sport, luften är fylld av värme och havsbotten är nu fylld
av gröna växter just där det en gång i tiden var packad ren sand.
Har det då inte blivit bättre på något sätt. Jo, men inget vi ser.

Från tankar om att så är/blev det
















 

En lyckad dag, dök upp

Den här dagen mådde han mycket bättre.
Igår hade lönen äntligen dykt upp, solen ville lysa och badrummet var nyskurat.
På den lilla hyllan strax ovanför handfatet hade han handskarna, som han behövde för sina känsliga händer. Det kom alltid handbesvär så här i början på juni och herr
Karlsson, runt hörnet hade tagit ut sin sommarbil från Österrike. Antagligen var det något allergiskt som kom fram när det blev riktigt mörkgrönt i trädgården och kanske i en kombination med att Karlssons sommarbil hade dykt upp, som en kär gammal perenne. En granne som är kemist hade berättat att det finns ämnen i junijorden, som tillsammans med bilavgaser skulle kunna försämra känsliga händer. Å andra sidan, så händer det att armbågarna kan drabbas hårdast.
Men vad skulle han göra idag när han mådde så bra. Kanske hänga med grannen eller i ett träd. Den nya mattan från Sydamerika och Coop skulle hängas upp mellan tallarna och i hängmattan skulle han ligga och lyssna på fåglarna om det inte var något bra i radion. Det bästa på radion var musik från trakterna vid Dalälven. Det passade så bra till vattnet som gled förbi i älven och några badade nakna i det kalla vattnet. Han hade alltid frågat sig varför de badade nakna när vattnet var så kallt.
När dagen tog slut kände han att det hade blivit en lyckad dag och det förstår ju vi som har fått reda på allt som hänt.

Från tankar om att ingen dag gör sig bättre än man vill
















 

Gröna salta vindruvor

Tänk vad goda de är. De nya salta vindruvorna, som finns på bordet i hallen. 
Precis där man kommer in. 
Efter att man tagit av sig skorna så finns de i skålen.
Är de gröna eller röda frågar Sven Granne.
 Oftast gröna om de är naturligt salt.
Kan man göra vin på dem?
Ja, men det smakar, som en kallsup i Östersjön.
Varför hoppar mannen jämfota där borta?
Det är hans önskan.
Kvinnan gråter och mannen undrar ”hur är det”
Hon svarar jag blev så förvirrad och de kysser varandra.
Han lutar sig mot dörrposten mellan rummen.
Det går så bra att fundera då.
Så började de möblera om varandra medan sonens blindtarm har spruckit.
Alla är så förväntansfulla t.o.m. den lurviga lille hunden.
Ingen vet riktigt vad de vill.
Då behövs det en plan. Ex ett plan till solkusten.
De måste nu åka med blindtarmen till sjukhuset.
Antagligen behöver kroppen avlägsnas från blindtarmen.
Allt kommer nog gå bra.

Från tankar om att håret bör tvättas varje vecka   

 

 

Väntan på att bli stor

Jag satte mig framför kylaren på min fars Renault.
Den kylde så skönt och vi hade varit överhettade sedan januari.
Plötsligt så förstod jag att det fanns en mening med att ha livrem när det blåser hårt.
Det fladdrade om benen och sömmarna slog hårt i knäskålarna, men byxan blev kvar.
På fältet nedanför fanns det djur i olika storlekar ex. Brun-vit skåpsnärta, sjöblöt lokal get, bortsprungen skalle-bagge,  våldsam nyfödd fästing och ko från Örebro.  
Den utsikten fick mig att känna mig ung på nytt, åtminstone yngre än nu.
På något sätt kunde jag andas utan att tänka på att frisyren låg åt rätt håll och
att det inte var så bråttom att läsa morgontidningen. Det kommer ju ändå en ny
om man väntar ett dygn.
Mina nya solglasögon gjorde mig riktigt tuff, när jag speglade mig i grädden,
som låg över sylten på våfflorna. Köttsoppan före var också god och allt rullade på
med mina nya glasögon mot sol. Dumt egentligen att ha glasögon, när man längtar
efter sol. För det gör många med glasögon. Egentligen tycker vi om när folk är konsekventa.
Jag tror inte att jag skriver mer nu, både ni och jag behöver sova inför lördagen.
Ändå måste jag berätta vad som hände för en tid sedan. Jag hade just blivit född och
undrade vad jag skulle bli i livet. Och nu när det gått en tid så blev det inte så mycket.
På något sätt blev det som korv och bröd, utan ketchup och företagsledaren ropar
från korvkiosken ”vi är transparanta, ja vi är transparanta”.

Från tankar om att livet är som havet, det gungar både upp och ner



































 

Kalla hus

Det kalla huset gav ingen värme mellan oss.
Ändå var vi här från den dag då balkarna kom.
Tittade vi ut såg vi en hästdroska med man i hatt.
Efter kom solen och lutade sig mot väggarnas panel.
På bordet i salen stod servisen klar, men inget kaffe.
Vad skulle vi ha för kakor till kaffet som inte fanns.
Då föll fönsterrutan in i  sovrummet och hästhuvudet tittade in.
Vad äter en häst till kaffet innan den vandrar hem.
Det bästa är väl att fråga hästkraken innan solen går ner.
Har alla varit på toaletten idag.
Vi måste tänka på balansen före dansen.
Har någon hört vilken musik som skall spelas?
Nej, jag har inte hört någon musik.  
Vi får inte glömma att borsta händerna och peta tänderna.
Sen kan vi dra upp täcket mot hakan och andas in och ut.

Från tankar om att ett kallt hus aldrig känns som ett hem

Bröllop

Orden flöt i väg över köksgolvet och en del av lycka, andra bara avlade av sina föräldrar.
Sune Voltär hamnade bara i hela röran när de andra vaxade golvet inför premiären.
Hur länge hade Sune egentligen jobbat med sitt projekt ”Sillens väg in i glasburken”.
Det blev en kväll som ingen ville komma ihåg, men alla gjorde det. (som de inte borde..)
Själva början handlade om bröllopet mellan Sune och hans nuvarande fru Silva, som är
släkt med Kungens nuvarande fru. Däremot har de aldrig träffats och då menar jag Sune
och Kungens fru. Efter ringväxlingen skulle själva livet börja för de nygifta. Så de satte
sig under köksbordet och frågade sig ”vad börjar vi med”. Det gjorde en lista och på den stod
det bl.a.  köksstolar till köket, brödrost för minst två, natthandukar, brun skokräm,
pålägg till frukosten och en bäddbar soffa i storlek 152C.
Året därpå åkte de på semester, köpte en grön bil och fick lov att köpa en ny brödrost för två.

Från tankar om att  i varje människa finns det en förhoppning, men den ser olika ut

Ukraina

Missilerna faller, kulorna viner och människor faller, lögnerna viner.
Här sitter vi efter middagen med vin och barn.
På Tv:n Mello och ändå skjuter de, men lantchipsen är goda och vi skäms.
Vad kan vi göra, som bara blir upprörda och rörda långt in mot hjärtats centrum.
Vi sväljer ner gråten som forsar ner genom strupen och våra händer är hårt knutna.
Andra springer mot garagets skyddande rum med sina väskor och
en mördare sitter samtidigt och myser i sitt skyddsrum under Kreml.
Han somnar tryggt efter slakten och mumlar tyst ”nu lurade jag dem, igen”.

Från tankar om att alla inte är friska 








































 

Dement, har de hänt

Vi ser framför oss hur minnet sviker oss och dagen mörknar mot natt.
I måndags på Filmstudien såg vi ”The Father”.  Imponerande framställning av sjukdomen och hur vi bland filmbänkarna lurades till att förstå sjukan. Förstår att ni inte förstår vad vi menar, men se filmen. Dessutom bjuder den på Anthony Hopkins, skådespelarnas skådespelare.
På andra sidan bron börjar bron att gå tillbaka mot oss. På samma sätt som livet kan betyda så mycket olika för oss bla. beroende på vart vi ska och vad vi vill.
Annars osar det OS i hela huset. Det gäller att komma upp och äta frukosten före tävlingarna (som börja 02.00). Idag fick Elvira fira med sitt andra silver. Är två silver bättre än ett guld.
Det är så oerhört trevligt med OS och så oerhört skönt när det tar slut.
Apropå OS så sa August Strindberg ”Genom att försöka med det omöjliga når man högsta graden av det möjliga”.

Från tankar om att det inte går att vinna loppet om du väljer att åka åt det motsatta hållet 

Guld

Så har vi äntligen fått ett guld till.
Vi tränger in oss i lyckans rum,
så formar vi guldet till en gyllene ring
och alla bekymmer skiner tillsammans
Går det att gifta sig nu med ringen som pant
eller behövs det något mycket mer.
I väntan sluter vi våra ögon och
luften töms ur våra lungor.
Det blev så avkopplande och pulsen så nätt.
I morgon startar en ny dag eller kanske ett dygn.
Vi väntar på det och drar ner rullgardinen.

Från tankar om att guld är inte allt som dinglar

OS testar sig själv

Alla dessa tillstånd med sina krassliga idéer behöver testas, sa han och ringde FHM.
Det handlar lika mycket om jakt blev svaret i en dispyt från lantbrukargruppen.
Åter igen är folket på offensiven trots ett försvagat självförtroende efter slutspelet.
Hur de skall gå vidare efter attackerna mot försvarsspelarna är inte klart enligt gängen.
Framför bergskedjorna är luften full av reor, folk står i kö längs sluttningarna vid Torekällberget. Hotellen hotar med att öppna sina rum för allmänheten, men korna är betänksamma.
Nedanför de enorma branterna kring Torekällberget kommer lågtrycket in över slussen.
På andra sidan vattenspegeln försöker någon komma in på sin pod och hindra båten i slussen.
Många försvarar hemska skämt, som mest beror på pengar och klädseln i de mörkrädda yllekapporna.
Välkomna förresten till kvällens fest, som tog slut för någon timma sedan och blev tung för många.
Snart börjar utlottningen av negativa tester inför OS, som finns under isen vid den ryska ubåten.
Ledningen gick upp i stabsläge, långt över isen.

Från tankar om att det börjar osa OS

Bästa semlan

Sven åt en semla i helgen.
Den hade sin mandelmassa i en klump. 
Sven fick ofta frågan ”vad tycker du bäst om, mandelmassa omrörd i grädde eller i klump.
Han tänkte på sin mor och sa: Helst vill jag ha den omrörd i grädde, men det måste vara rikligt med mandelmassa annars kan jag lika bra ta en Dajm till kaffet.
Mamman brukade alltid ha en väl kokt köttsoppa på söndagar och efter soppan, så kom alltid semlorna fram på bordet. En gång hade hon blandat in mandelsockerkaka i grädden och det tyckte vi om. Oftast hade hon dock en väl omblandad mandelmassa och grädde under ett lock av bullbröd.
Han som bestämmer i Ryssland, Vladimir Pudding (diktatoriskt korrekt översättning) har nog aldrig ätit semla, ändå är han så lik.
Svens bästa kompis skulle komma till Sven på fika på eftermiddagen och då förstår ni nog vad han tänkte bjud på. De skulle sitta på Svens nya balkong och dingla med fötterna ner mot tredje våningen. I fickorna skulle de ta med sig Semlor från kylen, gömda bakom lättmjölken.
Det blev en mysig stund, kanske lite kallt de första timmarna innan känseln försvann ner i träskorna.
Därefter blev det dock både gott att äta och att leva.

Från tankar om att semlan har sina två delar som förenas av grädde och samhörighet.







































































 

Blott en tid

Eftermiddagen närmar sig kvällen.
Det är varken ljust eller mörkt, eller kanske både och.
I skogsbackens närhet ligger några stora stenar, som syns i ljuset.
Längre upp mot berget finns skogen, men träden syns inte i den mörka skogen.
Jag vänder mig mot skrivbordet och ser ner i det fuktiga Whiskyglaset och drömmer mig till Malaga.
Ni vet orten som nämndes på radions kvällsväder i ruffen på båten.
Namnet lät så vackert även för en pojke och inte visste jag var orten låg.
Så kluckade vågorna mot det klinkbyggda skrovet och det var för länge sedan mörkt.
På morgonen såg vi inte skymten av mörkret och lungorna fylldes lättare.

Från tankar om att vad vore ljuset utan mörkret 








































 

Tågresan 2022

Så rullade det nya året in i våra liv. Utan att fråga, precis som vanligt. Visst är det härligt med traditioner. Eller är kanske tryggt ett bättre ord. Spelar vår ålder någon roll eller just din.
Vår gode granne berättade att han inledde 2022 med att drömma. Han drömde om en resa med tåg. Han kanske hade hört en miljödiskussion där någon hade valt tåg i stället för flyg trots att det ändå var 15 mils resa. Tid kostar ju pengar.
Grannen berättade om drömmen:  
”Under spåren av järnvägsrälsen flöt floden förbi.
Jag öppnade fönstret och slängde ut min hatt från Bordeaux, den fick liv i en vindpust och vägrade att bli blöt.
När jag vände mig om slog den ner som en fink i busken på andra sidan floden.
Hatten var räddad, själv var jag rädd och de andra i kupén sov, några med öppen mun med väskan på hatthyllan”.
Vi frågade vart skulle tåget, nej vart skulle du menar vi.
”Jag kommer inte ihåg. Ni vet hur det är med drömmar, men jag vaknade i Sevilla om det kan vara till hjälp”.
Det finns många frågetecken runt det här. En är: Varför kastade du ut din hatt från Bordeaux?
”Det kan vara för att den hade blivit för stor, jag tycker inte om när hatten sitter för nära huvudet, det känns instängt, så jag köper alltid rymliga hattar och då blir den lätt för stor efter några år”
            Vi fick lov att gå på toa och grannen gick ner mot stan, så alla svar han vi inte få, men det är ju som det nya året, vad vet vi om det?
Vi får hoppas att vi håller oss kvar på rälsen till nyår.

Från tankar om att följa med på det nya årets resa med ett svagt leende