En naken karl kliver runt i skogsbacken.  Han tycks leta efter något samtidigt som han försiktigt sätter ner sin fot i mossan. Det kan vara så att han står inför ett vägval i livets skog och funderar på att vända hem mot den trygga vardagen eller att välja den okända vägen med dess möjligheter, men med dess faror.
Kan vi ge honom ett råd? Kanske slå läger i mossan och överväga för och nackdelarna i olika förslag.
Eller har han egentligen redan valt då han har slängt den gamla kostymen och bör agera innan nattkylan och hemlängtan tar över. Är det nu fegt att vända åter och leva med vetskapen om att inte få veta vad en annan väg kunde ha fört med sig. – Svårt!

Från tankar om att dessa beslut finns med oss

En antydan av blått mellan stammarna
medan sinnelaget gränslöst stiger upp i skyn.
En väntan på grönt och knopp i linjen
med den avlutade vinterkepsen på sned.

Tänk att få börja om från början utan dessa
perenna funderingar och dubbla rotskott.
Följ med på oviss väg mot sommarvarma
stenbumlingar som bara finns och inte rubbas kan.

Från tankar om att hitta tillbaks  

Huvudduk
I går mötte jag en huvudduk på väg hem ifrån affären.
Jag tänkte ”hur skall jag se din skönhet om du inte visar dig”.
Kanske fel tänkt, vore nog bättre med ”jag kan inte se din skönhet eftersom du inte får/kan visa den”.
Men hon hade kanske inte uppskattat att just jag såg henne eller någon annan man för den delen.

Generellt vore det ju konstigt att kvinnor blir så olika utifrån i vilket sammanhang de föds.
Den västerländska kvinnan gör ju allt för att visa sin skönhet med smink, kläder osv. just för att få en uppskattning. Eller är den västerländska kvinnans smink hennes huvudduk som hon gömmer sig under.
Men det kanske inte var skönheten jag ville se. Det kanske var att hon inte log mot mig med ögonen och skrattade åt mig med munnen. - Att hon var äkta och att jag inte behövde vara rädd.

Från tankar om något svårt

Det skramlar av vapen
rädda vi är
Förnuftet har multnat
är härska vår värld

Jag ser på min TV
skräcken där i
när liven förringas
och allting tar slut

Jag skådar nu framåt
hur skall det bli
Jag ser ingen ljusning
må jag se fel

Från tankar om en hopplöshet

Under skrivbordet stötte min vänstra innersko mot något okänt som både hade en fast och hård karaktär.
Jag böjde mig ner och fann att föremålet inte var direkt okänt. Där under satt för tredje gången denna vecka min närmaste chef. Varför sätter han sig där? Min uppfattning är att han helt enkelt kontrollerar hur jag sköter mitt jobb.  Någon hade sett ett anteckningsblock på hans skrivbord där han hade pinnat ner hur många gånger en person hade använt stämpeln, svarat i telefon, hämtat ny akt, ringt upp kund eller sin mor, tagit emot mutor, varit på toaletten i mer än tre minuter och hur stor del av tiden personen var på face Book och hur stor del den var på jobbet.
Jag tog i alla fall mod till mig och frågade ”vad gör du här under”. Hans svar var det väntade nämligen att han pga. av sin nyköpta smårutiga kavaj som faktiskt var rätt trång återigen hade drabbats av en yrselattack och därför hade kastat sig ner mot golvet och hamnat under mitt skrivbord. För mig kändes detta naturligtvis som något han hittade på men jag undrade ändå varför han inte kunde gå tillbaks till sin tidigare storrutiga kavaj. Hans svar blev inte oväntat att med den nya smårutiga så hade magkatarren ändå blivit så mycket bättre.
Kommer det att bli så i framtiden att en accelererande övervakningen av de anställda även kommer att ske via en undervakning från en plats i skuggan av ett skrivbord. Vem vet?

Från tankar om behovet att få/ha ett eget ansvar

Ingen skugga faller över mörkret
och ingen skugga faller i mörkret.
Det krävs ljus för skuggans existens
och det är ingen idé att söka skugga i mörkret.
Går det att skugga en person i mörkret?
Hur mörkt är mörkret när det mörknat klart?
Hur mörkt skall det vara för att räknas som mörkt?
Ja, det finns många frågor att ta tag i och fundera över.
Mörkt bröd tycker jag är bäst till frukost innan
man skall till jobbet, men på semestern tar jag
gärna en baguette i skuggan av en palm.

Från tankar om att skuggan gör det mörkare

Hennes andedräkt vittnade om ett liv
fullt med både väntade och oväntade händelser.
Allt från sin egen födsel, oblaten från konfirmationen,
det slätstrukna studentbetyget, det lyckliga bröllopet,
svampkorgen i skogsbacken, barnafödseln med lyckan,
boklånet på biblioteket, sjukdomen och tillfrisknandet,
problemen med den tomma plånboken och avsaknaden
av tandkräm.

Från tankar om anden i dräkten

Pensionärstävling
När man skall bli pensionär får man hitta på lite nya roligheter. Här kommer en användbar tävling!
Tävlingen kan göras både i lag och individuellt.

Du som tävlar sätter dig på en stadig stol som du är väl bekant med. Slut ögonen så att du känner att du blundar. Ta nu på dig ett par strumpor genom att ta en i taget. Försök att slappna av trots anspänningen. Detta moment kan göras under tidsbegränsning, men med tanke på att tävlingen vänder sig till pensionärer så bör det finnas gott om tid.
Sedan kommer den del i tävlingen – kallad strumpkontrollen - när du öppnar de blå och får se resultatet. Om du har fått på vänster strumpa på rätt fot bli du glad och har nu fått en poäng. Därefter kollar du andra foten. Om höger strumpa nu har hamnat på den andra foten (=höger) så har du redan två poäng.
Ett tips är att när du tar på dig den andra strumpan så känner du efter att det inte redan sitter en strumpa på den foten. Visar det sig vid strumpkontrollen att två strumpor sitter på samma fot dvs. endast en har hamnat rätt så hamnar du på noll poäng. I de ursprungliga reglerna så blev den personen diskvalificerad, men det kändes väldigt hårt.
Det fina med att alla blundar vid påsättningen är att det går att ha mixade tävlingar med både herrstrumpor och damstrumpor.
Därefter startar omgång två där de tävlande flyttar sina strumpor till personen som sitter till vänster och en ny omgång genomförs som här ovan.
Den som har flest poäng (inte strumpor) vinner slutligen.
Lycka till!

Från tankar om att det kan vara roligt att vara pensionär

Det blonda håret

mot ribban

upp genom luften.

Vaden slickar ribban

ribban dansar några sekunder.

Det blonda håret

och ribban hamnar

samtidigt på madrassen.
Allt är över

hoppen är slut

och hoppet om

seger är över.

En tår längs kinden

det svider i magen
när är nästa tävling.
Hopplösheten skall besegras.

Från tankar om att behålla hoppet

Sitter i pendeltåget.
Ett par i 30-40 års åldern kommer in i vagnen. Han ser ut att komma från
Sydeuropa med ett rakat huvud och ringmärkt i örat. Hon bär ett böljande
svart hår, har välfärgade röda läppar till sitt svenska utseende. De sneglar
lätt mot två lediga platser vid min sida, men väljer nästa "bås". Jag andas
ut samtidigt som de - eller speciellt han - inleder konversation med andra
runt omkring. De handlar om guldringar och fotboll vilket oväntat får en
kvinna på andra sidan gången att utbrista "Zlatan är bäst".
Plötsligt har mannen på något sätt fått fart på en hel grupp resenärer.
Han är ju faktiskt trevlig, men väldigt osvenskt påflugen. Fundering, finns
det alkohol i blodet eller är det bara den kulturella delen av blodet som
sätter prägeln på tillställningen. Antagligen det senare och mitt i entusiasmen
hos paret och glädjen över att få vara huvudpersoner och röra om i våra
svenska normer så säger kvinnan ”var är vi”. Med hjälp av en medresenär
kommer de på att de egentligen skulle gått av vid förra stationen. Med ett
fortsatt gott humör önskar de alla resande en trevlig kväll och hoppar av tåget
för att byta till nästa på väg åt andra hållet.
Vad lärde jag mig av detta? Jo, man skall som vanligt inte döma någon för tidigt
och resan hem gick ovanligt snabbt.

Från tankar om att inte fastna i sina gamla värderingar

Blått hav kom åter
släpp din is och grånad.
Lugna ner dig.
Reflektera strålarna i havets spegel
och över det som hänt.

Bryt fram din framgångsvåg
och dansa böljande längs stranden.

Värm upp dig och välkomna
mina vänners glada rörelser.
Det är blott det blå nyanserna
som formar våra dar.

Från tankar om längtan efter sommarens hav

Orörda toner brusar i ängen
väntar på klarhet från noternas hem.
Mitt ibland ljuden svimmar refrängen
av hänsyn till skaparens veka triol.

Från tankar om att skapa nötter