OS testar sig själv

Alla dessa tillstånd med sina krassliga idéer behöver testas, sa han och ringde FHM.
Det handlar lika mycket om jakt blev svaret i en dispyt från lantbrukargruppen.
Åter igen är folket på offensiven trots ett försvagat självförtroende efter slutspelet.
Hur de skall gå vidare efter attackerna mot försvarsspelarna är inte klart enligt gängen.
Framför bergskedjorna är luften full av reor, folk står i kö längs sluttningarna vid Torekällberget. Hotellen hotar med att öppna sina rum för allmänheten, men korna är betänksamma.
Nedanför de enorma branterna kring Torekällberget kommer lågtrycket in över slussen.
På andra sidan vattenspegeln försöker någon komma in på sin pod och hindra båten i slussen.
Många försvarar hemska skämt, som mest beror på pengar och klädseln i de mörkrädda yllekapporna.
Välkomna förresten till kvällens fest, som tog slut för någon timma sedan och blev tung för många.
Snart börjar utlottningen av negativa tester inför OS, som finns under isen vid den ryska ubåten.
Ledningen gick upp i stabsläge, långt över isen.

Från tankar om att det börjar osa OS

Bästa semlan

Sven åt en semla i helgen.
Den hade sin mandelmassa i en klump. 
Sven fick ofta frågan ”vad tycker du bäst om, mandelmassa omrörd i grädde eller i klump.
Han tänkte på sin mor och sa: Helst vill jag ha den omrörd i grädde, men det måste vara rikligt med mandelmassa annars kan jag lika bra ta en Dajm till kaffet.
Mamman brukade alltid ha en väl kokt köttsoppa på söndagar och efter soppan, så kom alltid semlorna fram på bordet. En gång hade hon blandat in mandelsockerkaka i grädden och det tyckte vi om. Oftast hade hon dock en väl omblandad mandelmassa och grädde under ett lock av bullbröd.
Han som bestämmer i Ryssland, Vladimir Pudding (diktatoriskt korrekt översättning) har nog aldrig ätit semla, ändå är han så lik.
Svens bästa kompis skulle komma till Sven på fika på eftermiddagen och då förstår ni nog vad han tänkte bjud på. De skulle sitta på Svens nya balkong och dingla med fötterna ner mot tredje våningen. I fickorna skulle de ta med sig Semlor från kylen, gömda bakom lättmjölken.
Det blev en mysig stund, kanske lite kallt de första timmarna innan känseln försvann ner i träskorna.
Därefter blev det dock både gott att äta och att leva.

Från tankar om att semlan har sina två delar som förenas av grädde och samhörighet.







































































 

Blott en tid

Eftermiddagen närmar sig kvällen.
Det är varken ljust eller mörkt, eller kanske både och.
I skogsbackens närhet ligger några stora stenar, som syns i ljuset.
Längre upp mot berget finns skogen, men träden syns inte i den mörka skogen.
Jag vänder mig mot skrivbordet och ser ner i det fuktiga Whiskyglaset och drömmer mig till Malaga.
Ni vet orten som nämndes på radions kvällsväder i ruffen på båten.
Namnet lät så vackert även för en pojke och inte visste jag var orten låg.
Så kluckade vågorna mot det klinkbyggda skrovet och det var för länge sedan mörkt.
På morgonen såg vi inte skymten av mörkret och lungorna fylldes lättare.

Från tankar om att vad vore ljuset utan mörkret 








































 

Tågresan 2022

Så rullade det nya året in i våra liv. Utan att fråga, precis som vanligt. Visst är det härligt med traditioner. Eller är kanske tryggt ett bättre ord. Spelar vår ålder någon roll eller just din.
Vår gode granne berättade att han inledde 2022 med att drömma. Han drömde om en resa med tåg. Han kanske hade hört en miljödiskussion där någon hade valt tåg i stället för flyg trots att det ändå var 15 mils resa. Tid kostar ju pengar.
Grannen berättade om drömmen:  
”Under spåren av järnvägsrälsen flöt floden förbi.
Jag öppnade fönstret och slängde ut min hatt från Bordeaux, den fick liv i en vindpust och vägrade att bli blöt.
När jag vände mig om slog den ner som en fink i busken på andra sidan floden.
Hatten var räddad, själv var jag rädd och de andra i kupén sov, några med öppen mun med väskan på hatthyllan”.
Vi frågade vart skulle tåget, nej vart skulle du menar vi.
”Jag kommer inte ihåg. Ni vet hur det är med drömmar, men jag vaknade i Sevilla om det kan vara till hjälp”.
Det finns många frågetecken runt det här. En är: Varför kastade du ut din hatt från Bordeaux?
”Det kan vara för att den hade blivit för stor, jag tycker inte om när hatten sitter för nära huvudet, det känns instängt, så jag köper alltid rymliga hattar och då blir den lätt för stor efter några år”
            Vi fick lov att gå på toa och grannen gick ner mot stan, så alla svar han vi inte få, men det är ju som det nya året, vad vet vi om det?
Vi får hoppas att vi håller oss kvar på rälsen till nyår.

Från tankar om att följa med på det nya årets resa med ett svagt leende